Masonit..

14 Juli 1990 under exakt tre minuter i rådhuset i Karlstad, uppklädda i vitt, som var beställt från Ellos Postorder, fluga inköpt hos Bröderna Asp i Grums och äldsta dottern i sjömansklänning från Polarn & Pyret (hennes klännng var dyrare än föräldrarnas tillsammans...) Med tre vänner som vittnen, sa vi Ja till att leva tillsammans resten av livet.
28 år sedan!
28, det är mer än halva livet. Jag har inte känt min man längre än mina föräldrar och syskon, men jag har levt längre tillsammans med honom, och han betyder mer för mig!

Att leva tillsammans med den här mannen är omtumlande, spännande, irriterande, tråkigt, ja allt det som man kan förvänta sig av ett förhållande och precis som det ska vara.
Han vet när jag är nere, han peppar och stöttar även om jag ibland har tokiga idéer.
Han är den enda som kan tillrättavisa mig, även om det är sällan.
Han tänker mina tankar, han ser till att jag äter, han vinner när vi spelar kort, han ber om mina råd ibland, han ger mig råd.
Han finns där, och han köper onödiga saker på auktion, som jag får hitta på användningsområden till.
Han sliter med vårt gemensamma projekt.

Gemensamt pausar vi från varandra och är båda lika uppslukade av våra jobb, men jag tror det ger möjligheter till det rika liv, som kan verka ganska tråkigt om man ser det utifrån, som vi faktiskt ändå har.

Gemensamt har vi också lyckats få till tre härliga ungar, självständiga, vuxna och helt underbara! Det säger väl alla föräldrar om sina barn, men våra är faktiskt de mest underbara man kan ha.

De gör sina egna vägval i livet, och jag önskar att deras val leder dem till samma rika liv som vi har och har haft, vare sig de är i Australien, Jonsbol eller Gårdsvik.

Så min bästa livskamrat, bästa vän, älskade make och själsfrände, Grattis på Masonitbröllopsdagen!

Masonit, en generisk term med ursprung i varumärket Masonite, är en form av träfiberskiva. Till skillnad från spånskivaanvänds inget tillfört lim, utan vid tillverkningen expanderas trämassan genom att under högt tryck ånga träfibrerna och sedan spruta ut dem i normalt lufttryck, innan de pressas ihop till skivor med träets eget lim, lignin, som bindemedel.