Om mig

Mitt foto
Här bloggar Pillargontanten, om fingrar som skulle vara gröna, hundar som inte lyder, ledarskap och medmänsklighet! Välkommen!
Visar inlägg med etikett Stora O. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Stora O. Visa alla inlägg

söndag 1 mars 2020

Packat och klart :)

Japp, två veckor går fort, nu är det dags att lämna paradiset.
Inte ett enda Coronavirus har vi mött, men två veckors egenkarantän väntar mig när vi kommer ham, Stora O ska jobba, olika mellan företagen...
Har däremot blivit kallad Lobster (Hummer) då jag har kroppen full av fräknar.... Och det kan ju iofs också vara en typ av virus :)

Nåja, Karantän ska vi väl kunna stå ut med...

Och här kommer den allra sista farmorsången, som idag faktiskt blev en ramsa :)


Nu ska jag packa det sista, medan Stora O kollar på Sista Chansen Mello ni vet :)

söndag 16 februari 2020

Nu drar vi till Thailand.

Jo, vi trotsar både Coronavirus och Flygskam, och med våra packade väskor drar vi till Thailand, för två veckors värme och sol....
Efter den här vintern som verkade komma av sig, ska det faktiskt bli väldigt skönt att få lite ljus och värme, nåja det har ju faktiskt inte varit så himla kallt i år, men det här dystra mörka, blöta och regniga vädret... Jo jag är trött på det.

Två veckor semester med bästa sällskapet, mig själv, mitt Alter Ego och Stora O såklart, vad kan vara bättre?


Ses i Mars :)

måndag 15 juli 2019

När man försöker....

En glömd plats i min trädgård, inkl Tuttankamons grav, om nu någon mot förmodan kommer ihåg ett gammalt projekt jag haft, har jag nu försökt ta tag i, en bildkavalkad på det :)

Min korkalm, som jag köpte i fjol och som faktiskt var ett av de träd som klarade taksnöraset bäst i vintras

Älskar barken på den.....

Tuttankamons grav, rensad, gödslad och lite nya växter och jord :) 
Åsså har jag klippt bort alla plommonskott, som bildade en djungel mot gräsmattan


Och de stora stenarna kom fram, perfekt plats att se ut över ägorna från, om ni frågar Betty....
Hon har också koll på Stora O:s försök till att klippa golfbanekort gräs..... Nåja, han försöker ju i alla fall :)

fredag 12 juli 2019

"Du får inte bli en Pain-in-the-ass"

Ja, så sa han, Stora O, när jag plötsligt frågade honom om vi skulle åka bort till trollungen en sväng :)
Vad han inte kom ihåg, var att jag hade fått till fyra par små tights som skulle levereras, jag hade visat honom dem, men han är ju glömsk, men det kanske farfädrar är?!
Och nej jag ska inte bli en Pain-in-the-ass, bara nästan, för hon är ju som en sockerbit, söt, oemotståndlig och tillgänglig :)
Och föräldrarna säger väl ifrån hoppas jag ;)

När jag inte tittar på trollunge, gör jag andra saker, som att sy små kläder till trollunge, odla grönsaker till trollunge, tänker på trollunge....
Nej skoja bara, jag har varit lite kreativ, äntligen, och med hjälp av en burk färg, några nya dynor och några auktionsfynd, fått ordning på min yttre altan på baksidan.

Några gamla utemöbler, som sett sina bästa dagar, dock hela finns i hemmet

Även sex nyinköpta dynor till de två udda sofforna

Och en matta som blivit över

Lite svart täcklasyr....

En hink med såpa och vatten

Och vips, efter att ha tvättat och använt lasyren, blev soffan som ny.

Och det slutliga resultatet, jag gillar färg, och blandar friskt, även om Plupp påpekade att duken var väldigt mycket 90-tal.....

Nåja, jag tycker helt klart det blev bättre än tidigare, och framförallt man sitter mycket skönare med dynor i såna möbler än utan :)

Måste baka bullar också, för det har Trygga T önskat sig, när han kommer och provsitter :)

lördag 8 juni 2019

Back in Business

Jo vi överlevde, och äktenskapet likaså, trots den "Bloody Monday" vi hade när vi med gemensamma krafter skulle försöka få ihop det ryska rapplet jag köpt....

Jag gjorde det själv, med assistans från min far, Lilla O och Söta S, Stora O höll sig på Molnfabriken, och kom hem lagom till det allra sista.
Nu står den där!


Min odlingstunnel!
Lite snett, mitt i solen och jag har gjort det, nästan, alldeles själv!
Och när det blåste stormvindar härom dagen, så stod det pall.

Nu återstår bara "inredning" och växterna, ska starta med det idag, innan em-jobb!

Och jo, äktenskapet höll, vi har haft värre duster, men kanske blir det så, när man levt tillsammans i snart 40 år, man ups and downs, och det tror jag är nyttigt, det viktigaste är väl ändå att man kan rida ut stormen, glömma och förlåta, och det har vi lärt oss under åren.
Men man kan ju fundera varför man ändå hamnar där ibland, man borde ju ha lärt sig att undvika de situationerna? Eller så är det så att de faktiskt berikar oss, vi lär oss något och kan gå vidare?
Kanske behöver vi en riktig "Disaster" emellanåt, för att inte få tråkigt, kanske hänger det ihop med mitt "spring i benen" lynne, det måste hända nåt för att det ska vara utmanande och tillfredställande!

Kaffet är nu intaget, det är lördag morgon, Stora O jobbar fm, och jag har några timmar hemma innan det är dags att åka till min Molnfabrik, så dags att ta tag i arbetsuppgifterna jag satt upp till mig själv.
Nu, ut och börja greja!
Uppdatering kommer, och är du grymt nyfiken och inte orkar vänta på nästa blogginlägg, följ min story på Instagram vet jag :) @lottas_pinnar


tisdag 4 juni 2019

Disaster!

Ja ni, om man ska sammanfatta vårt gemensamma försök att montera tunnelväxthuset med ett ord, kan man lätt skriva "Disaster"

"Det är ett rappel", var en av kommentarerna som föll i affekt, och det är exakt det här som gör att jag undviker att skaffa grejer som behöver hjälp från det manliga (eller nåt annat) kön....
Hjälp, jag ska inte ha hjälp, i alla fall inte om inte det finns en tredje part som är närvarande, våra barn eller nån fader/moder....

Vi la ner, efter att ha grävt om hålen och Rätat upp tunneln, så den är i våg....
I våg i förhållande till vad?
Jorden?
Och vi fick dit ena gavelns plast, samt översta luckan, det lilla fönstret, som givetvis hade skitkassa gångjärn och hänger lite på svaj......
Och vems fel är det att det är ett "Rappel" Jo givetvis mitt, jag ansvarar för hela världens produktion, i alla fall det jag skaffar....
Visste ni inte det?

Ledsen med en stor klump av ilska och sorg i halsen, avbröt jag försöket till gemensamt arbete, packade ihop grejerna och körde in i uthuset.

Så.....
Blir det nån odlingstunnel?
Inte f-n vet jag?

Bättre att göra det själv, och att be pappa om hjälp att hålla i när jag inte klara det själv.

Jo, jag vet att vi har stora projekt gemensamt, men att arbeta tillsammans är inte ett alternativ, vi arbetar bäst när vi är parallellt med varandra.
Så, bara han ger sig i väg till sitt älskade arbete om några timmar (trots att han är ledig, det va nåt möte) så ska jag nog se till att skruva plast, alldeles själv!

Och ja, jag vet att det är lite "rappligare" än ett dyrt Classicumhus, men jag ska ha en tunnel med ljusinsläpp att odla i, hade jag velat ha en trädgårdsprydnad för att pryda trädgården med, då hade jag inte köpt något.
Rappligt eller inte, det är mitt, och jag vill ha det, och tomaterna behöver få komma ut, helst igår.
Nu har jag en dag på mig, innan jag börjar jobba igen, så:

Kavla upp ärmarna, ta nya tag, och gör själv!
Hur svårt kan det vara?!

Fortsättning följer.

söndag 26 maj 2019

En ledig lördag, så där mitt i perioden...

Jo jag skulle ha jobbat eftermiddag igår, men tog semester.
En vigsel i Glava stod på agendan, visserligen går det väldigt snabbt att förrätta dem, men göra sig iordning, åka dit till kl 14, förrätta, tillbaka gjorde att eftermiddagsskiftet skulle bli extremt avhugget och konstigt, så det blev bättre att ta semester hela skiftet. Tack bästa kollegor som fyllde upp skiftet istället för mig.

Den här plötsligt tomma dagen under helgen, gjorde att vi kunde börja montera vårt nya tunnelväxthus, vilket vi startade med efter frukost......
Allt börjar med att packa upp och LÄSA bruksanvisningen, eller hur?


Och det var väldigt många delar, men bara vi hittar vårt arbetssätt, där vi kan vara grymt effektiva, eller faktiskt bli helt galna på varandra, så brukar det funka, jag läser och instruerar, Stora O ifrågasätter, suckar och pustar men skruvar snällt.
Att dessutom kalla in barnaskaran för extra hjälp, gör att nu står det faktiskt en nästan klar stomme på plats....


Det känns som att detta kan bli en riktigt bra växtplats, dock ska det grävas ur lite där det ska stå och redan för 7 år sedan när vi drog in fibern till huset, så la vi ned vattenledning och en elkabel för eventuellt växthus :)


Nu sju år senare, kommer det äntligen till användning, ja det ska kopplas in också, men det kommer att bli bra!

Nu ska jag jobba i em igen, och Stora O har sin sista lediga dag innan ha startar sin mastodontvecka på jobbet, så arbetet stannar upp en stund, men vad gör väl det, vi är på gång, jag kan se det färdiga resultatet, och det saknas inte växter att fylla det med, de är ju redan på gång i uterummet :)
Kanske hinner vi några skruvar under fm, jag har ju faktiskt några timmar innan BMW:n far mot Skoghall.

torsdag 2 maj 2019

Skiftarbetarna!

Nu ni, nu är vi på våra nya rätta scheman bägge två, idag började Stora O jobba enligt skiftschema på sitt sen i höstas nya jobb.
Så nu sitter jag här efter att ha vaknat av hans klocka inför fm-skift.....



Jo det kostar att ligga på topp!
Nåja, det här blir bra, lediga i skift och arbetar i skift, tär inte på förhållande det inte :)

Ute är det plötsligt kallare och har regnat på rätt bra under natten, verkligen behövligt. Och jag får en paus i trädgårdsgrejandet. Ska ta en tur till Arvika för att få en trasig slang till traktorn lagad och handla lite, egentligen helt perfekt att vädret inte inbjuder till utevistelse i allt det gröna.
Annars börjar projekt Köksträdgård bli klart, alla lådorna är ihopflyttade, markduken är utlagd, och pinnarna runt den lilla blomplanteringen mitt i är på plats. höga stora blommor ska liksom vara centrum, bland lådor med sallad, dill, spenat och annat gottigt.
Tomaterna och chilin växer så det knakar i uterummet, och frågan är om de ska få stå kvar där i sommar, nog för att det kan bli väldigt skräpigt, men har man koll så ska det nog funka.
Även resten av frösådderna är på gång, och det blir som vanligt, man sår alldeles för mycket för att kunna ta reda på, vem behöver typ 80 paprikaplantor liksom...... Nåja, blir det mycket går det alltid att frysa in :)

Ja just nu går hela tiden åt till trädgårdsprojekt, och jag gillart.
Inte alls fel att vara skiftarbetare!


måndag 8 april 2019

Mördarveckan slut!

Ja ni, att tant har feber hör verkligen inte till normalläget. Men i måndags hade jag det när jag kom hem efter eftermiddagsskiftet. Kände redan på jobbet att något inte stod rätt till, frös om händerna när jag skulle skriva dagens noteringar i dagboken, så jag fick ha handskar på mig.... Jag som normalt är så varm....
Nåja två dagar i sängen, tisdag och onsdag, sen var jag lite piggare på torsdagen och hade nog klarat att jobba då, men var hemma även torsdag natt. 3 dagar sjukskriven, när hände det senast?
Fredagen var ju rean till Ullared inplanerad, jag, Stora och Lilla O och Söta S, skulle åka dit, men, även Stora O låg med feber från onsdag så vi fick snabbt planera om, och skulle jag orka?
Nåja, Plupp åkte med mig istf Stora O, så vi kom iväg, sliten och trött, men hur svårt kan det vara tänkte jag.....
Nej jag har aldrig varit i Ullared tidigare!



Men det var helt okey, och bråttom behövde jag ju inte ha, det gick ju att strosa runt där inne hur länge som helst, och ju längre jag gick desto dyrare blev det!
Vi fyllde bilen!
Så nu har tant lager av Balsam, Kaffe, tvål, ja allt som jag tror jag behöver....




Och lite till.....
Var även inne på Scorettoutlet, och fick mig ett par låga Dr Martens, röda :)



 Och ett par Ecco att ha under våren ;)



Tänk vad lycklig man kan bli av att handla....
Och det kanske var tur att han, Stora O inte var med, han är ju mer shopaholic än mig, så dåhade det med all sannolikhet blivit ännu dyrare!

Med nästan 70 mil i bil, några timmar på GeKås i Ullared, och massor av mys med mina ungar, så väntade ett extra fm skift på söndagen.....
Så, nu är den veckan slut, och det blev plötsligt en ledig måndag.
Och ja tant är trött.... Och hostig, för nu kom hostan......
Och på onsdag drar vi igång en ny skiftperiod igen, men vi smygstartar i morgon med en skiftlagsträff.

Det var en riktigt tuff mördarvecka, men nu är den över :)

tisdag 1 januari 2019

Nytt år!

Jo nu ska man lära sig skriva 2019...
För det nya årets första dag har börjat här i Thailand...
Vi ligger ju 6 timmar före er hemma i Sverige, så när ni nu går och lägger er, går vi sakta upp för att möta det nya årets första dag i paradiset.
Hoppas ni alla firat på ett bra och lugnt sätt, hållit er i kragen, varit sams och tagit det relativt lugnt med alkoholen.

Här var firandet nästan hysteriskt...
Fulla stranden med folk, turister och Thailändare, hotellen verkar ha någon typ av tävling, vem kan ha det största och maffigaste riggande av ljus, ljud och unerhållning.
Och ja, det var mycket musik, ljus och underhållning.
Eftersom att vi bokat och rest utan nåt stort hotellkomplex, så gjorde vi våra egna timmar för att vaka in det nya året.
Var var givetvis på stranden hela dan, varför ändra ett lysande koncept liksom :)


Ja, jag vet att hatten sitter fånigt, men det är en knut av dreads där bak som inte fick plats.....

Vi gick hem i lätt regn, duschade och och nu var det verkligen dags att tvätta håret, dock har jag inte tagit med nåt eget schampoo, så Stora O:s dubbeldusch fick duga till mig, så nu luktar jag som en hel karl :) Måste absolut beställa tid för att få håret tvättat och ordentligt torkat när jag kommer hem.
Unnade mig själv en skön fotmassage, medan Stora O vilade lite grand, dock har jag mer ont i fötterna idag, men det hade jag den första dagen efter förra fotmassagen också... Får nog gå iväg med de där fötterna när jag kommer hem, och be nån kolla dem.
Sen gick vi ut för att äta middag.
På nyår tror jag det i Sverige är ganska vanligt att äta hummer, eller? Typ på nyår?
Så, målet var att äta hummer.
Sagt och gjort, vi beställde hummer, men den skulle vara relativt liten, för 1200 Bath, så det fick bli en ordentlig förrätt, Chicken Satay, Vårrullar och Fritterade räkor, Gud jag älskar förrätter! Skulle lätt kunna leva bara på det, om man säger så :)
Sen kom hummern....


Och ja, vad ska man säga....
Överskattat!
Hade lätt kunnat byta den mot en god Thaisoppa....
Men men, nu har vi provat!
Nej vi har aldrig ätit hummer tidigare, om det möjligtvis inte var så att det ingick i den Seafoodbricka vi köpte i hamnen i Mahloloba, när vi sett valarna i Australien 2016?
Och Stora O var skeptisk....


Nåja, det var inte äckligt, vi har hittills inte ätit något vi inte gillat, men överskattat, och frågan är om inte hummer i form av rosa sås till fiskbullar smakar bättre... I alla fall mer... Hade nog förväntat mig lite mer smak av hav, salt ja ni fattar....
Efter middagen och en varsin drink, tog vi, eller Stora O ytterligare en tupplur, jag kollade ett avsnitt av Pine Gap, på Netflix, ja det funkar att streama ner till datorn.

Sen begav vi oss till stranden, gick en sväng längs hotellen, fyra relativt stora hotellkomplex ligger längs stranden och deras underhållning, ljud och ljus, hade troligtvis mer målet att överträffa varandra än att vara smakfullt, men glatt och häftigt att få vara med om, vi som vanligtvis brukar fira i alla enkelhet med goda vänner.
Vi gick i utkanten av stranden, bortanför de stora hysteriska, satte oss på en filt, bland thailändarna och tittade på alla de hundratals rislyktor som släpptes och steg mot skyn.


Mycket vackert, både turister och Thailändare släppte upp dem, och de heter Lucky Balloons, och ska ge tur och lycka det kommande året. Vi valde att inte köpa någon, då vi sände en på Olas födelsedag som vi har tillit till att den bringar oss mycket lycka och glädje det kommande året. Ja i alla fall till Stora O då, jag har ju inte alls något lyckligt att se fram emot om man ska tro min framtidsvision från templet....

Vid tolvslaget, skålade vi i nåt dåligt bubbligt, ingen av oss gillar bubbel, så det var mer grejen och en liten flaska på 3 cl fick räcka...


I skenet av fyrverkerierna och de hundratals rislycktorna, önskade vi varandra Ett Gott Nytt År, och där startade 2019.


Gott Nytt År!
Och jag hoppas verkligen att just ditt 219, blir ett fantastiskt lyckligt och bra år!

Tänk, att en får ha det så här gött!

torsdag 27 december 2018

Halvtid!

Tiden går fort när man har roligt, tant har lyckats gå ner i semestermode tror jag, och dagarna flyter fram, utan måsten...



Jo jag skriver min resedagbok, dvs här, men något ska jag väl göra medan resesällskapet sover på morgonen?
Har ni tröttnat på att läsa?
Inte?
Oavsett så fortsätter jag skriva, det är ett sätt att bearbeta det man varit med om, det man funderar över och det man vill komma ihåg.

Annandag jul, Årsdagen av den stora Tsunamin 2004, en stor händelse här och stor även hemma i Sverige, kanske en av de första stora katastroferna i världen som blev riktigt uppmärksammad i Sverige, för att det var många skandinaver som drabbades på plats?
Nåja vi hade i alla fall bokat en tur, som skulle gå till KHo Kho Kaoh, en liten ö nån mil ovanför Khao Lak, man tar sig dit med färja och tanken var att se vattenbufflar i det fria.
Vi började prata om Tsunamin i bilen, och Pap, ville visa oss något mer, så han tog oss till Tsunami Memorial Center, där firades, eller vad man nu kallar det, årsdagen av Tsunamin med en festival, låter konstigt, men det var en massa munkar som höll en ceremoni, lite marknadsstånd med varor och mat, en massa folk, mest inhemsk befolkning. På platsen finns minnesplaketter över de som omkommit, inte alla men många, där finns en stor Buddha och en tempelbyggnad.


Jag vet inte, men för mig, som alltid varit fascinerad av stora katastrofer, inte så att jag gillar det, men det ger en viss spänning att leva sig in i dem på nåt vis, kanske nördigt, ja nördig är nog rätt ord, lätt att jag liksom fastnar i en sådan grej om jag börjar studera, vilket jag gjorde till viss del den där julen 2004, jag vet att jag lånade insamlingsbössor hos kyrkan och ställde ut på Gruvön, där jag då arbetade, för att genom kyrkan kunna hjälpa till att bidra till det katastrofdrabbade landet som jag då aldrig hade besökt. Jag lusläste alla nyheter, följde efterlysningarna av saknade människor, läste en hel del av den litteratur som kom ut i efterdyningarna av den, Ja den berörde mig, helt klart.
Att nu då, 14 år senare få se detta på plats, den återuppbyggda fiskebyn, minnesplatsen, se all de underbara Thailändarna, fira och hedra sina döda, höra Pap berätta om det, iofs ganska fåordigt, men märker att han är berörd av det. Hör våra nyfunna svenska vänner, som var här när det hände, hur de upplevde det och vad de var med om, ja de berör en gång till.
Jag blir nyfiken. Kanske en konstig reaktion men jag blir det.
Samtidigt otroligt berörd av det.
"Never Again, I hope i will not happen ever again!" sa han och vi pratade om varningssystemen som idag finns, och han berättade att det kommit en n varning för några år sedan, att de lämnade allt, sprang och var undan i 6-7 timmar, men inget hände... Finns en viss risk att man tar lättvindigt på varningarna då, tt det skapas en "Vargen kommer" effekt, och det skulle ju kunna vara förödande.
Det var i alla fall stort för mig att få möjligheten att uppleva det här.
Tack Pap!


Vattenbufflarna då?
Jo vi såg dem, men de blev liksom obetydliga efter det här....


Efter den lilla turen, rätt ut i bushen, för vi till Sunset Beach, underbar strand, ytterligare ett litet paradis på jorden. Här badade vi i höga vågor, åt underbart god mat som Pap beställde, vilket ger Thaimat på riktigt liksom.
Tur att vi plockade med våra badkläder :)


Efter de timmarna där, åkte vi till en stor resort, Anandah Resort, också en väldigt lugn och behaglig plats, men väldigt lyxigt och dyrt, där skulle vi lätt kunna tänka oss att tillbringa några dygn. Kanske dags att böja planera nästa resa, och göra den lite mer ombytlig, resa runt och ta dagen lite som den kommer, tycker jag vore mysigt, men Stora O är mer fyrkantig och vill helst ha en fast punkt, WiFi, AC och en bra toa... Ja ni fattar.

Efter en heldag i solen och paradiset, tog vi oss sakta och försiktigt med Pap som Chaufför tillbaka till Khao Lak, och vi som var lite motståndare till olika typer av Turer, har nog fått omvärdera det lite, vi har fått sett och upplevt mycket mer tillsammans med Pap, än vad vi skulle ha sett om vi tullat runt själva med en taxichaufför som talar knagglig engelska.... Dock har vi valt att tacka nej till erbjudandet om att fira nyår tillsammans med Pap och Nut, givetvis mot betalning, vet inte om det är oförskämt, men så fick det bli i alla fall. De får fira sitt når tillsammans med sin familj, utan att behöva passa upp på oss, det är så vi känner, och vi är ju lite enstöriga av oss som ni vet :)

Nu är vi ju som sagt halvvägs genom vår semester, och vi har inget mer inplanerat, vilket känns skönt. Vi har sett en massa, handlat en del, bla nåt grönt och nåt svart som efter frågats :)

Idag får det bli stranden.....
Igen....

Och som han sa, han min man, "Det är för jävla gött hele tia, de blir som ett enda tomrum när man kommer hem"



onsdag 26 december 2018

Avlopp?

Ja vi fortsätter att njuta, har faktiskt mer än halva tiden kvar.

Långa lata dagar på en underbar strand, där mat och dryck finns tre meter från solsängen, som är gratis. Där vattnet finns tre meter i andra riktningen och det är gott om plats!
Det är svårt att inte njuta då!
Visserligen får vi ta en promenad på ca 15 minuter längs stranden varje morgon för att ta oss dit, sen samma tur tillbaka efter att dagen har slöats bort, men lite motion skadar inte :)


Vi ligger ömsom i solen och ömsom i skuggan, med den svenska bleka vinterhuden, klarar man inget annat, i alla fall inte när man har hudtyp som behöver SPF 50 och ändå blir röd.
Nåja, vi är noga att smörja oss, har fortfarande minnen kvar efter "Australienmisstaget" då vi låg på stranden en mulen dag, utan solskydd och brände oss grymt!
Stora O brände ju iofs pannan de första dagarna även i år...
Vi läser, lyssnar och sover om vartannat, Stora O har sin moderna CD-spelare, hörlurar med sladd och DVD-skivor med sig. Jag varvar vanlig pocketbok med Poddar via mobilen och Storytel, just nu går Stina Vollters Kring denna kropp, på Storytel, en sån underbar människa, och vilken berättarröst hon har, klart helt värd att rekommendera.



Tror faktiskt att hela världen skulle mo lite bättre av kroppsideal alá Stina.

Vi har stopp i toan också....
Igår blev det totalstopp efter att Någon av oss gjort nummer två. Det sjönk sakta undan, men det var nog mest lite vatten som sipprade undan, och efter att ha gjort vad vi kunnat, så lämnade vi lägenheten och tog oss till stranden.
Avloppsrören är ju av en helt annan dignitet här än hemma, smala rör, som helt inte vill ha något papper alls, och vi svenskar är nog de i världen som använder mest toapapper, nu får väl nån rätta mig om jag har fel, men jag tror fler med mig torkar och torkar, och helst en extra gång för att vara helt på den säkra sidan, medan många andra människor i världen använder den lilla handduschen som finns vid toalettstolen och sköljer rent?
När vi kom från stranden, verkade det i alla fall både vara löst och toan var ren, och det fungerade igen, även om det fortfarande rinner undan ganska sakta.
Vi får väl försöka göra nummer två ute på andra toaletter än här i lägenheten, om det inte rättar till sig.
Nej ni slipper en bild på den röran....

Och jag måste gå och bajsa....

Att en får ha det så här gött!




tisdag 25 december 2018

Himlen öppnar sig!

Julafton, har det visst varit för er där hemma, så även här, dock 6 timmar före i tid, vår julafton har dock varit något annorlunda än er, även om vi också har ätit så magen stått i fyra hörn, för det är ju mest det man gör faktiskt, äter alltså....

Vi valde att ta en tur till Bang Niang idag, på kanske den varmaste dagen hittills, en tryckande hetta, dock disigt vilken var tur, annars hade nog solstinget dessutom varit ett faktum och kroppen tål ju inte hur många frestelser som helst.


Först en liten promenad längs gatan norrut, det spännande att se hur Thailändarna lever, även om det dock är i den turisttäta stadsbebyggelsen. Vände sedan tillbaka ner mot marknaden, där vi var vid marknaden vid ca 11, den öppnar för dagen vid 10, men det var många av de små stånden som inte hade öppnat, så vi kände oss faktiskt lite besvikna på just marknaden.
Jag fick tag i något litet och svart i alla fall :)
Och vi fick oss en varsin iskall fruktsmoothie, sittandes i skuggan med kläder våta av svett...
Vi hittade också en kortlek, för den vi brukar ha med oss ligger fint kvar hemma, och spela kort är ju aldrig fel, om vi får lite tråkigt nån kväll.

Vi valde efter en stund att lämna marknadsplatsen och började en sakta vandring söderut, åt lite lunch hos Yummy, fick recept på en en speciell fisksås, och en lite burk att ta med hem, undrar om den klarar sig i resväskan? Nåja, den ska inte vara svår att göra...
1 dl fisksås, en chili, en citron och lite vitlök, droppas med fördel på fried rice, för lite mer sälta, och det gillar ju jag :)


Fortsatte vidare, gick och gick, strosade in i någon lite shop här och där, handlade lite, klänningar, tunna byxor. lite grövre byxor, en Bluetooth högtalare (så jag kan höra nyheterna från Sverige) kryddor....
Drack Iste på en välgörenhetsinrättning, inte för att vi gillar iste, utan mest för att vi behövde något att dricka.

Snart efter att vi gått kanske en halvmil, längs den stora gatan, börjar det smått regna... Vi valde att gå in på en restaurang för att ta skydd mot det tilltagande regnet, som faktiskt till en början svalkade ganska skönt på våra varma kroppar.
Och medan regnet fullkomligen hälldes från himlen, ja jag har aldrig sett en sån regnskur tidigare, satt vi ute under tak, såg blixtar och hörde åskknallar, åt lite småplock, drack en öl och ett glas vin...


Mätta och nöjda, vandrade vi vidare, när regnat avtagit, handlade lite mer, ja vi fyllde faktiskt ryggsäcken ;)
Sen tog vi en taxi hem till "vårt"
Massage en timme, efter att jag duckat av mig svett och vägdamm, sen hämtade vi våra beställda Linneskjortor, 6 st till Stora O, 2 till mig, och vet ni jag fick mönstret till mina skjortor på köpet, hur bra som helst, nu kan jag använda det som bas och det är inmätt och måttanpassat precis efter mig :)

Sen var det det där med julmiddag då....
Hur skulle det gå, utan julbord?
Utan skinka feta pastejer, Janssons frestelse, köttbullar och prinskorv?
Utan ischoklad och knäck, utan ris a´la Malta....

Men vet ni det går alldeles utmärkt, man kan vräka i sig i alla fall, fast andra saker och rätter :)
Här är vår "julmiddag"

Vårrullar

Grönsaker, Massaman, Friterade räkor, Chicken Satay och steamed Rice

Åsså avslutade vi, eller jag med en MaiTai...
Det var mörkt när vi gick hem, och det tändes och skickades upp ett antal Happy Balloons från stranden, väldigt fint och stämningsfullt, när man står i mörkret, ser dem lyfta efter att de tänts, med bruset från havet som enda ljud där till. 
Mycket finare än raketer och fyrverkerier faktiskt.

Julaftonskvällen går mot sitt slut, vi väljer att knalla hemåt, avslutar hos Pap, med en Irish Cooffee.


Ja, den här var varm, med alkohol.... Inte kall som de två Icecooffee, Stora o beställda under dagen, när vi tagit skydd för regnet.... :)

Hoppas nu ni alla haft en riktigt härlig och snäll julafton, att många julklappar blivit uppskattade och att alla barn fått uppleva en jul utan bråk och fylla. Att ni fått äta en massa god mat, sett på Kalle och Karl-Bertil Jonsson, knäckt några nötter, och slutligen fått avsluta med att gemensam höra några rader ur julevangeliet, sjungit Nu tändas tusen juleljus.
Nej vi saknar det inte, vi kan uppleva det om och om igen, men ibland behöver man något annat, och vem vet, kanske firar vi jul hemma nästa år?


Tänk bara att en får ha det så här gött!






söndag 23 december 2018

Happy Day!

Vilken dag!
En tur till ett buddistiskt tempel var ju inbokat idag, som jag berättade om igår, och vilken födelsedag han fick min bästa vän och livskamrat, Stora O.


Efter att under några dagar, faktisk påpekat att han gav mig en ganska fin present som jag önskade mig när jag fyllde år för några veckor sen, jag fick ju en fitbit-watch om ni kommer ihåg, och han vet att det där med presenter är ganska laddat för mig, så fick vi nog ändå till en väldigt bra födelsedag för honom. Inga stora paket med röda snören, men upplevelser, vilket man kan leva länge på.

Vi startade dagen med att åka med vår underbara guide och numera vän, Pap, och målet var ett buddistiskt tempel, ganska långt från där vi bor, men han ville visa oss ett speciellt Tempel.
Första anhalten blev en Ananasodling, där Stora O förundrat förstod att ananas inte växer hängande i träd utan växer på marken, ja alltid lär man sig nåt.
Vi pratade en del om miljö, när vi tittade på gummiträd också, men det var svårt att förklara hur vi jobbar med förnyelsebara råvaror och försöker få bort olja och plaster.



Efter en fortsatt slingrig väg upp, upp, upp för berget, kom vi till ett utkikstorn, och här var det högt. Säkerheten i det något slitna tornet var kanske inte den bästa, men upp och ner tog vi oss i alla fall.
Glädjande nog såg vi även att här använder man solceller, för att hålla belysning igång, borde vara en självklarhet i den här delen av världen där de har solljus året om helt jämt fördelat över dygnet.


Åter nerför berget igen, och mot vårt mål för dagen.


Vilken plats!
Maffigt, underbara färger, jag älskar de här klara färgerna, blått, rött, lila, grönt, guld, starka färger!
Det går inte att återge hela besöket, där Pap, visade oss vad och hur man gör, men vi förstod nu vikten av att veta vilken veckodag man är född som Nut pratade om.

Här är min buddaposistion, jag är född på en onsdag.



Vi läste också våra "fortuneteller" efter att ha skakat ett rör med stickor i, varje sticka har ett nummer, man skakar röret till endast en sticka faller ut, och den siffra som står på den har en text som är min framtidsvision just nu. Just min text för dagen var lite sorglig och kanske inte så lycklig, men så kan det ju vara ibland :)
I templet var det inte alls lika strikt och stelt som jag trodde det skulle vara, det stojades av barn och vuxna, många bara satt ner, la en blomma till Budda, tänkte några vackra tankar, så också vi. Ändå fanns en typ av stillhet, utan att vara stelt, som det kan vara i våra kyrkor. Jag kände inte den där auktoritära känslan som ibland också kan uppfylla mig i våra kristna religiösa rum, snarare en känsla av frihet och glädje, kanske är det alla färgerna som gör den känslan.

Skulle vilja delge ar alla bilder därifrån men det blir alldeles för många så ni får kika in på min Instagram istället :) @minapinnar

Efter att ha tillbringat en timme där for vi vidare, och vi köpte Stick rice in Bamboo, efter vägen, riktigt gott! Stannade också på en lite vägkrog och åt nudelsoppa till lunch, och det var riktig Thaimat, inte den här europiserade mat vi kan få på restaurangerna här.



Efter det, åkte vi till en park och träffade små apor :) Nyfikna små gynnare, som nästan blev lite skrämmande, då de hoppade upp på Paps bil och försökte ta bort backspeglarna. Pap försökte genom att gå emot dem och skrika få dem att sluta, då gjorde de utfall mot honom och visade tänderna, då vände Pap och gick mot grottan, vi stod lite osäkert kvar och funderade på vad gör vi nu, med några ilskna små vilddjur runt oss.... Pap kom tillbaka med en käpp och viftade så de blev rädda och gav sig iväg från bilen.


Första gången under resan jag önskade att jag haft min riktiga kamera med mig, men den här bilden får duga för att visa er :)


Vid aporna fanns också naturliga grottor, Spännande!
Vi avslutade turen med att besöka en flod som går ner för berget, staden där grottorna och aporna fanns, ligger som i en ring av mycket höga berg, där finns badbara hålor och små vattenfall med djungel runt omkring, tyvärr så var det så himla mycket ungar där, så vi badade inte, men vi strosade längs floden eller bäcken, och det var svalt och skönt.


En heldag på tur, blir man trött av men dagen var knappast slut här.
Nut lovade att fixa en födelsedagsmiddag, Thaistyle åt oss, och det var så mysigt, de hade dekorerat bordet med levande ljus och blommor, en underbar middag med wokade kyckling med Cashewnötter, Massaman och TomYam allt gjort på Thaivis, starkt, men lagom. Hur gott som helst!



Helt underbar kväll som avslutades med att de spelade Happy Birthday för Stora O, kom med pannkaka och glass till dessert med ljus i, en Rislykta som han fick släppa upp i himlen för att bringa lycka.
Ja jag tror faktiskt han blev riktigt nöjd med sin Thailandsfödelsedag!
Faktiskt!

Och vilka underbara människor, vi fick dessutom, dela vår pannkaka med tre underbara små flickor :)


Tack för igår, nu är det en ny dag, den svullna kroppen fylld av nya intryck, ska idag ligga på stranden, bada och kanske läsa lite. Kanske får ni höra om badet och dess effekter på kvinnokroppen i morgon, men vet aldrig Det kan bli för "mycket information" som mina stra ungar skulle beskriva det, nja vi får se...

Att en får ha det så här gött!