Jag är inte alltid så hungrig när vår matte bjuder oss på mat, jag brukar låta den vänta ett tag, maten alltså, och är jag inte tillräckligt snabb, tar min matte bort maten...
Taskigt!
I dag var jag inte så hungrig, vi gick ut istället, och mormor kom och plockade äpplen, nja hon är inte min mormor, mer mina lillmattar/lillhusses mormor, men hon kom i alla fall....
Vår matte tog aldrig bort min mat....
Döm om min förvåning, när jag kommer in, för att äta lite, och Ebba står och glufsar i sig!
Givetvis går jag fram och morrar lite, "Du, det där är min mat!"
Ebba bara äter.....
Matte säger att hon inte hör nåt, och hon hörde verkligen inte att jag talade om att det var min mat!
Och när hon upptäcker mig, så morrar hon åt mig! Åt MIG!!!
Det är min mat, så jag hoppade på henne!
Och gav henne en ordentlig fight!
Matte kom som skjuten ur en kanon, och drog undan mig i svansen....
Både Ebba och jag har nu små hål på kroppen, och jag har jätteont på mitt ben, där hon bet mig!
Och i läppen!
Men Ebba fick några hål på örat, kinden och över ögat, så jag gav henne vad hon tålde minsann!
För maten var faktiskt min, det borde hon ha fattat!
Mattes reflektion:
Jäkla hundskrällen, men det var helt och hållet mitt fel, Ebba stjäl Bettys mat om hon kommer åt, och Stine, som vanligtvis brukar hålla ordning på flocken, finns inte till hands!
Inga stora skador, men Betty tror hon håller på att dö, minst......
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar