Rosa pinnstolar

Slabbigt väglag, men maken kör mot Arvika, ett besök på Erikshjälpen står på dagens agenda. Tanken är att vi ska hitta några adventsljusstakar att sätta i fönstren på Gula Villan.

Vi hämtar upp dottern som gärna följer med dit.

Adventsljusstakar hade de, men inte som jag hade tänkt mig, så det blev lite annat kul istället och fika, billigt fika, 70 kronor för oss alla tre.

”Vi har smörgåsar med julskinka och rödbetssallad, köttbullar och ägg och ansjovis” säger han en lilla söta farbrorn som står bakom disken, prydligt klädd i vit kockskjorta, en så där dubbelknäppt, med ståkrage, vit och välstruken och två rader med små svarta knappar. ”En med ägg och ansjovis” hör jag maken säga trots att vi alldeles innan vi for åt frukost. Jag plockar koppar på en bricka, tar en tesked lite i farten, några servetter och blir stående framför den lilla glas hyllan där fikabrödet ligger. ”En morotskaka” säger dottern till den trevlige mannen, och han tar en mycket fint med en tång och lägger på en assiett. Själv väljer jag en kanelbulle, jag älskar kanelbullar! ”Kan jag lägga på samma assiett” frågar han fint, och ja visst det kan han göra.

Vi får vårt kaffe, och tar vår bricka med fikat på efter att vi betalt det skamligt billiga fikat.

Väljer ett bord, med duk och ett litet ljus i en röd liten ljuslykta på bordet, slår oss ner på varsin knallrosa pinnstol och hugger in på fikat. Jättegott kaffe och bröd, och mackan maken köpte var supergod.

Farbror Eriks café står det på en skylt ovanför disken och över de omaka borden hänger lampor gjorda av lampskärmsskelett och köksattiraljer, allt målat i samma knallrosa färg som pinnstolarna.

”Stackars den som målat alla de här stolarna” säger dottern och ser sig omkring, hon har målat två egna så hon vet väl hur tråkigt det är att måla alla pinnarna runt om.

Att handla lite på Erikshjälpen, ta en fika där gör att jag känner att jag bidrar till att göra världen lite bättre, och begagnade grejer är minst lika bra som andra, nya och dyrare.

Nöjd med dagens inköp, en matta till hallen, två pocketböcker till resan och en CD-spelare att ha på planet till maken, beger vi oss vidare ut i den regniga novemberdagen.

Trevlige mannen på Farbror Eriks Café, säljer nog fler billiga mackor och gott kaffe och pratar lite med sina kunder, och jag tänker att om alla vore lika trevliga och tillmötesgående som honom så är ju det också ett bidrag till en mycket bättre och mer sympatisk värld...

Jag borde ha sagt det till honom!