Labyrinten!

Jo, det kan ju bli bättre....
Fast just nu känns det så där kan jag berätta.

I morgon är det dags att träffa jobbcoachen, på TRR, och det ska bli bra, jag behöver både puttas på, bromsas upp och peppas tror jag...

Det är fruktansvärt att gå hemma, och inte göra någonting!
Jag som brukar ha hundra olika projekt, får inte till nåt, bara att ta sig till skogen är jobbigt....
När det plingar till i telefonen, så är min första tanke, Nej, jag vill inte! Vill inte träffa någon, prata om hur jag mår, vad som händer, varför.....
Vill sluta älta, gå vidare, gömma undan det som känns pest, nånstans långt bak i huvudet, och bara ta fram de roliga minnena.

Om vi tänker oss att min hjärna är som en stor labyrint, typ den vi sprang i när vi spelade Lazertag i Australien....
Jag tar en liten liten burk!
Sakta men säkert så släpper jag burken i labyrinten, fram i pannan.
Den lilla burken, far sakta bakåt och suger under sin resa upp bitterhet, bitterheten är svart, genom kringelikrokarna, upp över pannloben, hjässan, ner mot höger öra, bakom och över till vänster öra......
Sakta men säkert blir burken mer och mer fylld med svart bitterhet....
Jag går till toaletten, öppnar locket, vrider mitt huvud över toalettstolen, så att mitt vänstra öra är rakt över, och skakar till lite, ungefär som när man fått vatten i örat när man simmat.....
Plopp, den lilla, nu helt fyllda, svarta burken, trillar skata ner och klyver vattenspegeln längst ner i toalettstolen, den lägger sig lite på sidan på botten av toalettstolen.
Jag reser mig upp, tittar ner, samtidigt som jag trycker på spolknappen, nej inte den där snålspolaren, den stora spolknappen, som ger en ordentlig skjuts med spolvatten.
Vattnet tar med sig den lilla lilla, svarta burken, ner genom röret, ut i avloppsbrunnen, och där går den sönder.
Det svarta breder ut sig och blir utspätt av andra snuskiga grejer som finns i vår avloppsbrunn, bajs, kiss och toapapper mest, saker man vill bli av med liksom, det som blev över....
Vidare ut i markbädden, där det filtreras i sanden, innan det går ut i ingenting......

Kvar av bitterheten, finns inget, i hjärnlabyrinten, finns nu bara glada och ljusa färger, typ, ljusblått, grönt, gult och rosa.....

Så där, nu går vi vidare, öppnare och mer positiva, till det som ska hända, vad det nu än må vara.....