Hur blev det så här?

Ja ni, vi har ju pratat om det där med värderingar, arv och miljö?
Vad är det som gör att man blir som man blir?
Hur stor del i ens värderingar och personlighet har egentligen arv, miljö och samtiden?
När det gäller hundar, pratar vi ofta om arv och miljö, men människor? Påverkas vi av vad vi har med oss, hur vi blir uppfostrade, bemötta och respekterade?
Har det betydelse, hur älskad, förtryckt, eller påhejad man blev som barn.....
Hur man blev bemött, provocerad, motiverad, i skolan...
Hur jämnåriga, kamrater, idoler, medmänniskor betett sig?

Ja, man kan ju fundera....

Min egen tro är att det spelar roll, arvet har sin del, den genuppsättning man har, den har man, men hur man utvecklar den, det påverkas med alla sannolikhet, av det man upplever, bemötande och coachning här i livet.
Varför blir barn annars olika, med i stort sett samma uppsättning av arv?
Ja, man gör olika, i sin roll som förälder, man blir äldre, mer erfaren och första barnet, får med alla säkerhet mer uppmärksamhet, men då är man också yngre, ibland väldigt ung, och med åldern/erfarenheter, blir man kanske mer säker, man har provat, man har fått sina smällar, upplevt vad som inte fungerar, och förhoppningsvis lärt sig nåt av det.
Sorry Tilda, jag hade dig som provbarn :) Men jag försökte göra så gott jag kunde.....
Och mig veterligen har du inte tagit nån större skada av det, snarare tvärt om, jag är mycket stolt över över dig, ditt driv, din självständighet och ja, hela dig!

Jag är stolt även över nummer två, Lilla O, framtidstro, mod och en underbart trevlig och social individ, har han blivit.

Nummer tre, Plupp, den lilla rebellen, som växt upp till en mycket förståndig kvinna, som vet vad hon vill, drivs av sina värderingar och sin tro på mänskligheten, ja mamman är stolt, det blev bra!

Nåja, mitt eget föräldraskap, kan vi ju prata om, och frågan är om vårt val av var vi bott, hur engagerade vi varit i våra barns barnomsorg, skola, fritidsintressen, påverkat deras utveckling.
Hur har det faktum att jag inte gett avkall på mina egna värderingar, mitt eget välmående, gjort?

Ja man kan ju fundera.....
Hur blev de som idag lever på andras rädsla och oro, som tydligen oroar sig själv över allt, tror på allt utan att veta hur man granskar, som mår så otroligt dåligt, hur blev de det de är?

Nåja, vi får återkomma till det, jag ska förbereda mig för att umgås med Plupp och mina Dreads idag :)
Ni kan ju fundera under tiden, hur kommer det sig att hon, tanten, plötsligt, får för sig att sätta Dreads i håret?
Kan det ha med mina värderingar, min uppväxt, mina föräldrar. mina upplevelser att göra, eller är det pga arv?
Nåja, det kan vi diskutera en annan dag....
Det kan ju helt enkelt vara så att jag revolterar mot åldern, hittar tillbaka till min "Jag ser ut precis som jag vill, och skiter i vad andra tycker" identitet, och vet ni, det mår jag bra av, bättre faktiskt.....