En skatt! "När jag var liten"

Jag har varit privilegierad med dubbel uppsättning av farföräldrar!
Farmor och farfar, här, och Farmor och farfar i Stockholm.
Inte nog med det, jag har haft dem och mina morföräldrar i livet långt upp i vuxen ålder, vilket jag inte tror vart alla förunnat!

Mina mor och farföräldrar har betytt en massa för mig, och jag tror att mycket av ens värdegrunder i livet kommer därifrån.
De har alla bidragit på sitt sätt till vem man är och varför man gör vissa val i livet och jag tror att äldre människor är bra förebilder för barn, och blandningen ger mångfald och massor av erfarenheter.

Just idag, finns en speciell farmor i mina tankar, farmor här.
Inte min biologiska farmor, men ändock min alldeles egna farmor, nåja, jag har delat henne med mina syskon, och mina kusiner, men jag har ju egna minnen och de är varma!

Jag besökte min gamla farmors gård idag, där min farbror med sambo bor, och min faster med son huserar i lillstugan på helger och ledigheter, jag hade frågat min farbror, efter att ha virkat en del under semestern om det fanns några mönster kvar efter farmor, för jag vill göra en identisk duk, som hon en gång gjorde till mig.....

Min farmor var nämligen en hejare på att virka, hon virkade jämt, och jag satt ofta bredvid på den galonklädda kökssoffan, med massor av Flitiga Lisor i fönstret bakom, där man kunde kika ut och se vilka som kom förbi på vägen, och det gjorde vi.
Farmor virkade, och jag tittade på, och vips så fick jag ett nystan, en nål, och hon visade mig, jag fick lära mig virka, hon hade ett otroligt tålamod, det blev snett, det blev bubbligt och ibland blev det en skål, av det som skulle bli en lite duk.....
Jag höll virknålen "fel", hon försökte få mig att hålla den rätt, men det gick ju så mycket fortare på mitt sätt.
Vi virkade och virkade, när vi inte virkade, så skalade vi ibland potatis, farmor skalade potatis med kniv, i en bunke, sittandes på soffan, jag fick inte använda kniv, utan blev tilldelad en liten skalare, och hon lärde mig ta bort de svarta små prickarna på potatisen, och jg kommer ihåg att jag blev lycklig när jag "klarat" att göra ett snyggt hål i min potatis, och det blev många hål i de potatisarna jag skalade.....
Farmor bakade massor, det fanns alltid hembakat matbröd, bullar och småkakor.....
Ibland satte vi på pannan, och då fick man gå ut i skafferiet och hämta en dricka i backen, en dricka med en sån där kork man fick dra bort en metallremsa längs med, och man måste vara försiktig, för man kunde skära sig.... Och det gjorde jag, ibland....
Jag var äldst, av mig och min syster, och fick därför hälla upp drickan i två glas, och sen fick min syster välja först! Jag var grymt noga med att det skulle bli lika mycket, men min syrra brydde sig föga, hon tog ett glas och var lika glad oavsett mängd. Sen doppade vi pepparkakor i drickan, och var man inte tillräckligt snabb, så blev det bara sörja kvar och ingen pepparkaka att ta upp....

När jag blev äldre, blev virkstunderna mer sällan, de försvann liksom men jag återkom, vi köpte garn tillsammans, när jag gick på gymnasiet, jag ringde och fick matbrödsrecept, recept på hallongrottor, tårtbottnar och hennes hemgjorda underbara vinbärssaft!
En farmor som alltid fanns där om man säger så, pigg in i det sista, även om jag idag önskar att jag hade hälsat på henne mer den sista tiden.
En farmor, som trots att hon inte var min biologiska, aldrig gjorde skillnad, hon var min farmor, lika mycket som de andras, punkt, och jag var ju först :)

Nåja, hur var det nu med mönstret jag frågat efter?
Nej, vi hittade inte det, antagligen har det försvunnit, men jag fick en bunt andra roliga virkbeskrivningar av min faster! TACK!
Och....

Längst in i en garderob, stod en korg, med garn och farmors virknålar i ett etui, och vet ni "Du kan ta det du, du som är intresserad" sa han min farbror, och gav mig hela korgen!

Och då grät jag nästan..... och dog, lite grann, nästa så där att man vill åka hem direkt, med korgen under armen, innan nån annan snyter den framför näsan på en liksom......

Nu önskar jag bara att jag kan förvalta det väl, och att farmor är stolt över det jag gör!
För jag vet att hon ser mig, och vakar över min virkning, och att jag inte gör för många hål i potatisen ;)

Har sentimentaliteten med åldern att göra kanske......

Och hörrni, ta hand om era gamla, ring dem, besök dem, de har så mycket att ge, för rätt vad det är, är det försent......

Men jag, jag fick en skatt, idag, en riktig SKATT!