Varför vaknar de aldrig?
Jag hör ju nåt spännande här utanför!
Piper lite mer för att de ska höra, och plötsligt hör jag min matte lite försiktigt ropa mitt namn, "Betty" låter det från övervåningen, "Betty"....
"Pip, Pip, PIP...." Äntligen ska de upp, och min matte kommer sakta tillsammans med goldensyrran ner för trappan, hon öppnar dörren och äntligen får jag gå ut och kolla av det där spännande som jag hörde.
"Där!" Och på något vis tar jag mig utanför staketet, och det måste jag ju, för på vår inhägnade gård finns inte det som drar och är spännande.....
"Om jag skäller och jagar tillräckligt länge, så drar de!"
Fokus!
"Ja, jag vet att min matte blir lite sur, men jag ska bara......"
"Springa, jaga, springa...."
"Oj, där hör jag mattes visselpipa"...... Dags att dra hemöver....
Blöt och lerig möter jag mitt matte, som är ute i morgonrock och gummistövlar, med allt håret som en risbuske, och visselpipan i munnen.... Hon ser arg ut, men jag vet att hon egentligen är ganska glad för att se mig. Jag vet att hennes tankar gått från att tro att jag blivit tagen av en varg, till att jag blivit överkörd av en bil till att att jag sprungit bort i skogen för att inte hitta hem......
Hem?
hela mitt grannskap är ju mitt hem och mitt revir, och det är ju faktiskt min uppgift att se till att inget främmande uppehåller sig "Hos oss", eller hur?
Och förresten så funderar jag på varför gården inte är tillräckligt stor, försök få upp ett bra driv med bra fart på 12 000 kvadratmeter liksom.......
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar