Ståndskall!

Att min hund är tokig i grodor och paddor, det vet vi sen förrut, hon lyckades få fart på en groda, som via min hand "ryser" hoppade och blev fångad av en blodtörstig terrier.....

När hon nån timme senare stod på ståndskall i min rabatt, funderade jag inte så mycket på det, men när hon aldrig gv sig, gick jag och tittade, och döm om min förvånng när "paddan" hade ett smalt huvud som liksom gjorde utfall mot henne....

EN ORM!!!!

I min trädgård, och i de rabatterna stoppar jag in mina händer och går barbent!

Nu är den i alla fall borta, med hjälp av en snäll granne, och ringlar den inte tillbaka, så hoppas vi det är frid och fröjd!
Den fick ju liksom inte vara fred här i trådgården......

Och Betty är sliten!