En vecka senare i Chefen Annorlundas liv!

Ja, en vecka har förflutit, sen jag lämnade massor av underbara vänner, kollegor och medarbetare, för att starta om på nytt, eller nåt!
En vecka är inte länge, men gud så jag saknar er!

1977 gjorde Magnus Uggla ett studioalbum, som han kallade "Va ska man ta livet av sig för när man ändå inte för höra snacket efteråt"
Albumet innehöll bla spår som "Varning på stan" och "Jag skiter"
Ja ni fattar......

Nu funderar jag på, "Varför lämna jobbet, om man ändå inte får höra snacket efteråt" Det kanske är det min berättelse ska kallas.....
Jag kan ju också ha spår som heter "Varning på stan"..... Jo jag har varit på stan idag, har handlat på Lidl idag, tillsammans med Arvikas pensionärer, kl 10 på förmiddagen.... Jaja, det var fler där, sorry, men många pensionärer....

Jag har också varit på Folktandvården och var lite skeptisk till att tandläkaren, skulle borra bort en gammal lagning, som det blivit mörkt under, utan bedövning, men lät honom ändå göra det, och det kändes inte alls, det durade lika mycket som vanligt, men det kändes inte! Och vet ni, mina framtänder är helt vita igen!

Jag "råkade" också glömma två böcker på folktandvården, #glömenbok, är en grupp på facebook, och det är ett smart sätt att sprida läsandets glädje, genom att glömma en bok någonstans.....

Sen for jag hem....

Jag kan nog också ha ett spår som heter "Jag skiter", för det gör jag ibland, både på det vanliga sättet som alla andra gör, men det går vi inte in på här....
Jag skiter också i hur jag ser ut, när jag går hemma, och höll på att skrämma slag på terriern som stannade kvar ute, medan jag var inne och bytte kläder efter stadsbesöket, lätt och ledigt ska det va, och jag drog på mig mina ballongbyxor, med massor av färg, från Australien, tog av strumporna och klev i den fina sandalerna, och när hon sen skulle in, ryggade hon tillbaka, när hon möttes av den här synen.....

Haha, knäpp hund!

Nåja, Chefen Annorlunda, står ut, men har som sagt lite tråkigt.....
Fast jag for på kören idag, det gjorde jag, och det är kul att sjunga, trots att jag inte kan läsa en enda not....
Jo jag klarar att följa prickarna upp och ner på randigt papper, men det mesta sätter jag med gehör, och ibland gör jag som jag tycker det ska vara, och det funkar tydligen, för ingen säger åt mig att vara tyst!

Nåja, min historia ska jag berätta så småningom, men får nog hålla mig lite, annars kan det bli en bitter och tragisk historia, med massor av självömkan, och det vill vi väl inte?
Men lite sarkasm och humor i berättandet kan vi väl få ha?
Och ett och annat tips, till andra Annorlunda Chefer?
Jag, har ju min dagbok.....

Och hörrni, vad snackas det om?
Rykten?
Spekulationer?

Eller har ni redan glömt mig?