De där med hår....

Ja, jag har ju lovat er att det ska handla mer om utseende och typ "mode" men jag är inte så bra på det....
Det jag däremot är bra på, det är att fundera, fundera över hur människor tänker, reagerar och handlar...
Och, det där med utseende, provocerar många....

Kanske provocerar jag ingen alls, även om jag tror det.....
Kanske är det här inlägget ett, stort egoistiskt berättigande, mot mina egna fördomar.....

Jag hade lika gärna kunnat göra en megatatuering, på halsen, vilket ingen av er skulle ha tyckt vara det minsta konstigt, men se tatueringar, har jag inga, nej det är faktiskt sant......
Inte för att jag tycker det är fel eller fult, ja det finns visserligen fula tatueringar, men jag respekterar m man väljer att göra det, mina två yngsta barn har flertalet tatueringar, och Stora O förfasar sig ibland över vad de kostat dem "Kan du inte använda pengarna till något viktigare?", men som sagt det är deras val, och faktum är att flera av deras tatueringar, är rätt snygga, men nej, inte på mig :)

Nu kanske inte mitt val av frisyr, eller vad man nu ska kalla det, provocerar någon av er, har fått massor av uppmuntrande kommentarer på Facebook och Instagram, att det är snyggt, vågat, coolt och så, men ibland funderar jag på, de som inte kommenterar, de tycker antagligen att jag är en idiot, att det ser för jävligt ut, eller så bryr de sig föga.... (hoppas på det sista :) )

Om jag hade valt att sätta i mitt löshår, utan att tova det, ja, det är löshår, riktigt hår, köpt via frisördottern, inte den bästa kvalitén, för det tovar sig inte så bra, men riktigt hår, absolut inget syntetiskt, eller textil, utan ÄKTA hår, vilket känns viktigt för mig, hur som helst om jag hade valt att sätta i det utan att tova det, typ så här:

Då tror jag att jag hade fått en helt annan typ av respons?! Va tror ni?
Men den responsen är inte lika rolig, på nåt sätt så behöver jag få provocera lite, det är väl bara sån jag är, och jag har ju bara mig själv att använda till det :)

Hur blev jag sån då?
Kanske för att jag är uppfostrad i ett hem utan några som helst förutfattade meningar, sällan fick jag höra att jag var "fel" hur "fel" jag än försökte göra mig....
Jag fick snarare peppning, "Prova!" "Du kan!" "Du är fin, och det är insidan som räknas!"
Det har troligtvis gjort mig till den jag är idag, och kanske är mina utseendemässiga provokationer, ett sätt att få vara lite "bråkig" Lite "Fel"
Redan som trettonåring, var jag lite "fel", med anarkistmärke på jackan ena dagen, lyssnade på Sex Pistols, valde att umgås med de som också provocerade, och gud ska veta att jag älskade den tiden, och aldrig skulle vilja vara utan vare sig erfarenheten, eller de vänner jag mötte då <3
Det var jobbigare att lämna den provocerande identiteten, och kliva tillbaka in i normen, för jag visste inte riktigt hur normen skulle vara, hade ingen koll på vilka jeansmärken som gällde, vilka modertrender som var, jag använde inte ens BH förrens efter jag fått mina tre barn...
Ja ni fattar...
Kanske är det därför, jag idag, klär mig som jag vill, blandar vilt, och ibland inte alls passar in....
Så kan det vara.....

Eller så är det bara så, att jag gillar det, att jag själv tycker om att känna mig lite annorlunda, inte för någon annans skull, utan för min egen.....
Och kanske står jag ut med att spara lite på håret, om jag slipper svintoperioden, som dyker upp i en viss längd, nu sitter det där det sitter, och jag gillart!
Så kan det vara.....

Eller så är det bara så, att femtioårskrisen kommit, fast vi har pratat om det ända sen första gången vi var i Australien, då jag såg en kvinna i min ålder, med just dreads, så "layd back", och naturlig, och det såg så härligt ut, speciellt som man levt i en roll, som någon typ av auktoritet, som man egentligen inte trivts med......

Så kan det vara....

En stilla tyst protest, mot att känna att man ibland måste vara istoppad i ett fack, passa in i normen, för att vara accepterad, och jag hör inte till någon minoritetsgrupp, mer än att jag är kvinna då, jag är inte homosexuell, tillhör inte en annan etninsk gruppering eller har en udda religiös uppfattning, jag är bara en helt normal, svensk kvinna, en del av PK-maffian enligt vissa, en del av etablissemanget enligt andra, en jävligt bra chef enligt några, och för mycket för en del.....

Det är jag, och med vetskapen att det sitter på insidan, så gör jag precis vad jag vill med min utsida!

Och, ja, Stora O tycker det är okey, han gillar långt hår :)

Och, bonus, Hatten passade! Tur jag köpte en lite för stor :)

Nu tar vi tag i söndagen då, solen har gått upp, och hela huset är vaket :)