Andas!

Ungen har landat, på andra sidan jorden!
Och jag kan andas igen!

Här är klockan fem på morgon, just nu är den ett på dagen hos henne, och jag hoppas vid min gud, att allt fungerar som hon tänkt, att rummet är bra, att hon känner att hon gjort rätt val!
Jag vet att hon hör av sig, om hon saknar nåt, behöver lite mammastöd eller bara vill prata, s jag har ju inte tappat bort henne, men det känns, det gör det, fast jag överlever det!

Två dagar kvar till semester, och det känns underbart skönt, faktiskt!
Att börja nytt jobb, tar på krafterna, ibland tcker man att man vet allt, förstår och är helt trygg, ibland fattar man ingenting.....
Men det är väl det som är livet, eller hur?!