Meet Mae-Bee

Det här är Mae-Bee (uttalas Maybe, som ordet kanske på engelska) Stavningen har Tilda bidragit till, för visst ska hon ha ett lite Australiensk klingande namn :)

Nej jag vet att jag för några veckor sedan skrev att vi inte skulle ha någon mer Golden nu, men jag skrev också att skulle jag ha det så skulle jag ha en från Tomas och Veronica på kennel Wiggwills, en kennel helt i min smak, fina och levnadsglada allroundgolden, som passar mig helt perfekt.
Och som genom ett trollslag, eller som manna från himlen dyker möjligheten upp.

May-Bee, var hos sin förra matte och husse lite för intensiv, men mig passar det utmärkt, en Golden som vill mycket, är med på noterna och ung, snart två år gammal, och jag behövde inte valpperioden, vilken hade varit svår att få till med nuvarande livssituation.
Visst är det enklare att ha en hund "ända från början" men May-Bee är ju inte främmande för mig, och definitivt inte hennes förra matte och husse, så jag vet ungefär hur hon haft det, vad de gjort och vilka ambitioner de hade.

Även Stora O tycker det är okey och föll ganska pladask för henne, den kärleken är ömsesidig kan man säga, även om han just nu är mest uppfylld av sin motorcykel :)

Betty gör allt i sin makt för att tukta sin Gyllene "Lillasyster" vilket kanske går så där, hon ger sig inte, vill bara leka och det tyckte väl Betty var helt okey och ganska kul, första veckan, och även nu till och från, men lite lugn och ro kan man ju faktiskt ha också.....😉

Varför behöver man ha två hundar då?
Jo, ett hem utan en Golden, är ett mycket tyst hem, inte att de går runt och skäller eller så, men de låter, man hör deras andetag, deras tassar och de är ständigt nära.... Svårt att förklara, men efter att Ebba blev borta så har hemmet varit väldigt tyst och tomt och Bett blev ingenting, smög runt, lite deprimerad och framförallt väldigt ensam. Nu har hon sällskap, de blir ju en egen liten flock när jag jobbar, och det funkar bra. De blir ju överlyckliga när jag kommer hem, givetvis, men dagarna funkar och granarna har inte märkt av dem 😇

Nu ligger en spännande tid framför oss, med planering av träningsupplägg, vi måste ju prova en del, lydnad, blodspår, apportering m.m jag ska MH-beskriva henne och vi ska delta i den funktionsbeskrivning som Tomas och Veronica planerar för kullen.
Vi ska upptäcka världen tillsammans, med och utan Betty, men framförallt ska vi bygga på vår relation, att lita blint på sin matte och vice versa, är A och O, om man sen busar lite, och kommer lite för långt ifrån vid fotgående, knallar vid apportering, eller missar ett spår, det är mindre viktigt, relationen är i nuläget det viktigaste.

Det kan nog bli riktigt bra det här.
Och jag känner plötsligt samma känsla i magen som när Indra for runt som ett yrväder här, styrde upp och var nära matte hela tiden!

Kanske är det någon form av ängel som hjälpt mig till det här?
Den bästa femtioårspresent jag kunnat få!
Tack A & B för att just ni är ni, och att ni gett mig och Mae-Bee den här möjligheten!
Tack Tomas & Veronica, för att i tror på mig, och finns där om jag behöver hjälp!
Och Tack, Stora O, för att du aldrig tvekade 💗

Hemmet är komplett igen!