Det var en gång ett land, ett rikt land, men alla var inte riktigt nöjda.
En del hade mycket, andra mindre, och alla ville ha det som alla andra har det, alltså bäst.
En del hade stora trädgårdar, många träd och blommor, små mysiga skolor där barnen fick växa upp och lära sig vara självständiga individer, en del bodde i betong, trångt, och kanske orkade håla liv i en tomatplanta på balkongen, skolorna var trånga, högljudda och hårda, den hårdaste slår sig för bröstet och klankar ner på den svagare.
Vi hade subventionerad läkarvård, åldringsvård och barnomsorg så att mammor och pappor kunde jobba lika mycket, blev någon sjuk, då ringde men sjukvårdsupplysningen och i det landet förekom det ibland att man fick vänta men vård fick alla förr eller senare. Man fick helt enkelt acceptera att det kunde komma något akut emellan, och att alla inte har ett varsitt läkarteam som väntande stod där när man behövde hjälp.
Tandvården, var också subventionerad, inte på samma sätt som sjukvården, men de som skötte sina tänder väl, borstade och drog tandtråd, gjorde sina årliga besök för kontroller, och mådde relativt bra i munnen. De som valde att inte vare sig kontrollera eller sköta tänderna, pallrade sig iväg när det var ett faktum att tänderna inte längre fungerade, och då kostade det....
Ett samhälle som kanske inte passade alla, men de flesta var relativt nöjda, ända tills.......
Någon, kanske den som blivit undanskuffad i den trånga skolan, inte sedd, den som misskötte sin tänder, den som fick vänta en liten stund extra på akutmottagningen för att det hänt en allvarlig olycka.....
Den som var arg, hittade en till arg......
Arga fick uppmärksamhet, i media...
Någon såg de arga och samlade ilskan för att bygga upp något man kan få makt av, om vi är färre, kommer skolorna att vara mindre trånga, vården räcka till, tandvården fungera, ja man kanske till och med börjar borsta tänderna....
Men framför allt, någon kanske får plats att synas, att vara någon, ta plats från etablissemanget, styra media, välja vilka som duger, vilka som ska få gå i samma skolor som mina barn, vilka som ska få vård, vilka som ska få stanna.....
Några vältaliga, män, förde deras talan, snyggt snackat, "Ja han kan prata, retorisk är han" och det var det som var farligt. Några vältaliga kvinnor, såg man knappast, jo kanske någon, som tagits med för att balansen måste finnas, innan kvinnorna tar sin plats i hemmet, med barnen, sambeskattade med sin män, lagandes svenska köttbullar, iklädda förkläden, vinkades till sina män när de går till arbetet.....
Alltså, det var en mardröm.....
Eller.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar