Vi får inte röka var vi vill, egna små hörnor, skuffas vi ihop i, där står vi, frysande, rynkiga och drar i oss det förhatliga giftet, som på något sätt tagit över våra hjärnor.
Vårt känsloliv styrs i stort med hjälp av nikotinet.
Vi röker, när vi har tråkigt, när vi är nervösa, när vi mår extra bra, efter vi har haft sex, i reklampausen på filmen, under väntetiden vid mellanlandningen, tillsammans med ett glas vin och till morgonkaffet.....
Jag röker också, varje gång mina hundar vill ut, direkt på morgonen, och några gånger till under dagen, dock aldrig på natten, om inte nån av hundarna vill ut så att säga.....
Jag är också sällskapsrökare, röker till sällskap med vänner som, konstigt nog, nästan bara röker, när de träffar mig, kanske är det de som är sällskapsrökarna?
Men vad är det då som händer? I kroppen? I hjärnan?
Medicinsk påverkan[redigera | redigera wikitext]
Vid rökning liksom vid snusning absorberas nikotinet snabbt i lungorna eller genom munslemhinnan. Nikotinet är en psykoaktiv drog som binds till specifika nikotinreceptorer, bland annat i hjärnan. Nikotinet orsakar frisättning av flera signalsubstanser, bland annat den mestadels stimulerande signalsubstansen noradrenalin. Detta leder till att känslan av välbefinnande ökar och man känner sig bättre till mods. Nikotinet påverkar också perifera neuron (nervceller) i hjärta, blodkärl, andningsvägar och skelettmuskulatur. Framför allt stimuleras det sympatiska nervsystemet, detta medför att puls och blodtryck stiger.
Ämnet är kraftigt beroendeframkallande och dödlig dos är ca 0,05 g per kilo kroppsvikt.[5] Nikotinet i 2-3 cigaretter innehåller ca 0,05 g.[5] I lägre doser under lång tid orsakar det istället hypertoni.
En person beroende av nikotin kallas nikotinist.
Nikotinliknande ämnen används även som insekticider, t ex i bekämpningsmedlet Imidakloprid.
Nikotin är även det verksamma ämnet i så kallade skendödspistoler.
Källa: WikipediaHm, känns ju så där.....
Men hjärnan är programmerad att få sin stimulans, och kommer att bråka som bara den om den inte får det......
Nåja, det är en massa grejer runt omkring, som också påverkar viljan att röka eller inte.
Man slutar inte använda sitt stimulansmedel, för att andra tycker det. Tjat har oftast motsatt effekt, det gör, i alla fall mig, ännu mer till rökare, dvs jag röker fler gånger, fler cigaretter, då tjatandet oftast stressar mig, jag vet ju innerst inne att det är fel, jag blir påverkad av att människor i min omgivning, kanske mår dåligt av att veta att jag utsätter min kropp för vissa faror, och faktiskt riskerar att dö av det, på lång sikt. Och vid stress och viss fundersamhet, vad gör jag då? Jo röker.....
Lite av moment 22, om man kan säga så.
Så, hur behöver omgivning och annat fungera då, för att man ens ska börja tänka tanken?
Ekonomi - Dåligt argument, jag har råd, och under de perioder jag varit ickerökare, har jag köpt godis, Läkerol och annat kul för de pengarna så de har försvunnit lik förbannat.
Sysselsättning - Är man energisk som mig, finns en viss risk, att omgivningen inte riktigt orkar med den "nya" energiska människan som plötsligt har ännu mer tid till att hitta på grejer, tycka och genomföra en massa nytt..... Jag klarar inte att ha tråkigt, då kommer röksuget, som ett brev på posten!
Familj och vänner- Bör må relativt bra, om någon mår sämre, blir man orolig, och för att orka det, ja, ni fattar, lugna hjärnan med mitt stimulansmedlet, nikotinet, som frigör noradrenalin, som gör att man känner sig bättre till mods...... Och hur ska an kunna stötta och hjälpa sin nära, om man själv inte är i balans?
Prata om att sluta röka? - NEJ! Det är grej bara för mig, min helt egna grej isf, och behöver inte tjatas om!
Nåja, vi får väl se hur jag gör, den här gången, jag har ju haft mina upphåll tidigare, men fallit tillbaka, utan någon egentlig anledning, bara för att jag ville liksom.....
Det är ett starkt och väldigt konstigt gift, för det är ett gift......
Jag slutade för 10,5 år sedan (Grattis till mig) men inga av de argument du tar upp hjälpte mig heller att sluta. Snarare tvärtom precis som du skriver. När jag nästan var klar med min lärarutbildning bestämde jag mig för att mina elever inte ska behöva utsättas för den lukt jag spred omkring mig. För mig var det motivation nog. Ett par cig tog jag i början men aldrig mer. Vad jag menar är att vår motivation kommer inifrån, det kan inte andra tjata oss till. När/om du bestämmer dig så är det ditt val och då säger jag grattis. Fram till dess får du bida din tid :)
SvaraRadera