"När jag blir femtio...."

Träffade en underbar ung kvinna idag, en ung kvinna, med massor av kärlek, framtidsglöd, passion och livsvilja!
En sån där ung kvinna med en framtidstro på mänskligheten som jag själv en gång brann för, och egentligen fortfarande gör, fast livet gett mig mina törnar....

Vi pratar, hon frågar, jag svarar, jag frågar, hon svarar, ett samtal, ett givande, och ett tagande, en härlig driven dialog, med massor av sanningar, funderingar svårigheter, sanningar och samtidigt framtidstro.
Egentligen märks inte åldersskillnaden trots att jag nästan är dubbelt så gammal.....
Inte förrens hon säger, med en lätt drömmande blick....

"När jag bli femtio, då ska jag göra precis vad jag känner för, jag behöver inte bry mig hur jag ser ut, bry mig om vad alla andra tycker, då får jag vara precis som jag vill...."

Jag funderar, ser Claire Wikholm framför mig, med knallröda läppar och gula bågar på glasögonen, eldrött hår i en enda röra, och massor av egensinnighet......

Claire Wikholm, är något av en drömfigur för mig, lagom ful fast vacker på sitt sätt, hon är sig själv, och framförallt hon är äkta! Och troligtvis väldigt skrämmande, speciellt för många män....

När, jag blir femtio.....

Jag, är nästan femtio, typ 48 och nån månad, nästa år 2017, blir jag femtio, i december....
Jag borde redan:
Kunna göra precis det jag känner för!
Inte behöva bry mig hur jag ser ut!
Inte behöva bry mig om vad andra tycker!
Kunna vara precis som jag vill!

Varför gör man inte det då?
När en mycket klok ung kvinna, med massor av livsvilja, och passion ändå har det som mål, och jag nästan är där, jag borde kunna förverkliga dem målen alltså.
Eller är det det jag gör?

Det kan ju vara den attityden som gör mig skrämmande för vissa människor, som gör att jag ibland upplevs som "för mycket"

Beware! Här kommer den femtioåriga Lotta, och den kan va ännu värre, eller ännu mer sig själv och trygg!

Och när jag blir femtio, då kan det hända att jag är rökare igen, det kan det faktiskt, bara för att jag kan liksom!