Summering 2017

Ja så kommer dagen då man ska försöka summera ett helt år...
Ett år med både glädje och sorg men ändå ett av de gladare åren i mitt liv.

Jag startade året med att få ett nytt jobb, en alldeles underbar kollega och en hel massa nya helt fantastiska medarbetare!
Nog för att det är lång resväg, kör ca 11 mil om dan, men det är det absolut värt när man trivs och känner att man hittat en arbetsplats som både är transparent, öppen och framåt. En arbetsplats där jag får vara mig själv, ha idéer, och utvecklas både som ledare och människa.

 Jag påbörjade också i början av året en skrivarkurs på distans via folkhögskolan Hola, en kurs i självbiografiskt skrivande. Kursen kommer inte att resultera i någon utgivning av någon självbiografisk storsäljande roman, men har gett mig en hel del tips kring mitt skrivande och förhoppningsvis även gett utveckling av bloggskrivandet.
Den har också gett mig tid att reflektera över händelser i livet som jag behövt bearbeta samt att man inte behöver tänka efter så himla mycket och göra det så krångligt när man skriver. Två terminer blev det, och nu finns massor av små texter, som jag kanske delar med mig av så småningom, vem vet.

Året har också innehållit en del hund, både glädje och sorg.
Juli månad var månaden när vi fick låta Ebba gå över regnbågsbron efter ett rikt och långt liv. Ett svårt beslut att fatta, men som jag tidigare sagt, det är vi skyldiga dem, att ta det beslutet när den dagen kommer, oavsett hur ont det gör i ens eget hjärta.

I samma veva virvlade MayBee in i vårt hem med buller och bång, som en skänk från ovan tänkte jag då. Tyvärr så fungerade ju inte det fullt ut, utan vi fick några rejäla slagsmål mellan henne och Betty så hon fick följa efter Ebba till landet där de får vara precis hur som helst i november. Mitt hundägarego fick en rejäl knäck, men samtidigt så vet jag att vi gjorde vad vi kunde för att få det att fungera.

Att vänner betyder mycket, ja det förstår man när man verkligen behöver dem, det här året har jag förhoppningsvis behandlat mina vänner bättre då jag själv mått mycket bättre. I slutet av förra året hittade vi en ny vän i Afrika, en vän som vi haft fortsatt kontakt med, och kommer att ha.
En liten hundvän har jag ju, som förgyller mitt liv, då och då, och min bästa vän, som till och med använder stråhatten från Australien, i alla fall när jag säger till henne :)
Åsså hela högen med vänner, som gratulerade mig inför min femtioårsdag helt oplanerat i Gula villan, bland musbajs och byggmaterial fikade vi och det var nog mitt bästa födelsedagsfirande tror jag.

Året har också get mig möjligheten att få möjligheten att viga ett antal förälskade människor! Att genom mitt förordnande låta dem bli man och hustru.
Ett uppdrag som är mycket hedervärt och det trålar av så mycket glädje och kärlek, både i de mötena som vi har innan då vi planerar deras egen stund och vid själva genomförandet!

Min lilla bil, Mini Coopern, som varit med mig både till Arvika, Åmotfors och Skoghall, som följt mig genom glädje och sorg, valde att kasta in handduken, och stannade en gång för mycket tillslut.

Med lite sorg i hjärtat tog jag farväl av den, men fick möjligheten att köpa en lite större. nyare och säkrare bil, för resor i huvudsak till jobbet. Så välkommen BMW X1!

Året har också innehållit en hel del andra fritidsaktiviteter, även om mycket av tiden har gått åt till att komma in i nya jobbet.
Vi har fortsatt greja på Gula Villan, och avstyckningen blev äntligen klar i somras.

Jag har plockat en hel del svamp....

Och jag har läst en hel del böcker...

Vi avslutade ju det förra året 2016 med en resa till Kap Verde, Afrika, där vi firade Stora O:s femtioårsdag, och vi kunde ju inte vara sämre än att vi reste bort även på min femtioårsdag, för femtio har jag fyllt i slutet av året, tant har liksom gått över på dösidan av livet....
Vi bokade en resa till Thailand, Khao Lak, och med lite skräckblandad förväntan reste vi dit i slutet av november. Skräckblandad för att jag minns Tsunamin som en händelse i världen som satte ganska djupa spår i mig just då, inte för att jag var där, eller för att jag miste någon nära, kanske mest för att det var en sån intensiv medierapportering och att det plötsligt kom så nära och blev så påtagligt just då.
Nu var det i alla fall vår tur att besöka sagolandet Thailand.
Och det var ett sagoland, helt underbart och klart ett land jag gärna skulle besöka igen.

Att få tillbringa sin femtioårsdag, med den man älskar, på en varm strand, där havet är badbart utan för höga vågor, solen skiner, maten är god och billig och människorna är helt fantastiska. Ja man kan knappast begära mer.....

Nu går vi in i det nya året 2018, och jag hoppas det blir ett lika utmanande och spännande år som det vi nu lägger till historien.
Jag hoppas att vi får vara friska, att vi kommer vidare i vårt Gula Villa projekt, vi kanske till och med kommer fram till vad vi ska ha det till :)
Att mina barn får må bra, göra det de vill och att Tildas planerade resa hem till Sverige i sommar blir verklighet.
Att vi får möjligheten att resa även i år, Australien, Nya Zeeland, Sydamerika eller kanske Thailand igen....

Jag hoppas också att just du får ett bra 2018!

Så:

Önskar jag just dig!