Jag tror jag vet....

Retorik, opinionsbildning, förtroendefrågor, solidaritet, demokrati, ja, frågor, ämnen som intresserar mig.
När jag funderar på mig själv, och vad jag tidigare gjort, hur jag fungerar, så finns en viss skepticism i mig, jag reagerar snabbt, "ramlar ner i kurvan" Ja ni som känner mig vet vilken kurva jag menar....
Jag är ganska snabb igenom den fasen också, hittar snabbt något att hålla tag i för att klättra upp, och hitta en ny verklighet.
Det händer att jag trillar ner, innan förändringen är ett faktum, bara så där i fall att.....

Nu är frågan, har jag hittat ett drömjobb, där alla de här frågorna och möjligheterna ingår, ja det återstå att se....
Om de nu vill ha mig vill säga?!
En sak vet jag i alla fall, jag behöver något som stimulerar min retoriska förmåga, som triggar min egen personliga utveckling.

Någonstans finns språngbrädan, även för mig.....
Någonstans, där man känner att man på något sätt bidrar till att göra skillnad.

Det är nog inte arbetslösheten i sig, som gör mig utbränd, om jag nu skulle bli det, utan, tiden som friges, för att se all skit i världen......
Jag förundras över hur människor, kan bete sig, hur vi skadar varandra, hru man kan ha åsikter, som är helt tvärt emot allting....

Jag borde fatta, men jag gör det inte!