Nej, rik blir man inte....

För er som kanske inte vet det, kan jag ju berätta om mitt ärofyllda uppdrag som borgerlig vigselförrättare.
Jo, jag är det, utsedd av länstyrelsen i Värmland 1999 inför vigselboomen man förvändae sig på millenieskiftet 2000.
På den tiden fick man ett livslångt förordnande, och 32 år gammal fick jag mitt.
Nu för tiden får man genomgå en del tester och får förordnandet två år i taget, de flesta som är nu har alltså ett tidsbestämt förordnande.

Att vara Vigselförättare, är en ganska kul syssla, och kalendern börjar fyllas av vigslar under sommaren.
Jag gillar att tillsammans med brudparen få planera och genomföra just deras speciella ceremoni, som ju ofta är en av de allra viktigaste dagarna i livet för många.
Ja det tar tid, planering, resor, möten, själva vigseln, protokollskrivande, inskickande av dokument....
Varje vigsel tar kanske en till två dagar i anspråk om man räknar ihop tiden.
Ett käckt litet extraknäck...
Kan man tycka....

Ersättningen då?
110 kronor per vigsel!
Ja ni läste rätt!
Ett hundra tio kronor.

Det är kul, men rik blir man inte, bara väldigt fylld av kärlek!