Temperaturen på nollan, kall och frusen snö på gräsmattan, en katt som skriker,och hon har troligtvis saknat sin familj, även om hon haft en liten del av den här hela tiden :)
Jag fryser, tappar huden, packar upp, ser glatt på alla fina grejer jag köpt, och samlar mina minnen inuti hjärtat, och längtar redan tillbaka......
Kan man emigrera tro?
Funderar på hur Tilda känner det nu, är hela hennes tokiga svenska familj, åkt hem igen efter tre hektiska veckor......
Borde väl egentligen sova, men efter att ha sovit nästan hela resan, bortsett från de ögonblick då maten serverades, så är sömnen långt borta, och det är ju så kallt.......
Nåja, tiden ställer väl rätt sig, vardagen kryper på och minnena kan aldrig någon ta ifrån mig, även om jag vet att de bleknar till slut, men då får vi väl lov att fylla på med flera? :)
Måste nog kanske sova lite mer, innan jag hämtar upp mina saknade hundar i morgon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar