Det där med att snarka.....

Jo vi snarkar, bägge två, vissa av oss har gjort det hela livet, läs Stora O, medan någon, läs jag, har börjat efter att livet gått ett tag...

Tydligen är det så att jag snarkar mer nu, efter min senaste förkylning, och stör Stora O:s nattsömn, och en och annan knuff på mig blir det under natten....
När han väl knuffat mig tillräckligt, vaknar jag och Betty till och då börjar vi pipa, Betty för att hon vill att vi ska gå ut, och jag får ett pipande ljud i näsan....

I vår familj är det alltså jag som ser till att inga vilddjur kommer och tar oss under natten....
I alla fall om jag ska tro min man!
Det flesta bilder man hittar på nätet om man googlar visar dock på motsatsen.....
Fruns som störs av mannens snarkningar...

Men, snarkande kvinnor förekommer med alla sannolikhet lika ofta, jag tror bara att män sover hårdare, dvs vaknar inte lika lätt.....
Och det kan ju bara betyda att jag snarkar rätt ordentligt!
Vad kan man göra åt det?
Inte ligga på rygg? Lättare sagt än gjort....

Nåja, vi får väl flytta isär, vi har ju ett rum som står tomt, där kan ju jag sova?
Eller Stora O!
Eller prova nåt bra hjälpmedel, de finns ju tydligen...

Så här kan vi ju inte ha det.....
Hur gör ni andra?
Snarkar du?
Hur får du det att sluta?