Att våga säga nej och avstå.

Ja, så kan det bli, när man plötsligt upptäcker att livet rusar på, att tiden går åt, till det man valt att ta sig an, och man faktiskt trivs med det.
Då får det bli saker som får stå tillbaka, tyvärr var det barngympan, som fick stryka på foten nu, men det finns säkert någon därute som kan ta över den :)

Det är jätteledsamt men att göra något som tar tid, bara en timme i veckan, tänker ni nu, utan att kunna lägga 100% på det, det är inte riktigt min grej. Och det tar mer än en timme, det ska planeras, förberedas, kännas som en bra planering, och inget man gör med vänsterhanden bredvid liksom, barnen är värda det.

Det är också jätteledsamt att behöva göra en bunt ungar besvikna, för det är ena härliga ungar där ute, men ibland måste man få säga nej också.
Och jag har åtagit mig en helt underbar hund, som behöver en hel del stimulans för att kunna bli så som jag vill ha henne, jag har ett underbart jobb, som tar massor av energi och tid och jag behöver återhämtning för min egen skull mellan varven.
Ekorrhjulet snurrar precis som tidigare, men kanske är det bekvämligheten som gör att man inte riktigt orkar springa lika fort längre, för det kan ju inte vara åldern.....

Blir ungarna riktigt sugna på att träffa gympafröken ändå, så får ni väl komma hit med dem, de kan få följa med till skogen, gå på hundpromenad, eller bara umgås!