Nattvandraren!

Ja, en sån där natt, med förvirrad äldre Goldendam, som bara vankar runt....

Ja, ni som vet hur det låter när Ebba vankar runt, vet också att det blir stört omöjligt att sova vidare, hon liksom släpar sina tassar lite klumpigt över golven, och även om klorna är extremt korta (nedslitna) så låter det..... Det överröstade till och med den väldiga vinden utanför rutan.....

Nåja, när hunden nattvandrar, (jag tror hon saknar sin syster lika mycket som matte gör), så kan man fundera, fundera på livet, sig själv, sina värderingar, sitt behov av att skriva....

Att skriva ja, det är ett behov jag har, kanske har jag inte samma behov av att sedan diskutera det jag skrivit, faktum är att jag inte alls vill prata om det....
Varför blogga då?
Varför lägga ut texterna i etern så alla kan komma åt att läsa dem?
Ja, det kan man fråga sig, kanske har jag även ett behov av att berätta, få någon form av tröst, bekräftelse, lite på avstånd så där?
Men jag vill inte prata om det jag skriver, vare sig på Facebook eller i bloggen, eller man kan säga så här, på nåt sätt blir jag obekväm i när man pratar om det, det blir ytterligare en fundering på hur mycket "vet" man om mig, kanske tolkar man det fel, och gör sanningar som inte finns? Jag låter er komma alldeles för nära, men kanske har jag behov av den närheten, fast distansnärhet....

Oj vad det här blev svamligt, men kanske förstår ni, kanske inte.....

Jag är distanserad, men ganska öppen, speciellt när det gäller att hjälpa andra, att stötta komma med råd, bara vara, men har svårt att ta det i gengäld för min egen skull liksom..
Fast ibland kanske man skulle behöva det, vara lite mer sårbar för min egen skull.

"Har du någon du kan säga precis vad som helst till?" frågade hon, min samtalspartner, och de frågan har jag funderat mycket på....

Att uttrycka sina behov och sätta gränser, kan vara nog så svårt, när man har känslan av att man måste vara någon för andras skull, på ett visst sätt för att behaga, för att inte göra andra ledsna....
Målet är att ha ett Kärleksfullt och Accepterande förhållningssätt till mig själv i handling och tanke.
Att uttrycka behov och sätta gränser.
Att hitta mina livsteman, som jag vill leva efter.
Att må bra!

Jag gör ibland en del såna där, hemska och livsfarliga, facebooktest, och ibland ger de mig lite extra styrka, och ofta säger det det jag inte vill höra, eller det jag behöver!
Och den här gav mig lite styrka.

En annan grej som igår gav mig styrka var det underbara meddelande på Messenger jag fick av en mycket uppskattad och kär medarbetare från en tidigare arbetsplats, ibland är det som om ni förstår, när och hur jag behöver lite extra styrka! Tack, V <3
Att få höra att man är saknad, för just den man är, när man bara varit sig själv, det betyder så mycket!
Det ger mig lite extra styrka att inte behöva vara någon annan, för att passa in i någon mall, för att behaga eller vara till lags....

Blåsten ute, har lugnat ner sig, Ebba har lagt sig, och kommer troligtvis att sova hela dagen, efter sina nattliga promenader, jag har uttryckt en massa känslor här, som jag senare inte vill diskutera, tar gärna feedback via kommentarer eller på Facebook, Messenger eller sms, men prata, nej, där är jag inte än.....
Så, nu startar vi den tjugofjärde arbetslösa tisdagen, med en kopp kaffe!
Och, kanske kommer det förbi nån rolig Pokémon......