Jag hör en låt på Spotify, under den sköna morgonpromenaden, första dagen på semestern, och det sticker till i magen av saknad, saknad av sitt barn, som jag faktiskt haft mer än halva mitt liv!
Ja, jag vet att hon inte bott hemma de senaste två åren, och när hon är hemma, så går vi varandra på nerverna ibland....
Kanske är vi för lika :)
Men hon fattas mig.....
Fast hon finns i min ficka hela tiden, i min Iphone!
Och det låter som om hon är bredvid mig, när vi pratar!
Hon har det i alla fall bra, träffat nya kompisar, och höll just nu på att göra sig i ordning för att ta ett glas vin och fira att Orientation week startat!
Det är en konstig känsla, det är det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar