Ja, det är ju inte alltid så lätt, ibland reagerar man med ryggraden, eller reptilhjärnan om ni hellre vill använda det uttrycket...
Jag försöker verkligen, att hålla huvudet kallt, att tänka efter, ställa de där bra frågorna typ "Okey du tänker så, hur menar du då?" Men det går inte alltid......
Min ryggradsreaktion, sätter mig ibland i situationer där jag trampar på ömma tår, och retar människor, men trygg i min förvissning som jag är, så klarar jag det... För det mesta.....
När jag nu läser både på aftonbladet.se, dn.se och facebook, om de mycket skrämmande sk "Skämten och humoristiska" uttalanden och delningar tre ur den sverigedemokratiska partitoppen gjort efter en skoldebatt/utfrågning med elever från högstadiet och skolminister Fridolin, då handlar min ryggrad, bara så där på eget bevåg......
Och om det är någon av er som har problem med det? Fine, då behöver jag inte er, inte er vänskap på facebook, inte era sarkastiska kommentarer eller enligt min tolkning rasistiska uttalanden....
Så är det bara!
Jag kommer aldrig att tolerera den, enligt mig, mobbningen, av någon, vare sig personen i fråga är vit svart, handikappad, vuxen, frän, tjock, smal, kvinna eller man, och har aldrig gjort det heller, vare sig på nätet eller irl....
Att lägga ut bilder på någon, avsett vem, och håna, det är mobbning, och försök inte komma med andra förklaringar, för de håller ändå inte i min hjärna, och jag kommer aldrig att ändra den åsikten.
Jag hävdar fortfarande att vi inte har det i ett sånt förfall, som vissa påstår, att det i vissa fall, kan vara rent bedrövligt, det kan jag hålla med om, när det blir felprioriteringar i systemet, missförstånd, och människor känner sig felaktigt behandlade av myndigheter, regler, eller på annat sätt är missförstådda, men att vi har en systemkollaps?
Nej, skärp er!
Jag har aldrig haft det så bra som nu!
Aldrig!
Och har vi det så jävla bra, att vi till och med kan tolerera att vuxna sk mogna män, tillåts nätmobba barn.....
Då är vi jäkligt fel ute!
Kastar säkerligen sten i glashus, men i det här fallet kan jag inte hålla tyst....
Och definitivt inte hålla huvudet kallt.
Att de där sk mogna männen, som beter sig som fjantiga barn med hybris, även ställer upp till val, för sitt främlingsfientliga parti i nästa val om två år, gör mig rent mörkrädd....
Vad blir nästa steg....
Skrämmande!
Och så skäms jag....
Över oss, över vuxenvärlden, som låter det ske och tar det i försvar.
Och skam, är en otäck känsla.
Låt oss göra nåt fint istället, hjälpa dem vi kan, dela med oss, sprida kärlek!
Over and out!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar