Det är svårt, att veta....

Gamla hundar....
Eller gammal hund, kanske jag ska skriva, min erfarenhet av riktigt gammal hund går tillbaka till före 1997 när jag köpte min första Golden Retriever, jag hade ju med mig en helt underbar blandrastik, Sandra in i vårt gemensamma liv, och Sandra blev 13 år.

Det blev iofs min första Golden, Klara,  också, men hon levde ju sitt pensionärsliv hos mycket god och kär vän.

Min andra, Madicken, blev bara 7, pga sjukdom.

Min tredje, Lydia, flyttade även hon som äldre dam till kära vänner och blev 13 år....

Sen följde ytterligare två, som passerat, Indra som hastigt rycktes från mig när hon var 8.

Stine, som lämnade oss förra sommaren 9 år gammal.

Nu är det "bara" Ebba kvar, som blir 13 om några dagar.....

Gamla Ebba, som inte längre hör, harklar sig mer, inte har orken att gå med på promenader och sakta tynar hon bort från oss....
Det är lite jobbigt, att se sin vän, visserligen glad i blicken fortfarande, snabbt åldras, och hur vet man när det är dags att ta farväl? Det beslutet har jag aldrig behövt ta tidigare.
Och att en 20 år lång Goldenperiod i mitt liv kommer att ta slut, det känns också konstigt.....

Det blir Terriern och jag kvar, och hur ska terriern klara sig själv, som ensamhund?