Släpp och gå vidare!

Så skulle nog jag tänka, om någon av mina vänner, lagt ut liknande status som den jag precis la på facebook....

Eller hur? Hur många av er tänkte just så? Släpp och gå vidare!?

Jag har gått vidare, och när inlägget från tisdagen den 20 Januari i fjol dök upp i den där minneslistan man har på facebook, då kom det bara över mig.....

Känslan, mest saknaden över alla underbara människor, jag fortfarande ändå tycker att jag svek, och som betydde mycket för mig!

En del av er träffar jag på Ica, på stan, hastiga lite blyga möten, vad ska man säga, hur mår personen, vill den prata länge, låter jag bitter.......
En del av er, ganska många ser jag små statusar från på facebook, och ni ser ut att ha överlevt, även utan den tokiga tantchefen, som aldrig hållit i en skruvdragare eller en svets.....

Nåja, jag har släppt och gått vidare, även om vissa delar, skapat en del ärr, som jag fortfarande får arbeta med, men de bleknar väl de också, men de är sköra, jag smörjer och skyddar dem, och då är det lätt att man kliver in i en försvarsposition, som ingen egentligen ska behöva vara i, men det bara blir så....

Ja, jag har också gått vidare, tivs kanobra på mitt nya jobb, som visserligen är ett längre vikariat, som tar slut, vilket känns tråkigt, men jag trivs!
Älskade nya medarbetare och kollegor får man, alla älskar inte mig och mitt arbetssätt på nya jobbet heller, men jag trivs, och älskad av alla behöver man inte vara....
Men man behöver känna sig respekterad och betrodd, det är viktigt!
Man måste kunna känna att man kan vara ärlig, att man kan stå för företagets värderingar och människosyn och man måste få känna sig delaktig!

Gräset kan vara grönare på andra sidan, och börjar det smaka beskt, då är det definitivt grönare!

Jag är så glad att jag vågade!
Även om jag fortfarande är lite stukad, ärrad och osäker, så är jag STOLT, över mig själv!

Och ja, det får man skriva!