In i nionde månaden!

Nej, jag är inte gravid, inte på långa vägar.....
Hur skulle det se ut liksom?
Nåja, min nionde månad, som startar idag avser den tillfälliga period, mellan jobb, som jag är inne i.
Åtta månader har gått, och den nionde startar idag!

Jag borde på de åtta månader som gått, ha hittat mig själv, kommit på vad jag vill göra, de femton år av yrkeslivet, som återstår, jag borde ha fått tummen ur och startat mitt bokprojekt, jag borde.... Borde ha gjort så himla mycket....

Fast vem säger det, egentligen?
Arbetsförmedlingen?

Jo jag har skött mina åtaganden, sökt jobb, varit på några intervjuer, haft både up and downs, För varje sökt jobb, tänds ju någon form av hopp i ens medvetande, och jag fungerar ju så...
"Det här är nog mitt drömjobb"
Men på tio ansökningar, så får man kanske komma på en intervju, eller så resulterar det oftast i att man får ett brev, "Vi tackar för visat intresse, men har valt att gå vidare med andra kandidater"
Har man varit på intervju, så får man förhoppningsvis ett telefonsamtal, där de även beskriver lite vad som inte riktigt räckte, eller vad de, de valt att gå vidare med hade, som jag saknade.

Nåja, under de här åtta månaderna, har jag också gjort en del research runt min egen person, vad jag kan, vem jag är, och visst även om Myers-Briggs testet och arbetet runt den, gav mig en negativ upplevelse, så resulterade det ändå i att jag fick hjälp att bearbeta det, att våga se det som jag faktiskt är bra på, och att våga tackla det jag behöver tackla, i form av värderingar, sanningar och invanda beteenden.
Våga fråga, våga reflektera, inte bara kliva åt sidan och "pissa" på det som känns jobbigt.
Jag har börjat en resa mot att ha ett kärleksfullt och accepterande förhållande till mig själv, och visst är det så att har man det, kan man också våga att både ta för sig av det man vill ha, men också våga acceptera att det här är inget för mig.
Och jag tror att mitt framtida yrkesval, kommer att utgå mer från mig själv, vad jag mår bra av och vad jag vill, än vad alla andra ska tycka....

Det där med vad alla andra ska tycka, tänk att det spelar roll, även om jag allt som oftast brukar säga "Det skiter väl jag i" men det är ju att skapa oren smärta och ett sätt att "pissa på" situationen....
Nu undrar jag om ni är med överhuvudtaget, eller om jag bara svamlar?
Jag kan ge er ett exempel:

Jag har de senaste 10 åren, arbetat som arbetsledande chef, i tung industri, och känner på nåt vis att jag förväntas vara nån form av chef, och helst då, nån form av operativ chef, med inflytande, snyggt visitkort och hög lön...
Ja jag är bra på det, jag vet hur man gör och har hittills fått samtliga medarbetares förtroende, jag är en bra och omtyckt chef, rättvis, lyssnande med medarbetaren i fokus, men finns utmaningen? Utmaningen för mig?

Utmaningen för mig, kan nu vara att hitta en organisation, där jag känner att värderingarna stämmer överens med mina egna, att "jag får vara jag", där det är högt i tak, där man får "tycka" utan att ha sanningen, där man kan bolla, skoja, reflektera och utvecklas. En organisation, där man inte behöver "Pissa på" det man inte förstår, utan kan ställa de dumma frågorna, för att växa och utvecklas, både som person, medarbetare och organisation!
Och hittar man en sån roll, kan den rollen vara vilken som helst, för trivs man med allt det, då går arbetsuppgifterna lätt att genomföra oavsett vilka de är....
Jag behöver alltså inte alls hitta ett chefsjobb, även om det är det jag kan!
Och vad andra tycker, det borde jag kunna skita i, om ni fattar.

Ja, jag är ganska nöjd, på att ha hittat mig själv lite mer, de här åtta månaderna, och hoppas att jag får fortsätta att utvecklas, till en bra medarbetare/chef, eller vad det nu blir!

In i den nionde månaden idag alltså, och efter nio månader, brukar förlossningen komma, och kanske är det dags, att jag får en slags förlossning i mitt arbetssökande, ett avslut på en utvecklande, jobbig och ibland väldigt tråkig period i livet....

Kanske är det dags, för den där Lotta, att bli den hon är ämnad för att bli?
Jag kan ju börja med att städa mitt hus, ett rent hus, kan ju vara en bra start...
Man brukar ju boa inför förlossningen :)