Åsikt eller fakta?

 Tänkte vi skulle klargöra det här igen, vad är en åsiktstext och vad är en faktatext? Många delar både det ena och det andra som om det vore världsnyheter, men ibland är det faktiskt bara någons åsikt....

Hittade en bra beskrivning på Trello och jag kopierar den rakt av.

Här kommer några exempel på faktatexter och åsiktstexter.

Vi börjar med FAKTATEXTER:

Nyhetsartikel
En nyhetsartikel är alltid skriven av en journalist, antingen på den tidning där texten publiceras, eller på en nyhetsbyrå som har skickat ut texten till tidningen. En nyhetsartikel brukar vara lätt att känna igen. Den består av rubrik, ingress och brödtext och berättar om en nyhet, något som har hänt eller kommer att hända. För det mesta kan man läsa det allra viktigaste först i texten, den så kallade ingressen. Därpå fylls det på med lite mer bakgrund i resten av texten - brödtexten. I texten ska läsaren få svar på frågorna: när, var, hur, vad, vem och varför?
En journalist strävar alltid efter att vara korrekt, saklig och noggrann med fakta och låta alla parter komma till tals i texten. Men det är klart att även journalisten färgas av sina tidigare kunskaper, erfarenheter och värderingar. Man säger också att artikeln vinklas på olika sätt. Det betyder att man berättar nyheten med olika perspektiv, till exempel utifrån personen som drabbas, eller utifrån myndigheten som fattade ett visst beslut, utifrån rånoffret, eller utifrån personen som begick brottet.

Notis
En notis är ungefär samma sak som en nyhetsartikel fast mycket kortare. Här finns inte någon ingress, utan innehåller direkt all fakta som läsaren behöver för att förstå sammanhanget. En ingress ska vara kort, informativ, effektiv och direkt.

Reportage
Ett reportage skiljer sig från en nyhetsartikel och notis eftersom texten är mycket längre och mer detaljrik. Ett reportage ska vara som en berättelse som ger läsaren upplevelsen att vara på plats. I reportaget ska man kunna uppleva miljön, personerna och händelserna, gärna med sinnen som doft, syn och hörsel. Detaljerna är viktiga, men även om beskrivningarna är detaljerade är det förstås fortfarande viktigt att allt som beskrivs byggs på fakta och är korrekt.

Referat
Ett referat kan man beskriva som ännu striktare än en nyhetsartikel i formen. Här handlar det enbart om att återge vad någon sagt eller något som har hänt, utan att lägga in några värderingar. Det kan till exempel finnas referat från fotbollsmatcher, tal eller rättegångar.

Intervju
Att göra en intervju är en journalistisk metod för att få nyheter och information. Man kan till exempel göra en intervju i telefon eller vid ett personligt möte. Ibland skrivs intervjusvaren ihop till en lång text, ibland väljer journalisten att skriva frågorna och därefter svaren, så ordagrant som möjligt.

Personporträtt
Ett personporträtt skrivs ofta med lite djupare bakgrundskunskaper än man får om man bara intervjuar någon. Då kan man behöva göra djupare efterforskningar om personen och sammanhanget, och om möjligt följa personen under längre tid för att sätta sig in i hans eller hennes livssituation och verksamhet.

I en tidning finns också en rad texter som skrivs för att föra fram en åsikt. Någon vill sälja något eller påverka eller underhålla den som läser.

Det här är exempel på några ÅSIKTSTEXTER:

Ledare
Ledaren är oftast placerad allra längst fram i tidningen. Där kommenteras och diskuteras aktuella frågor i samhället. Det är den enda texten där tidningen uttrycker sin åsikt.

Blogg
En blogg finns på webben och uttrycker nästan alltid en personlig åsikt, men kan även bygga på faktauppgifter.

Debattartikel
Vill man framföra en åsikt, kan man skriva en debattartikel till tidningen. Ofta kallas privatpersoners texter för insändare, medan politiker eller företrädare för någon organisation eller något företag skriver debattartiklar som ofta publiceras i närheten av ledarna.

Krönika
Krönikor skrivs ofta i mer lättsam och personlig ton, gärna med syftet att roa läsarna. Här kan skribenten framföra sina egna åsikter. En vanlig form av krönikor finns på sportsidorna, där aktuella sporthändelser kommenteras.

Kåseri
Ett kåseri är ännu lättsammare skrivet än krönikan, och bygger ofta på små vardagliga händelser där läsaren lätt kan känna igen sig.

Recension
I en recension uttrycker skribenten sin personliga åsikt om teater, film, musik, litteratur eller konst. Oftast hittar man recensionerna på kultursidorna.

Annonser
Tidningens annonser har ett viktigt syfte: att övertyga läsaren att en vara eller tjänst är bra och helst förmå läsaren att köpa något, eller handla på ett visst sätt. Nyttan och fördelarna framhålls förstås i annonserna. Ofta är annonserna mycket bra på att förmedla en viss känsla till läsaren.

DELAR I TEXTERNA
Rubrik
Rubriken är en sorts överskrift på artikeln. Skillnaden mellan en rubrik och en överskrift är att rubriken känns "aktiv" - någon gör eller har gjort något. Några exempel:
Snö orsakar trafikproblem i Stockholmsområdet.
Kronprinsessan flyttar in på Haga.
Elpriset är rekordhögt.
Så avslöjas bluffare.
Syftet med rubriken är att locka läsaren att läsa texten. Så samtidigt som det ska verka så intressant som möjligt, så ska läsaren också ha en aning om vad texten handlar om. Därför fungerar inte rubriker som liknar överskrifter av typen:
Lite information från kommunen
Detaljer inför sommaren

Ingress
Ingressen är den allra första och inledande delen i en artikel. Ofta är den markerad grafiskt, till exempel med fet text. Precis som med rubriken så är syftet med ingressen att intressera läsaren att gå vidare och läsa resten av texten. Det är bäst om man kan svara på frågorna när, var, hur och varför redan i ingressen. Man kan också skriva ingressen så att det blir ett intressant påstående eller citat från någon person.

Brödtext
Brödtexten är den längsta textdelen i en artikel, och där ska själva historien eller berättelsen berättas. Ett klassiskt sätt att skriva en nyhetsartikel är att skriva det allra viktigaste först och sedan fylla på med bakgrund, kommentarer och mindre viktiga detaljer. Fördelen med att skriva artikeln så, är att man lätt ska kunna stryka bort text från slutet, om texten är för lång för att passa in på sidan.

Mellanrubrik
Mellanrubrikerna är som små överskrifter mitt i artikeln. Syftet med dem är att lätta upp textmassan och göra läsaren ännu mer lockad och intresserad av att läsa vidare.

Byline, bildbyline och fotobyline
Byline är underskriften på artikeln, med namnet på den person som har skrivit texten. Ibland ligger byline i slutet på artikeln, ibland i början. Det beror på hur tidningssidan är utformad. En bildbyline är en underskrift där det även finns en bild på personen som har skrivit artikeln. En fotobyline är, till skillnad mot en bildbyline, namnet på fotografen som tagit bilden till artikeln.

Bildtext
Bildtexten är den lilla text som ligger intill en bild i en artikel. En bildtext ska med några få ord beskriva sammanhanget, och om det är nödvändigt också förklara vad bilden föreställer, utan att vara övertydlig. Är det personer eller husdjur på bilden är det alltid viktigt att skriva vad de heter, och lika viktigt är det att namnen är rättstavade.

Grafik
Grafik är kartor och teckningar som kompletterar artiklarna. Poängen med grafiken är att förklara komplicerade saker och händelser genom att man ser det schematiskt på bild. Har det till exempel skett en komplicerad tågolycka, kan förloppet förklaras enklare om man ser hur tåget åkte och vad som hände.

Löpsedel
En löpsedel är den säljande affisch som sätts upp där man säljer tidningar - alltså som tidningarnas reklampelare. Den berättar extra säljande om vad en tidning innehåller. För kvällstidningar är löpsedeln viktig eftersom läsarna dag för dag avgör om kvällstidningen är värd att köpa. Morgontidningar är inte lika beroende av en säljande löpsedel då de säljer nästan hela sin upplaga via prenumerationer.

Lådan krymper...

Mitt liv är en låda, en låda med fyra sidor, en botten och ett tak. Inte en bananlåda, den är ju egentligen två lådor, som man trär ihop liksom, med stora lufthål och en lös kartongbit som bananerna ska ligga på för att inte falla ur, en bananlåda är ofta lite fuktig, kan bli lite unken efter att den mogna frukten avgett fukt, och jag har hört att det kan följa med stora spindlar i bananlådor från främmande länder där bananerna växer och skördas....

Nej mitt liv är mer av en vanlig låda, en låda som är brun, brun som ett oblekt kaffefilter, det kaffefiltret som vi oftast anser vara det bästa för det är väl miljövänligast? Jo förvisso, man har ju inte processat fibrerna i processen lika mycket men de är ofta gjorda av returfibrer, och returfibrer är ju sånt som blivit inlämnat till pappersåtervinningen, det kan innehålla både det ena och det andra, matrester som möglat, snus, saliv och snor, ja ni fattar... Men min låda som är brun som ett oblekt kaffefilter är gjord av nyfiber, dvs fibrer från träd i skogen som tidigare varit just träd, fibrerna är sedan oblekta, och därför är de bruna. 

Den bruna färgen påminner om kaffe med grädde, den första koppen kaffe på morgonen, den man häller upp i en ren kopp, lagom starkt kaffe av mörkrostad karaktär, med en ordentlig skvätt grädde, precis så mycket så att det får just den där färgen, som en oblekt låda av nya fibrer.

Min bruna låda är en kraftig låda, den har stadiga väggar och fyra delar som går upp och kan vecklas ihop, liksom flätas samman så man får en låda som är stängd, ja ni fattar, en under andra över också den tredje under och den fjärde över, sen har man en stängd låda. Inget ramlar ur, och inget mer går att stoppa däri.

Min låda ska vara stor helst så stor att jag aldrig slår i vare sig tak eller väggar, och jag är ju en yvig människa, med många tokiga ideér, tankar och infall, så stor som ett hus kanske, eller en fotbollsplan... Nåja, stor i alla fall.

Väggarna på lådan ska vara såpass stadiga så även om jag hoppar eller springer lite fel så ska de hålla mig kvar, de får gärna ge vika men ändå liksom putta tillbaka mig in i lådan på ett milt sätt, ingen tycker väl om att slå sig på näsan, även om det ibland behövs för att man ska förstå var väggarna är.

Golvet på lådan ska vara tryggt, plant och helst lite mjukt, det ska kunna ta emot mig när jag ramlar, hålla om mig när jag är låg, värma mig när jag är kall. Det ska också ge lagom motstånd för att jag ska kunna studsa, hoppa och dansa, leva helt enkelt.

Taket då? Det ska vara högt! Högt i tak! Så högt att jag kan hoppa utan att jag trillar ur, för trillar man ur lådan, då är man ju liksom inte med längre, då blir man utanför, inte delaktig, inte någon att räkna med. Taket får också gärna svikta lite om jag skulle råka hoppa för högt, det ska dessutom hålla mig tillbaka om detta skulle hända, vi ska ha högt i tak alltså i min låda.

Ibland kan det hända saker som gör att lådan känns trång, väggarna krymper, taket blir lägre och golvet känns plötsligt som flytande lava, inget utrymme, man studsar bara mellan de fyra väggarna och taket sviktar inte alls, livet är inte levande, mest bara tråkigt. Pandemi tråkigt, med restriktioner, inga sociala kontakter, ingen utveckling, inget lärande....

Hur man än försöker så går det inte, att ta sig uppåt, eller åt sidorna, inte ens om man är kreativ och positiv, golvet är bara glödande när man försöker hitta vilan, och taket gör bula på bula i det redan stukade huvudet, armar och axlar blir blåare och blåare av att man hela tiden springer in i väggar man inte kan rubba, och som man vid varje steg lyckas slå i. Och det tar tid att tukta en argbigga, eller en positiv debattör. För att få vara med måste man foga sig, skulle man hoppa för högt genom det låga taket, eller lyckas spränga väggarna kan det hända att man hamnar i det där ingentinget, där man inte längre är delaktig, där man är utanför, ensam och bitter. Och ingen vill väl vara en bitterfitta?

Min låda har krympt, den är så liten att jag inte vet om jag kan vända mig längre, och jag vet inte riktigt var fram och bak är, om jag rör mig i rätt riktning, säger rätt saker, om alla är med? Jag kan inte utöva det jag vill och det som är min styrka, jag bara babblar på, som ett desperat skrik på hjälp, men som oftast upplevs som ett gnäll på hjälp, som skitprat, eller skvaller, och den som jag då blir när lådan blir trång, den tycker jag inte om, den är inte alls kreativ, bara bitter och tråkig, negativ och utled....

Någon får gärna komma med nyckeln nu och låsa upp, utvidga lådan, låta mig leva. Låta mig höras, utvecklas, leda och bara få vara jag. Någon kan väl också hjälpa mig hitta glädjen och styrkan i att jag är just jag.

Många tankar....

Kan det vara den här ensamheten, eller kanske man ska skriva känslan av ensamhet, av isolering, social distans ni vet, som gör att man plötsligt har för många tankar i huvudet.....

En mycket god vän, faktiskt en av mina bästa, la ut en text på sin facebookprofil, och kanske har vi faktiskt inte så mycket att vara uppgivna för.....

"Skitår, vi har inte fått träffa de vi vill träffa. Sant. Men vi har inte träffats av bomber.

Skitår, vi har köpt färre skor och tröjor. Sant. Men garderoberna är inte tomma, snarare tvärt om.

Skitår, krogar har stängt. Sant. Men mat har funnits att köpa.

Skitår, vi har inte kunnat gå på konserter. Sant. Men musiken flödar hur mycket vi vill.

Skitår, Tegnell och Löfven, Kristersson och Ebba Busch... Men vi får säga vad vi tycker om dem.

Skitår, många blev sjuka. Sant. Men vi har tillgång till sjukhus och mediciner.

Skitår, många blev utan arbete. Sant. Men vi har nån sorts skyddsnät.

Skitår, många har varit eller i vart fall känt sig ensamma. Sant. Men vi bor inte sju i samma rum.

Skitår, vi har saknat vaccin. Men vi slipper som så många vänta på det två år till. För vi bor i ett prioriterat land.

Skitår, vi får inte flyga vart vi vill. Sant. Men vi får gå i skogen var vi vill, bada i sjöarna och vandra på vägarna.

Skitår, vi har inte fått resa till franska vingårdar, men vi har kunnat vrida på kranen och fått rent vatten.

Skitår kan betyda mycket.

Om vi haft skitår, vad är det då för de som träffats av bomber, som hungrar, saknar bostad, saknar strumpor och skor, möter tomma hyllor i affärerna eller inte får lyssna på musik och riskerar att fängslas om de kritiserar makten. Som inte får tillgång till vaccin, inte ens tillgång till skog och sjö. Och inte kunnat vrida på kranen och fått rent vatten.

Vad är egentligen ett riktigt skitår? Dags att vrida på kranen, fylla kannan med vatten och sätta på kaffet." Slut citat.

Vad är det då, som skapar alla dessa konstig tankar? Tankar på vad man uppnått, hur man skulle vilja att saker och ting var och är, tankar kring ensamhet, kring föräldraskap, kring kärlek, kring hur livet egentligen blev och är......

Kanske ska man gör en, vad var bra lista?

Vi behöver släppa det här med skitåret och försöka blicka framåt!

Nytt år, ett bättre år?

 Här har det varit oroande tyst, tyst sen i oktober nån gång, då jag skrev om nyttan av att göra små storiesar på Instagram och Facebook.....

Men jag lever, lever och försöker fortfarande med en dåres envishet överleva den mycket konstiga tid vi lever i, man kan kalla den pandemitiden, eller tant tiden, eller varför inte överlevnadstiden.... Kanske inte i paritet med istiden eller stenåldern, men ibland funderar jag faktiskt. Och överleva förresten, nu låter det ju som om jag vore sjuk, det är jag inte, om man inte räknar in de panikångestattacker som dykt upp oftare och i allt mer konstiga sammanhang, min rökhosta, som under rådande pandemi sätter mig i de mest konstiga situationer eller den rent fysiska smärta jag känner när jag hindras från att vara närvarande i verkligheten. Så med facit i hand kanske jag ändå är sjuk, psykiskt? Ah jag mår i det stora hela bra, bara jag kunde få slippa den här konstiga känslan av oro, som inte vill släppa taget... 

Pandemioro?

En tanke slog mig när jag sakta tog mig över ett vattensjukt gärde med en hellycklig terrier, samtidigt som vatten sakta sögs in i mina skor, och strumporna i två lager sakta börja göra min fötter både våta och kalla, att jag kanske ska leva mitt eget liv, och inte någon annans, kanske ska försöka hålla mig ifrån att ge en massa goda råd, släppa taget liksom... Inte släppa som i att ta avstånd, bara våga släppa lite på den självpåtagna kontrollen, den där duktiga som kan det mesta och vet hur saker och ting ska vara, försöka acceptera att facit för saker och ting kan se helt annorlunda ut än så som min världsbild är....

Leva mitt liv, här och nu! Göra det jag själv vill, våga säga nej, men också våga säga ja, ja till det som kanske skrämmer, våga avvakta och räkna till tio, innan jag handlar för att ställa till rätta, ha åsikter, laga, fixa och ordna....

Kanske kan den här pandemioron, eller vad man ska kalla den, göra att det kommer nåt gott ut av detta, livet pågår här och nu, och jag kan på intet vis styra det, bara följa med och åka dit det tar mig. Någonstans är vi ju alla på väg, även om skorna och strumporna blir blöta, när vi spontant väljer en annan väg än den upptrampade, och kanske är det så att jag behöver våga gå en väg som inte redan är upptrampad.

Out of the box, liksom.

Jag har aldrig gett något nyårslöfte, i alla fall inget av vikt, och hade jag gjort det, så hade jag med all säkerhet ändå inte klarat att hålla det, för jag är ju föga strukturerad och har en karaktär som inte ens är värd namnet, men att lova att jag ska leva MITT liv och inte någon annans, det borde jag ju klara av, och om fötterna blir blöta, saknar vag varken andra skor eller strumpor som är torra, och vad andra tycker om att jag byter strumpor och skor, det fullkomligen skiter jag i.

Det blir nog ett bättre år, men oavsett så ska jag se till att året är mitt, bara mitt, och jag lovar dig, du får också leva ditt liv, utan att jag ska lägga mig i....  Kanske ger jag min syn på saker om jag ser att du är på väg att köra i diket, men jag kommer inte att leva ditt liv, utan bara leva mitt eget.

Its a Deal, 2021.

Och hörrni, gott nytt år på er!

Anspråkslösa Ord

 Jaa ni, många är ni som följer mina små storysar på Instagram och facebook, och ni som inte gjort det, jag tror knappast ni missat nåt.... Om ni inte saknar att veta vad jag tar mig för utanför jobbet, privat, i trädgården, när jag träffar mina barnbarn eller bara funderar över vädret och livet.

Ibland kan det dock bli enklare att skriva, då alla de ord och funderingar som finns i mitt huvud inte får plats i Instagramappen, utan att det blir såna där pratinlägg som man bara klickar förbi i frustration över att människan bara pratar utan mening, jag hatar själv de kontona, där det inte ger mig någonting, klick klick klick, så är man förbi och får se nån gullig katt, ett till barnbarn eller en träningssnutt från ett gm eller en brukshundklubb..... De ger mig iofs heller ingenting, inga funderingar, tankar eller uppslag. De ger mig oftast bara en tanke om tillrättalagt, det perfekta livet, en bild av att alla andra har en bestämd mening med allt och vet vad de tycker är kul...

Kanske är tanken med mitt prat, att bara visa hur enformigt och enkelt livet faktiskt kan vara, eller enkelt, allt är inte enkelt, allt blir inte bra, allt funkar inte, i alla fall inte i min värld, men man kan vara nöjd ändå... Eller handlar det om enkelhet?  Enkel på Wiktionary Kanske är det mer det normala jag vill visa, men det är ju en synonym till enkel, precis som anspråkslöshet.

Det är ju bara ord..... 

Jaa, ni....

Man pratar ju mycket om pandemin som härjar, och under ett halvår slapp jag nästan alla delningar av nyheter kring migrationer som misslyckats, brott i alla former, där andemening var att förövaren alltid är av utländsk härkomst, nyheter kring hur farligt vårt land är, att våra folkvalda politiker är både det ena och det andra, delningar som inte gör något annat med oss än att vi ska förfasas, bli ännu mer rädda och göra samhället hårdare och mer kontrollerande, ibland funderar jag över när konservatism går över i kommunism, gränsen är ibland hårfin. Och kom inte med marknadsstrukturer och planekonomiska strukturer nu, tänk på Stasi, KGB etc..... Och nej, jag är varken konservativ eller kommunist, jag är bara en människa, som kan hitta mina tankar i bägge ytterligheterna, där jag dock aldrig kan hitta likheter är i den bruna falang, som så många verkar följa nu för tiden, läs fascismen, där hittar jag INGA beröringspunkter med mina egna övertygelser.

Nåja, nu blev det ett politiskt brandtal, det var inte meningen, tanken var att skriva om tankar som dyker upp i en tid, som faktiskt inte är som vanligt. Vi har lärt oss att leva med restriktioner, vi har lärt oss att tvätta händerna, använda handsprit, visa hänsyn och stanna hemma när vi är sjuka.... Lärt oss? Det borde vara en självklarhet att tvätta händerna, att visa hänsyn och stanna hemma när vi är sjuka, eller? Vi har också fått ge upp en del saker, kroppskontakt, handhälsningar, kramar, små lätta smekningar på människor vi bryr oss om, eller som bara verkar behöva det. Om det nu går att lära gamla hundar att sitta, ven om det tar lite längre tid, kanske vi kunde lära oss att visa medmänsklighet också, hjälpas åt att vända tanken kring att samhället är så farligt och hemskt, att vi faktiskt inte behöver vara rädda hela tiden, lära oss civilkurage, dvs istället för att filma med mobilen, ingripa när vi ser något konstigt, innan det går över styr, visa våra barn att man kan våga göra på ett annat sätt, våga vara människa och faktiskt leva. 

Lättare sagt än gjort, men alla vi som på något sätt möter människor, irl eller på nätet, tänk om vi alla skulle börja säga ifrån? 

Alla tycker ju inte lika i varenda sakfråga, men tänk att jag tror att vi alla behöver känna trygghet, äta mat, sova och leva, börja med det basala liksom, man kan ju börja med att fråga sig själv, vad vill avsändaren av detta ge mig?, behöver jag svara? Oj nu hamnade vi på källkritiken igen, men det är ju en viktig fråga för mig, ni som följt med mig ett tag vet ju det. Och nej vi ska inte sluta förfasas över våldtäkter, mord, skjutningar, politiker som beter sig som svin, men vi kan alla fundera på, vilka reaktioner blir det om jag späder på detta, är det nödvändigt Hade man kunnat göra på nåt annat sätt? 

Bara en tanke, utifrån nyhetsflödet, en lite tolvårig flicka skjuts till döds av misstag en natt i samband med en gänguppgörelse: 

Gänguppgörelse, det är som den gamla filmen "Warriors" alla ni i min ålder vet säkert vad jag pratar om, New York, olika gäng som str staden och när vi såg den så var vi nästan en del av den, men det var ju fiction, eller var det det har inte alltid människor delat upp sig i olika grupperingar, kämpat om att vara den starkaste, tagit till metoder för att vinna? Därmed inte sagt att det är den rätta vägen, men ska man stoppa det så tror jag att man gör det genom att lära våra barn det tidigt, och då måste det ske över hela världen samtidigt, det kan inte halta liksom..... Åh nu finns det en risk att jag snurrar in mig i ett resonemang som blir konstigt...

Nåja del två av mina tankar kring flickan som sköts, vad gör en tolvårig flicka ute, ensam utan föräldrar, om natten? I min värld stämmer det inte, ja ungdomar revolterar jag har själv gjort det, revolterat alltså, varit på ställen som mins föräldrar inte kände till, mina barn har gjort det, men en tolvåring, det är inte en ungdom, inte en tonåring, det är ett barn, ett barn som fortfarande skulle ha My Little Pony hästar och Barbiedockor kvar i flickrummet, inte brådmogna ute om natten.... Stereotypiskt kanske, men kan vi vuxna ha en del i detta, ger vi barn och unga en skev bild av vuxenlivet, tp, ska man köpa sexistiska kläder och smink till sin sjuåringar, BH, stringtrosor osv, ska man prata om kroppsideal Smal och tjock, smal och tjock..... Går det ens att hålla detta från dem idag, med alla kanaler som de har tillgång till, typ den här..... 

Alltså, nu trasslar jag in mig i ett resonemang som jag kanske inte klarar att vare sig försvara, eller ta mig ur, men kanske gör även pandemin och den osäkerhet som finns runt detta nya okända, även att jag börjar fundera över livet, möjligheter och hinder, styrkor och faror... Kanske kan det ge nya insikter, nya möjligheter att uppleva och erövra världen utan Warriors.

Så, om vi ska sammanfatta och slutföra alla dessa ord som blir lättare att skriva än att säga... Kanske ska man böja med sig själv Hur gör jag, vem är jag att döma, eller ens fundera över vad andra människor har för idéer, tankar eller val, kanske kan jag dela med mig av en verklighet som är min, lägga bort de sociala medierna ibland, leva och tycka om mig själv. Vara mot andra som jag vill att de ska vara mot mig?

Kanske en konstig jämförelse, men börja bara tänka så, så kanske du kan bidra till ett mer verkligt samhälle, ett liv på riktigt, där varje människa är unik och duger precis som den är..... Alltså, börja med dig själv, och för guds skull, ta hand om barnen! Visa dem att den värld som finns på sociala medier inte alltid är den sanna, visa dem den otillrättalagda världen, de är smarta, de ser och de tolkar in, och mycket av det som händer, tror jag beror på orättvisor, girighet och makt, vi måste jobba med maktstrukturerna....

Är sommaren slut nu?

 Stora trollungen har börjat på förskolan, lilla trollungen växer så det knakar, nätterna börjar bli kalla och jobbschemat återgår från och med i morgon till normalläge, 7, 5, 7, 5, 7, 11...... Alltså jobba 7, ledig 5, jobba 7, ledig 5, jobba 7 och slutligen ledig 11 innan det börjar om igen.

Hösten är väl på ingång, men fortfarande är det grönt ute, träden har ännu inte bytt till höstfärgen, det finns fortfarande blommor kvar som blommar, och massor av grönsaker att ta hand om. Med alla säkerhet finns det även svamp i skogen, dock har svampplockande varit oprioriterat i år.

Är det här en årstid jag gillar? Ja jag tror det. Luften blir behaglig att andas, temperaturen är ok, lagom med kläder behövs, man kan fortfarande ha dörren öppen under dagtid, och jag älskar färgerna, som dock inte kommit än som sagt.

Mörkret som kommer krypande, och gör hela världen lite mer dyster gillar jag dock inte, men det är enklare att härda ut, iom skiftjobbet, jag får tillgång till ljuset i större utsträckning än när jag jobbade dagtid.

Nåja, sommaren är nog inte slut riktigt än, jag kan fortfarande gå i sandaler utan strumpor, med tunna byxor och linne, fönstret i sovrummet är öppet hela natten och det har inte börjat smälla av luft i värmesystemet, vi håller i ett tag till, hösten kan bli lång utan att ha någon resa att se framemot, med minskade sociala kontakter, och social distansering....

Man ska dela med sig....

 När jag var liten, brukade vi få en dricka, en sån där glasflaska, 33 cl, med en kapsyl som man drog längs sidan för att få lös...

Ja, nu skulle ju inte det här handla om kapsyler, men bara för att ni ska förstå att det krävdes lite hårt arbete för mig som storasyster så behöver ni veta vad jag menar.

Jag, öppnade flaskan, helst utan att skära mig, vilket ofta hände och då sved det ganska ordentligt, ungefär som när man skär sig på papper.... Jag hällde sen upp i två glas, som stod tätt intill varandra, och delar man på 33 cl, och vi är två, då blir det, 16,5 cl var, dvs lite drygt en och en halv deciliter bubblig, söt och god dricka var, ofta var det Trocadero, eller Must.

Två glas står nu där, med exakt lika mycket i, och min lillasyster fick välja glas först, för jag delade ju.... Nu vet jag inte om proceduren var lika viktig för henne som för mig, tror vi tänkte lite olika, hade jag tur tog hon det glaset där dricka var någon millimeter lägre i, och jag fick nån milliliter mer, oftast var det så exakt så vi var nöjda bägge två. Vi doppade pepparkakor, så det blev en enda gegga, och farmors bullar med vanilj. Att dela med sig och dela lika var viktigt, och jag tror att rättvisetänket, eller dela med sig tänket börjar där någonstans...

Att dela med sig, även om jag ibland kanske är mer av en egoist, är i alla fall grundläggande för mig, jag delar med mig av det jag har, lånar ut pengar, ger bort frukt och grönt från trädgården, delar min tid och inte minst mina idéer och åsikter.... 

Men det viktigaste är nog att jag delar mina idéer, de där som bara sprutar ur mig, idéer om hur man kan göra saker på andra sätt, förändringar, utmaningar och oftast i mina ögon förbättringar, och för det mesta bara kommer de, utan att jag egentligen tänker efter, brainstorming är det jag är bra på, men faller det alltid bra ut? Ja vem vet....

Alla mina tankar, idéer, knasiga upptåg, erfarenheter, känslor eller för den delen motvalsiga uttalanden är INTE en sanning, många är bra, men de flesta är helt ogenomtänkta, nåja erfarenheter är ju erfarenheter men de handlar mer om känslor tror jag, "Jag gjorde så här och då kändes det så här".... Även de ogenomtänkta, finns det ens det ordet?

Typ, är ni med? Ja ni som känner mig, vet att jag brukar säga så, mest för att stämma av att jag inte springer iväg för fort i min hjärna, mina tanke lampor kan ploppa upp mycket snabbare än vad många orkar med att ta in, många människor är mer eftertänksamma än mig, en egenskap jag önskar att jag hade mer av, kanske kan man träna upp den?

Var vill jag nu komma med det här svamlet, folk delar ju med sig av både det ena och det andra, på senaste tiden delar man med sig av saker man läser på internet, ibland faktiskt utan att ens läsa innehållet...  

Men man ska ju dela med sig....

Eller?

Kanske ska jag tänka likadant, innan jag delar med mig, som jag gör när jag läser nåt på nätet, göra lite egen källkritik, i min egen hjärna, var kommer det här ifrån?, hur landar det här hos mottagaren?, Kan det missförstås?, Hur påverkar det mitt fortsatta liv, mina relationer, mitt jobb, om jag delar med mig?

Nåja, jag kommer att fortsätta dela med mig, och precis som alla ni som delar i sociala medier, och får mina tankar kring det ni delat, så får jag acceptera att alla inte "är med mig" alla gånger, att jag tänkt lite för fort, delat lite för slarvigt....

Och delade jag lite för slarvigt som barn, när jag delade drickan, så fick jag ju mindre, för då tog min lillasyster det glaset med mest i...  

Så ibland kan det vara bra att vara noggrann, när man delar med sig... För gör man fel, kan det slå tillbaka, även om min lillasyster apselut var värd all dricka hon kunde få....

Nu vill hon ha en häst, synd inte jag har en, för den hade jag definitiv delat med mig av :)

Hade det varit som vanligt.....

Så hade jag definitivt jobbat....

Vaknar efter två förmiddagsskift, nästan lika tidigt som dagen innan, och har ont i halsen...

ONT i halsen?

Jag brukar inte ha ont i halsen?

På höger sida där tungan börjar, eller tar slut beroende på vilket håll man tänker åt, ja just där, nästan i svalget, är det en öm och raspig känsla. Jag är inte hes, har ingen feber, hostar ungefär som vanligt, och känner mig inte sjuk, bara den konstiga lite vassa och svullna känslan i halsen.

Nåja det går väl över.

"Är du det minsta sjuk, stanna hemma" Anders Tegnells ord far fram och tillbaka i mitt huvud, minsta sjuk? Ont i halsen är det ett symtom? Ett symtom på det där viruset som härjar?

Sjuk för mig är inte lite ont i halsen, sjuk är minst sängliggande, eller en ordentlig magsjuka, då är man sjuk och är hemma från jobb eller skola.

Nu har jag ont i halsen...

Jag har sällan ont i halsen, jag brukar om jag blir förkyld, få en mycket mer ihållande hosta än den jag dras med hela tiden, bli hes, eller som sagt, få magsjuka, men ont i halsen.

Låter det gå några timmar, för det går med all säkerhet över, och när klockan är mer normal tid, då vanligt folk vaknar, så har jag fortfarande samma känsla, och den där ångestkänslan kommer över mig:

Om jag nu har nåt virus i kroppen, går till jobbet, finns det risk att jag smittar andra, trots att jag knappast känner mig sjuk själv?

Kan jag ha smittat några redan under gårdagen? Då hade jag iofs inte ont i halsen, var bara så där vanligt förmiddagstrött som man kan vara, ni som jobbat förmiddagspass, vet vad jag pratar om, ni som inte gjort det, ja det påminner om zombietillståndet man kan hamna i när man vakat med sjuk bebis, eller varit på fest en hel helg, ja ni fattar., trött alltså.

Ringer chefen.

"Stanna hemma! Åk och testa för Covid-19." Ja nu lät det väl inte riktigt så, det var väl kanske mer ett resonerande samtal, men det blev de två slutsatserna av samtalet i alla fall.

Sagt och gjort, info till Kollegor att jag inte kommer i em, varför och vad som nu sker, någon kollega skriver att det inte tyder på Corona, vilket inte jag heller tror, men man kan ju aldrig veta, och det kan ju vara bättre att vara helt säker, och inte ta det osäkra före det säkra liksom.

Bokar en tid för självtest hos 1177, jättesmidigt, Tar bilen och far mot Arvika, kör fel då jag trodde det var parkeringen vid stadsparken, vilket det inte var utan vid folkparken, hittar dit, ställer mig i en markerad ficka, och får lägga mitt körkort i en sån där prasslig landstingssoppåse, som en maskbeklädd person sträcker fram till mig. Jag sitter kvar i bilen, tur att det inte är 25 grader varmt i alla fall.

Får tillbaka en påse vi rutan, med ett provkitt, tre tops, ett provrör, en liten pipett med koksaltlösning, och en spottkopp, åss en manual, hur man gör liksom.

"Ta ur grejerna ur den stora påsen och lägg på den lilla" 

Ok typiskt mig, jag har redan rivit ur alla grejerna ur påsen, får börja med att sortera dem igen. 

"Bryt av toppen på pipetten med koksaltlösning, öppna provröret och lägga korken med gängorna uppåt, på påsen, håll röret i handen och häll i koksaltlösningen" 

Så klart. 

Ta en tops och för den in längs kinden och gnugga runt i svalget i 20 sekunder" 20 sekunder hur länge är det Tillräckligt länge för att jag ska få världens kräkreflex och nästa få pinnen längre i halsen och ut genom nacken....

"Stoppa sedan ner topsen i koksaltlösningen och vispa runt i 20 sekunder" Jag sneglar på mannen i bilen bredvid, såg han min kräkreflex? Pinsamt! 

"Ta en n tops, topsa i näsan, 20 sekunder i den ena näsborren, sen 20 sekunder i den andra" Funderar på hur puckad ser inte det här ut, här sitter vi på rad i våra bilar, topsar oss själva i näsan med världen längsta tops, med en påse i knät som det står Hazard, biological material på. Surrealistiskt.

Nåja, mitt prov kommer ju ändå inte att visa något... 

Eller kanske det gör det, kanske har jag gått runt på jobbet som en superspridare, orsakat att många andra kommer att bli sjuka... hamna på IVA.... Kanske DÖ?.....

Nu är det bara en tops kvar, och en spottkopp.

"Spotta i den lilla spottkoppen, rikligt så det täcker botten" Spotta set kan jag, mycket, för saliv har jag aldrig haft brist på, men i en kopp? Normalt när man spottar spottar man liksom bort det, med fart, som en stor kladdig loska. Flopp liksom, men träffa en liten spottkopp, precis vid munnen i bilen?

Samlar spott i munnen, håller den lilla koppen under och släpper ut det försöker spotta, men spottet släpper liksom inte från munnen, en seg sträng hänger sig liksom kvar, och i en handen har jag ett provrör, som jag inte kan ställa ifrån mig, i den andra spottkoppen där spottet nu hamnat, utom det som fortfarande bildar en seg sträng upp till min mun, en kväljningsreflex till, inte pga att jag petar mig i halsen den här gången utan för att det blir en äcklig känsla med en seg sträng spott, mellan spottkoppen och min mun.....

På nåt vis lyckas jag få bort det, ställer ner den lilla koppen i knät och vispar runt med den sista topsen i spottet innan även den rörs ner i koksaltlösningen i det lilla provröret.

"Sätt på korken på provröret, stoppa ner det i den lilla provpåsen, lämna in, och kasta de använda provmaterialet i vanliga hushållssoporna"

Jag viftar ut genom rutan med min färdiga provpåse, lämnar den och får reda på att svar kommer, innan onsdag.

Innan Onsdag, då är ju jag ledig igen, ska jag inte kunna jobba på hela perioden? 

Fast har jag Covid-19, kanske jag inte kan jobba på länge?

Hur länge är man hemma liksom, vad gäller...

Far hem och googlar massor med information, på region Värmlands sida, där står bara vad som gäller inom vården, på vårt interna nät på jobbet, vi har nästan tuffare regler än de har inom vården? På folkhälsomyndighetens sida, "Är du det minsta sjuk, stanna hemma"...

Nåja, det får ge sig, innan provsvar kommit kan jag väl inte göra nånting.

Lördag em, kommer att pling från 1177 i mobilen, du har ett nytt provsvar, redan, nu har det hittat nåt konstigt, eller så gick det inte att analysera, min spottsträng som gottade till sig i BMW:n gjorde det säkert felaktigt.

Negativt!

Och det tog bara drygt ett dygn att få svar!

Men jag har fortfarande ont i halsen, och reglerna på vårt jobb, säger: Har du varit hemma för att du varit sjuk med symptom för Corona och varit på provtagning som visar negativt, att du inte har Corona, ska du ändå vara hemma och ha varit symptomfri i 48 timmar innan du återgår i arbete.

Så, jag får nog bli hemma några dagar till....

Hade det varit en helt vanlig vår, utan pandemi och för den delen hysteri i samhället, hade jag med all sannolikhet jobbat, med lite ont i halsen.....

Våra Thailändska vänner?

Har ju som ni kanske förstått knutit några thailändska kontakter när vi varit där, vanliga Thailändare som jobbar i turistnäringen, de vi hyrt lägenhet av och en underbar lite kvinna som både masserat oss, och fixat naglar.

Ae, som vi hade med oss på utflykt en av de sista dagarna av vår senaste resa, har jag även kontinuerlig kontakt med via messenger, och på knagglig engelska, från bäge håll försöker vi "prata" om både ditt och datt, kärlek, ungar, livets vedermödor och lyckostunder.

Jag och Ae på tur :) Han där bak bara dök upp..... Och nej, det är inte Stora O ;)

I morse, skrev vi till varandra och hennes liv på jobbet nu, går mest ut på att sitta och vänta, i stort sett alla turister är borta från Khao Lak, och därmed inkomsten, så tragiskt, hon är ju bara en av alla de som glatt med ett leende tar emot oss när vi tar vårt pick och pack och alla våra pengar och besöker dessa länder, som i vissa regioner i stort sett lever på turismen.

Ja jag vet att det är bra för miljön att vi inte flyger, och jag vet att det är svårt och kommer att bli ännu svårare för vår egen turismnäring, men mitt hjärta blöder lite....
Runt om i Världen finns det massor av människor som Ae, som kommer att känna en otrolig hopplöshet, i den här krisen.

Samtidigt som jag känner en otrolig tacksamhet, för att vi har ett samhälle med väl utbyggda system för alla människors lika värde, trygghetssystem, ett folkstyre som tar ansvar och ändrar regelverk snabbt, för att vi alla ska klara att leva vidare, om än att det kan bli jobbigt även här, men tänk er hur det skulle vara helt utan detta?

Jag har lovat henne att vi kommer tillbaka, när det lugnat ner sig, och jag hoppas att vi alla fortsätter att leva under tiden, tvättar händerna, stannar hemma när vi är sjuka, hjälper varandra och ser till att INGEN lämnas ensam, även om det bara är en sån enkel grej som att man har kontakt via messenger.

"Om kriget kommer"

Jag har i alla tider hamstrat, allt som liksom bara fallit mig in, garn, ståltråd, pelargoner, fröer, tyg, böcker, mat....
Varje grej som jag nördat fast i, har gett ett visst behov av att ha saker tillgängliga, och då inte en, utan mycket av varje grej, ni vet väl alla vilka mängder av garn och tyger jag, och till viss del även min familj köpt på auktioner och loppisar.
Jag har också under åren, plockat svamp, odlat och bakat, för att ha i ladorna, och när ungarna frågat har jag slentrianmässigt svarat "Kan va bra om kriget kommer!

Nu i virustider, iofs en hysteri som jag tycker är lite överdriven, men ändå, den är här, hysterin alltså, och viruset, så känner jag att om, bara om, vi skulle bli isolerade, så behöver vi i alla fall inte svälta...
All denna svamp, all denna mat som jag har "räddat" via matsmart och Karma, som fyller min frys, som gör att frysarna nästan sprängs av varor, ja till och med all den gurka jag rev och frös, för att kunna ha i bröd, som gör att skafferiet inte ens är överblickbart, utan proppfullt, kanske kommer till nytta tidigare och mer sannolikt än jag trodde, och kanske ser mina ungar också en möjlighet att få ta del av mammans hamstrande.
Kanske vore det smart att använda min lediga fredag till att inventera?
Finns här Mjöl? Torrjäst? Ris? Pasta? Salt? Socker?
I ett virusisolerat land, kan man ju i alla fall tänka att man fortfarande kommer att ha tillgång till ström och vatten, så vattendunkarna behöver jag kanske inte bry mig så mycket om, än....

Nej jag är inte nojig, och heller inte orolig, men samhället kan ju bestämma annat, och då står jag mig i alla fall inte slätt....
Och vi har varit ute och rest, och de fall som uppstått, har ju direkt eller indirekt alla haft anknytning till utlandsvistelse, man pratade ju till och med om att sätta oss, som varit i Thailand i Karantän från jobbet under en period, nu blev det inte så, då man omvärderade risken från flera länder, däribland just Thailand, så både jag och Stora O jobbar enligt schema just nu. Men visst känner man av en viss skepsis till att man är på jobbet, man tänker sig för, av respekt för folks oro, innan man klampar in och bullrar, hostar och tar i människor, och jag har väl aldrig använt så mycket handsprit som de här dagarna. Och jag som alltid hostar, och har gjort i flera år, går nu och håller det inne, vilket gör att jag blir hes på kuppen, och det kan ju också uppfattas som ett förkylningssymptom.....
Inte helt enkelt det här att känna sig lite som något katten släpat in, när man gör sitt jobb.... Nej alla bemöter mig inte så, men det räcker med att några har den inställningen, för att jag ska känna olust.
Kanske hade det ändå varit bättre att stanna hemma, v respekt för de som faktiskt är oroliga? Nu gillar ju inte jag att vara hemma, i alla fall inte på det tvungna sättet, som en karantän eller isolering skulle innebära, hela mitt fria väsen protesterar mot tvånget i det, men i såna här fall kanske man skulle vara lite mindre egoistisk, och som sagt respektera att människor upplever olika fasor.

Nåja, jag fortsätter väl med mitt hamstrande, räddade senast igår två fläskstekar, tre paket strimlad rökt skinka och två paket fläskkarré. Jag var dessutom på All Mat och inhandlade Ris och div ingredienser till Thaimat, utifrån den Cockingclass vi hade i Khao Lak i förra veckan. Så vi klarar oss.....
Ja vi klarar oss, och vi är friska, även om jag har mina sen många år tillbaka djupa skrällande hostattacker, som är helt ofarliga för omgivningen...

Herre Gud, Cigaretter och Snus? Behöver vi hamsta det?

Tidsomställning....

Jo fm pass hade passat alldeles utmärkt nu, men jag är ju även idag ledig och i karantän från i morgon fram till och med den 18/3...

Jag är alltså vaken, halv fyra, och pigg, tur det finns Internet....

Men hörrni, alla de här sociala medierna, som innehåller hur mycket befängda konspirationsteorier som helst, hur ska vi kunna tackla allt detta?
I Mina ögon är det farligare än ett litet virus...
Jo jag tycker faktiskt det...
Och även runt viruset finns en massa teorier, läste bla det här:

Detta bör du veta om det nya Coronaviruset

Kan ju ligga nåt i det.. Eller inte?

Frågan är nu inte om artikeln/bloggposten är sann, eller inte, min fundering är om vi mår bra av all denna information som kommer till oss i olika skepnader, många tycker olika, och ibland är det svårt att veta vad som är relevant fakta eller inte.....
Och att vi dessutom har grupper i samhället som matar på med skrämselpropaganda, vill inskränka demokratiska processer och göra befolkningen rädd, ja då är vi nog på väg mot ett "Gilead"

Kanske vi skulle behöva mitt Alter Ego för att reda ut begreppen på ett enklare sätt...
Men hon verkar vara försvunnen :)
Lämnat mig ensam här att slåss och bemöta drakarna.
Det var väl konstigt?

Nåja, det här inlägget skulle ju handla om tid och tidsskillnader, eller hur var det nu då?
Min kropp ligger 6 timmar före, jag har Thailändsk tid i kroppen, så därför är jag vaken, halv fyra, en vanlig tisdag, då jag enligt schema skulle ha arbetet fm om jag inte varit ledig....

Gå och lägg dig människa!

Kaffe, sociala medier, en (eller flera) morgoncigaretter, lite ljudbok på det och starta en tvättmaskin, jo det är väl en bra början på dagen, även om det enligt klockan är natt fortfarande....

Domedagsretorik?

Ja man slutar aldrig att förvånas, att läsa Expressens intervju med Jimmie Åkesson om SD:s klimatpolitik, gör mig bara förbannad, irriterad och stum.....

Här finns intervjun i sin helhet

Han är definitivt inte ens medveten om vad han själv hållit på med de senaste åren.....
Men man kanske inte kan förvänta sig det heller, så omvärldsfrånvarande som han och hela partiet ändå är i mina ögon....

Citat: Sedan har jag svårt för debatten som tenderar att övergå i någon slags domedagsretorik. Tonläget speglar inte verkligheten, det blir väldigt polariserat.

Domedagsretorik? DOMEDAGSRETORIK??
Speglar inte verkligheten?
Polariserat?

Men snälla Jimmie Åkesson, vad är det du själv och ditt parti håller på med??
Ett land i totalt kaos?

Alltså jag fattar inte, hur kan man välja att tycka att en narcissistisk, självgod, helt omvärldsfrånvarande och totalt ignorant person är en bra statsministerkandidat?

Och det som skrämmer mig mest är att det troligtvis är sådana som mig, frisk, med fast relativt välbetald anställning, boende på landsbygden är den grupp som skulle tjäna på att SD och en brunblå sörja kommer till makten i Sverige....
Gud förbjude!

Åsså biblioteksdiskussionen.....
Nej jag orkar inte.....

Nu ska jag beställa en Prideflagga, för nu får det vara slut på dumheterna att inte våga stå upp för alla, ALLA människors lika värde, och de flaggan ska vaja vackert över Näs, under valrörelsen.

Så, nu återstår det bara att få min man att acceptera att jag vill hissa den...
Han är lite mindre provocerande än mig....

Och jo, även Jimmie Åkesson, har ett värde, men jag behöver ju inte tycka om allt han säger och gör för det?
Och jag har min yttrandefrihet, precis som alla andra.....


Domedagsretorik.........
Ja, herre gud.....

De där med filter och fåniga storys....

Jo, jag är väl sen, men det är ju så himla kul, det där med filter i snapchat :)
Att kunna göra små fåniga storys kring händelser och vardag, med röstförvrängare, det är så kul :)

Och ni tittar ju, även om antalet tittar sjönk drastiskt under dagen :)
Fast återigen, jag gör det för mig själv, och lite för er. Faktum är att jag skrattar högt, när jag ser mig själv i fånig skepnad, med värmländsk dialekt och den fåniga rösten..... Kalla mig ego :)

Nåja, vill ni se någon av de små filmsnuttarna, så kika på Instagram, storys. Mina_pinnar är mitt konto :)
Och gärna Ris eller Ros, är det fånigt, löjligt bara knäppt, så tala om det, men du det är frivilligt att titta, och jag visar gärna mitt Alter Ego, i den här formen är det kanske den som är den riktiga pillargontanten:)

Nåja, man kanske blir lite fånig när man intar nya rollen som farmor, och det går nog snart över, ja inte farmorskapet då, det är livslångt, men nycken att dela mina Alter Ego booztar :)
Sarkasm och Ironi, får ni på köpet....
Och jag kan lova att det inte kommer att handla om nåt viktigt, bara sånt där dravel, som jag kanske går och funderar på, eller inte......

Och sybingon, den är på riktigt, faktiskt :)
Läs mer här: https://fredrikapavinden.se/2019/06/24/sybingo-2019/

Spännande, eller hur :)

Den stora dagen.

Stapplar upp efter att ha sovit mina timmar efter nattskiftet.
På med morgonrock, och har några få timmar innan det är dags att fara iväg för nästa skift. Känner att social hos mor som fyller år, orkar jag inte vara, men vi firade ju henne förra helgen, eller hur?

Ringer i alla fall, säger grattis och frågar om hon blir hemskt ledsen om jag inte kommer, nej då det blir bra, vi firade ju förra helgen, får jag till svar.
Lägger på, och slås av en tanke och en sång börjar mala i mitt huvud....

En gammal kvinna går omkring och pyntar i sitt hus
Idag är det hennes stora dag.
Hon har köpt kaffebröd och tårta
som smyckats med små ljus
och en likör av bästa slag.

Och när hon lägger på en duk, den finaste hon har,
så ringer det på hennes telefon.
Hon blir glad och lyfter luren och hör rösten på en karl,
hennes allra yngsta son.

Jaså, säger Du det, Du kan inte komma från,
Du tog fel på vilken dag det var.
Nej, det gör ingenting, om det är något, bara ring,
för jag finns ju här var dag.

Hon tar fram finservicen, den med små violer på,
en kopp har visst en gång gått i kras.
Men hon tänker att det gör nog ingenting,
vi blir så få på mitt årliga kalas.
Och när kaffet kokar upp så ringer det på telefon,
och hon glömmer allt och springer därifrån,
och på ett ögonblick hon mister något av sin illusion
när hon hör sin äldste son.

Jaså, säger Du det, Du kan inte komma från,
Du tog fel på vilken dag det var.
Nej, det gör ingenting, om det är något, bara ring,
för jag finns ju här var dag.

Flera timmar drar förbi och dagen blir till kväll,
en trött gammal kvinna somnar in.
Hon har stått där hela dagen och väntat sina barn
vid sin blommiga gardin.
Hennes kaffebröd finns var och tårtan där den står,
den visar hur barn kan överge.
Och när dottern ringer finns det inget mer att förstå,
då har ljusen brunnit ner.

Jaså, säger Du det, Du kan inte komma från,
Du tog fel på vilken dag det var.
Nej, det gör ingenting, om det är något, bara ring,
för jag finns ju här var dag.

Låtskrivare: Benny Borg

Eller i Linnea Henrikssons version:

Är jag världens sämsta dotter nu?

Hoppsan!

Var till veterinären i måndags, seniorkontroll, det gör man på äldre damer, i alla fall om de är hund.
Fick provsvaren idag, lever, njurar och socker var ok, dock hade hon lite låga värden på röda och vita blodkroppar, så vi ska ta ett nytt prov om några veckor. Sen ska vi även göra en biopsi på de hudförändringar som hon har över hela kroppen. Små mörka, nästa svarta centimeterstora fläckar, som inte varit där tidigare.

Betty själv tycker att hon är både odödlig och helt frisk, och tog sitt allra viktigaste uppdrag på största allvar nu på morgonen, eller kallar man det natt när matte går upp 4.20.....
En liten, ynklig grävling hade i alla fall förirrat sig in på gården, och där ska de inte vara, så Betty gjorde vad hon kunde för att ta den av daga....

Nu är den borta, Betty är tillbaka inne, och har fått en välbehövlig dusch, efter brottningsmatchen, jord och blod måste ju bort, för att man ska kunna se hur mycket stryk hon fått.
En massa nya små hål i hundkroppen, värst på ena örat, så nu får jag vänta och se hur det ser ut när hon torkat, och ev åka till veterinären även idag...
Var ju inte riktigt vad jag tänkt mig....
Nåja, livet har överraskningar varje dag, ibland trevliga och ibland inte alls så trevliga.....

Sömnbristen i går, är i alla fall botad, och att gå upp tidigt efter nattskift för att åka på möte på jobbet är ingen bra kombination, vare sig för tantens kropp eller för mötet. Nu vet jag det, så jag håller mig hemma sådana dagar, även om mötena är viktiga och jag tror att just jag kan bidra....
Kom i säng alldeles för tidigt också, vilket gjort att jag nu sitter här, innan kl 6 och innan det ens blivit ljust ute...
Kaffet smakar i alla fall gott, och kanske kan jag se nåt på TV:n, tills det är mer rimligt att påbörja dagen.

Hur är folk funtade?

Ja jag bara funderar....
Men hur tänker man när man lägger upp nåt dyligt?

Jag kommer få massor av hat och förklaringar nu, medan jag funderar på var vi är på väg.....

DET ÄR BARN!

BARN!

BARN!!!

God Morgon!

Det är tisdag morgon, morgonen när man vänt rätt dygnet efter en natthelg, och plötsligt vaknar före kl 5, och är pigg!
Försöker lägga sig och somna om, för man vet att dagen blir väldigt lång om man kliver upp nu, men kroppen protesterar.....
Ryggen blir så där stel, och öm när man försöker hitta en bra position under det tunga täcket, som normalt brukar kännas som om man innesluts i en livmoder, nu blir det bara varmt och tungt....
I näsan pirrar det, och nysningarna kommer, en efter en.....
Tankarna börjar snurra, "Vilken tid behöver vi åka till tåget för att hinna?" "Var är det bästa att parkera?" "Ska jag börja plocka in pelargonerna idag?" "Hur går det på fabriken?" "Varför kommer inte Betty in, är hon på rymmen?"
Vänder mig ytterligare en gång i sängen, stel som ett kylskåp, och vill verkligen sova några timmar till, mest för att få tiden att gå, för egentligen är jag pigg, jag har liksom sovit klart, och att ligga och dra mig är inte riktigt min grej liksom....

Går upp, ser efter om hunden verkligen har rymt, eller om hon behagar komma in.
Tar en kopp kaffe, drar den tjocka skjortan utan på morgonrocken, stoppar fötterna i sandalerna och går ut på trappan, sätter mig, tänder en cigarett och förundras över att man får vara ledig en helt vanlig tisdag.....

Tar en kopp kaffe, sätter mig vid datorn, förundras över att nyhetsflödet varit lika stort under natten som alla dagar, och att debatten nu handlar mer om engagerade ungdomar, klimat, terrordåd i andra länder och flygplanssäkerhet än om invandring och migrationspolitik. Men det är väl så det är, olika saker tar olika tid i anspråk, men det gläder mig att de bruna krafterna ändå verkar få mindre utrymme.... Kanske ligger de och lurar i vassen och slår till minst man anar? Och kanske var en liten 16 årig tjej med Asbergers, det bästa som hänt vårt land på mycket länge, kanske kan vi börja diskutera det vi verkligen behöver diskutera.
Ser rasande inlägg om ytterligare en föräldravecka, ser att man vill stänga en liten skånsk kommun för IS-återvändare,ser en SD politiker som vill bygga ett mångkulturellt centrum och som blir starkt ifrågasatt av sitt eget parti, då han går emot deras värderingar...

Fyller på kaffekoppen, och konstaterar att grädden kommer att ta slut under dagen, gör en plan i skallen för hur jag ska få den att räcka, ett sms till maken om att handla det, får det bli.

Nåja, världen snurrar på, jag är ledig, det är tisdag, 1 grad kallt, blåsigt men utan nederbörd.....
Soffan kan ju vara ett bra alternativ en stund så här på morgonen, utan att behöva se nyhetsflödet, höra om allt som hänt och händer, inte behöva tänka, bli fundersam, eller irriterad.

Och nej, hunden hade inte rymt, bara scannat av trädgården, och ligger nu bredvid mig, snart i en soffa.....

God Morgon!