Låter för mycket....

Ibland blir jag lite lätt euforisk, jag känner en viss glädje i att prata, tycka, ha åsikter, hitta på....
Ja ni fattar en helt euforisk nästan manisk värld.
Jag kan ibland bli så entusiastisk att omgivningen varken hänger med eller fattar, de står mest som levande frågetecken, och funderar troligtvis på, vad i hela världen den där knasiga tanten håller på med....

Just nu, känns det lite så, jag är inne i en euforisk period, vilket gör att jag tycker, säger, har åsikter, hittar på, delegerar hit och dit, blir irriterad när folk inte fattar....
Ja ni förstår, jag är full i huvudet av spinnande grejer.....

Kommer ni ihåg, sant & Sånt?
Med Staffan och Bengt.



Det var ett barnprogram, tror jag när jag var typ tio....

De gjorde en massa grejer, experiment och annat, och i ett av programmen var det med en illustrationsfilm och vad som kunde finnas i en vanlig pojkes huvud, dvs tankarna.....
Detta illustrerade de med att att jättestort huvud filmades framifrån, samtidigt som Staffan och Bengt lagom stora drog ut "tankar" i form av grejer, människor etc ur pojkens öra, dvs huvudet var så stort i förhållande till Staffan och Bengt att de kunde ta fram en naturligt stor mormor.......
Så, känns mitt huvud, och jag önskar det kunde komma en Staffan och Bengt och dra ut lite grejer, sortera, och sen sätta tillbaka.....

Eller, nja.... kanske inte just Staffan och Bengt då.....

och så säger de på byn att det är första advent till helgen....
Kan det stämma?