Och flyttat ut igen...

Nej ett dygn med intensivt passande och en galen terrier samt en katt i källaren, som nyfiket kommer upp och vandrar runt i huset på natten räckte....
När Wilma fått sig en rejäl omgång, inga skador dock mer än en mycket förnärmad och rädd kattdam som skrek så hela huset vaknade, så funderade vi igen. Wilma flyttade ju till stan pga en anledning, den att hon i slutet av sommaren valde att flytta ut i vedboden, och risken är stor efter morgonens överfall, att det samma händer igen, vilket jag inte vill.
Betty är snäll egentligen, det är bara det att katter som springer, kan man bara inte motstå att jaga som en idiot!
Och när katten inte fattat detta att det bara är att stanna, så slutar hon jaga, under alla de år de faktiskt har bott tillsammans, ja då får mattes önskan om katt komma i andra hand.
Så flickorna fick snällt åka tillbaka till lagenheten, där de kan röra sig obehindrat, leka när de vill, vara överallt utan grindar och stängda dörrar.
Så, så länge det finns terrier i huset, ingen katt!

Nåja nu har vi provat!
Och det gick inte!
Jag kunde ha provat längre, men vågar inte.....

Thats life!

Orka...

One down, two to go!

Ytterligare ett nederlag, "Vi har valt en intern sökande...."

Suck!

Nåja, det är deras förlust, inte min.....

Men varför är man så rädd för att ta in nytt blod..... ?