3 Månader!

3 Dagar......

3 Veckor.... 

Och idag, 3 Månader....

För vilken gång i ordningen jag har ett rökstopp, uppehåll, slutat röka, det vet jag inte, det finns ett antal (56) gamla och tidigare inlägg om detta här

De där tre gyllene 3:orna, 3 dagar, 3 veckor och 3 månader, ska liksom vara några hållpunkter, som man enligt alla statistik behöver över, för den ska det bli enklare.

Enklare...

Jag känner mig fortfarande som ett vrak, har ont i hela kroppen, eller nåja, i en arm i alla fall, och i ryggen, eller om det bäckenet......  Håret är fett, huden full av kvisslor och små plitor, lite näsblod varje morgon, tandköttet är känsligt, jag känner mig sorgsen och ledsen, och vill ingenting.... 

Inte ens dela med mig av mig själv och mitt miserabla, rökfria liv på Instagram...

Det blir bättre säger de, och andra säger, du kommer inte att ångra dig, det är så fantastiskt!
Vad? Vad är det som är så fantastiskt?
Att man inte behöver känna efter i fickan att man har tändaren med sig?
Att man har en massa pengar över??

Att man får en massa tid att göra annat på?

Nåja, jag "firar" 3 månader som rökfri idag, eller om det är ni andra som firar att jag inte rökt på 3 månader, och jag ger det ett tag till, kanske resten av livet kanske en kortare stund, för bra mår jag inte.....

Men det ska ju bli bättre säger de.....

Fantastiskt!

Eller hur?!

4 veckor, 100 dagar, 10 år kvar

 "Vart är vi på väg?" Frågar han, Kristian Luuk i På Spåret.... Det är fredag, fredag kväll i Sverige, landet lagom, där vi inte stör oss med någon...... Eller?

Vi stör oss på bristen av nikotin i kroppen, nikotinbrist som ger konstiga känslor av pirr och värme i huden, magsug, typ som magkatarr, smak i munnen som av förkylningshals, halsbrännekänsla och dåligt humör.....

Ute i världen, bryr vi oss plötsligt om, vilka kläder regeringen väljer att ha på sig i Kiruna, vem som ska läsa sagor för våra fyraåringar, allt som gjordes för 20 år sedan, så länge det inte gäller oss själva....

"Vart är den här världen på väg?", det kanske är en mer relevant fråga?

4 veckor in i rökfrihet, och jag skulle kunna ge vd som helst för att återgå i känslan av rökare, inte själva rökandet, den eggar mig inte alls, men den kroppsliga normaliteten som jag upplever att jag tappat.... kroppens vanliga tillstånd, normaliteten i smaken i munnen, utan att jag får dråplig, egenupplevd dålig andedräkt... När kommer man över detta liksom, är det värt det?

100 dagar med regering styrd av ett extremt högerparti, som är mer brunt än bajset i bajsbrunnen... Undrar om de bruna, är lika rädda för oss röda, som vi för dem? Det jag iofs mest förundras över är alla de blå, (som jag iofs inte känner liks stor osäkerhet inför, eller i alla fall inte gjort tidigare,) som på något vis tar alla de konstiga uttalanden, händelser, beteenden mm i försvar? Hur kan man bara stillasittande se på och inte reagera?

10 år kvar, att jobba.... Läser om hur vi ska ta hand om generation Z, på våra arbetsplatser, de vill jobba mindre, leva mer, vem f-n vill inte det? Nja nu ljög jag väl, egentligen vill jag ju jobba mer, det är ju då jag lever eller? Läser vidare om div ledarskapsutbildningar... Och funderar över hur svårt det kan vara? Om man bara har tydliga mål, strategier och vet vad som ska uträttas, så är det ju inte så svårt, det som blir svårt, är när ledarna inte "är" ledare.... Men det får man väl inte säga? Alla är inte lämpade att gå först, att ta beslut, att leda.... Frågan är vem jag är? Kanske ska man bara ligga lågt, de 10 åren som är kvar......

Va falls....

Va fan är det här?

Fria Tider?? Är det vår nationella nyhetskanal nu för tiden, och får man verkligen skriva hur som helst?

 Feta feminister?? Länk här!

Ser ni verkligen inte vad de där Sverigedemokraterna gör med vårt land, vårt jämställda land där man fortfarande har rätten att vara som man är?

Nytt år igen... 2023!

 Det är januari, igen, för 55:e gången i mitt liv liksom...

55 gånger, och 45 av dem eller kanske 54 av dem finns inte ens kvar i minnet...

Att blogga, att skriva någon typ av dagbok, har blivit ersatt av små meningslösa storys på Instagram, bilder och ögonblick i vardagen, som dessutom försvinner efter 24 timmar..... Dock finns ju mitt skrivbehov kvar och behöver ut någonstans.....

Nåja hur har 2022 varit då?

Pandemin lugnade ner sig, hela våren gick i barnbarn, jobb och jobb......

I början av sommaren köptes en husbil. Ett spontanköp a la familjen Andersson-Widin, men ett lyckat sådant.

Hösten innehöll, Australienbesök, trippla lunginflammationer, Förmodad KOL diagnos, sprutor och till slut ett rökstopp.

55 år gammal, med tio år kvar att jobba, så kör vi väl ett år till då, 2023, med oroligt världsläge, blåbrun regering, barn och barnbarn som behöver min fulla uppmärksamhet....

Hej Hopp, 2023, här kommer vi!