Gå till min profil på LinkedInMan börjar med ett enkelt strosande, med påsen i fickan, en eller tre hundar som spanar av markerna, visselpipan runt halsen, för att kunna kalla in dem, om vi skulle möta någon hundrädd....
Och plötsligt, framför mig, står de, Gula och ståtliga!
Det är då, den där känslan dyker upp.
Den egoistiska känslan, "DE ÄR MINA"
Snabbt stoppas hundgänget, "Stanna!"
Snabbt får man upp påsen ur fickan, medan man tittar sig omkring, framåt, bakåt, åt sidorna, "Finns det fler?"
Man böjer sig ner, och startar ett frenetiskt plockandet, men för liksom in fingrarna under dem, drar dem rätt upp och ner med allt i påsen....
Mossa, pinnar, barr, ja allt följer med!
Man tar alla svampar, små som stora, och lämnar inga spår av att det växt några här, man ska absolut INTE lämna några spår av att här växer det kantareller... Det betyder att man ABSOLUT INTE rensar på plats i skogen, det är ju det absolut bästa sättet att visa alla andra var de växer?!
Man är helt tyst! Knäpptyst, man får nästan inte andas, och hundarna ligger, snällt bredvid, kanske ev gnagande på nån pinne....
Om det skulle komma någon, då är man tyst som man leker kurragömma, och blir så osynlig som möjligt!
Man tar absolut inga bilder i skogen, och lägger ut på facebook eller instagram?! Och man använder definitivt inte Runke-Per i skogen, hur knäpp kan jag inte bli på det då?
Ju mer svamp man visar, och spår man lämnar på facebook och instagram, desto fler, såna där med nyinköpta fritidsbyxor och blanka fina gummistövlar, dyker det upp i just min skog!
Vill man visa sin skörd, ta en bild i köket hemma, eller inte alls....
Om man har sällskap med sig, typ nån vän, eller så, vilket jag iofs, tycker är lite jobbigt, för de som följer med mig, pratar hela tiden, och va sa vi om att va tyst?
Hur som helst, man beter sig likadant mot sällskapet, bara för att nån följer med, betyder det ju INTE att jag delar med mig av det JAG hittar!
Eller hur?
Jo, jag kan gärna ge bort påse med innehåll, när vi kommit från skogen, men aldrig ett ställe där de växer!
Ibland händer det att det dyker upp främmande människor i skogen, typ andra svampplockare, säkert såna där stadsmänniskor, med nyinköpta fritidsbyxor, blanka gummistövlar, snygga korgar, och gud förbjude, små gulliga svampknivar med borste.....
Då kan det va så att tant inte bryr sig om att använda den där visselpipan, utan liksom låtsas som ingenting och låter hundarna skälla ut dem lite.... Moahaha!
De kommer ju tillbaka, ändå när de ser att det bara är rädda stadsmänniskor....
Värre är det att möta de där som plockar näst intill industriellt, ja ni fattar vad jag menar, de är ofta korta, eller klädda i ålderdomliga VCT overaller, typ campingoveraller, använder hinkar, och går fram som dammsugare i skogen....
Nej jag är varken rasist eller främlingsfientlig... normalt, men i skogen händer nåt med tant, jag blir en riktig jävla bitch!
Hur som helst, de där med hink, de brukar gå i grupp, och de brukar vara exremt hundrädda!
Så, de brukar försvinna ganska snabbt ur "MIN" skog, efter att de blivit lite utskällda, eller skymtat mina tre "vargar" på håll, och jag får va för mig själv!
Kanske är det den här tjusning, spänning i skogen, där jag vinner varje gång, som gör att det är så himla kul att gå ut, plocka skogens läckerheter tills man är helt genomsvettig av både värme, regn och motion, som gör att det blir en sån kick, och som gör en normalt sett ganska givmild och generös människa till en liten jävul :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar