Förväntningar.....

Kanske, är mina förväntningar för stora?
Förväntningarna på att hämta hem mitt emigrerade barn, för fyra veckors sverigesemester!
Kanske ställer jag alldeles för höga förväntningar på att det ska bli på ett visst sätt?

Kanske gör jag henne besviken, livet i Värmskog, är ju precis som vanligt, vi går här och rotar, jobbar lite, äter lite, sover och jobbar!

Fast kanske är det just det hon behöver, lite vanligt "tråkigt" liv hemma hos mor och far, och gos med bästa Ebba!

Vet att hennes syskon längtar lika mycket som vi, att mormor och morfar, väntar, att farmor och Rolf väntar, att vänner väntar..... och längtar efter att träffa bästa Tilda!

Men vi behöver inte ha några planer, vi behöver inte ha några ambitioner att nåt ska bli på ett visst sätt, att ha henne i närheten, duger gott åt mamman och pappan!
Och efter några dagar, går vi säkerligen varandra på nerverna igen, precis som om vi aldrig varit ifrån varandra!

Pappan, jobbar några dagar till, sen tar han hand om våran stora flicka, och umgås med henne, när mamman jobbar.....

Nåja, hur som helst, jag ska åka till El Stockholmo, och hämta henne snart, om typ nån timme......

Åh, att man kan älska nån så gränslöst, med eller utan förväntningar!

Jag släpper förväntningarna nu, låter det bli som det blir, helt förutsättningslöst, startar Saaben, ja Saab Diablo, och far mot huvudstaden!

Love you baby, nu kommer jag!