Jo vi överlevde, och äktenskapet likaså, trots den "Bloody Monday" vi hade när vi med gemensamma krafter skulle försöka få ihop det ryska rapplet jag köpt....
Jag gjorde det själv, med assistans från min far, Lilla O och Söta S, Stora O höll sig på Molnfabriken, och kom hem lagom till det allra sista.
Nu står den där!
Min odlingstunnel!
Lite snett, mitt i solen och jag har gjort det, nästan, alldeles själv!
Och när det blåste stormvindar härom dagen, så stod det pall.
Nu återstår bara "inredning" och växterna, ska starta med det idag, innan em-jobb!
Och jo, äktenskapet höll, vi har haft värre duster, men kanske blir det så, när man levt tillsammans i snart 40 år, man ups and downs, och det tror jag är nyttigt, det viktigaste är väl ändå att man kan rida ut stormen, glömma och förlåta, och det har vi lärt oss under åren.
Men man kan ju fundera varför man ändå hamnar där ibland, man borde ju ha lärt sig att undvika de situationerna? Eller så är det så att de faktiskt berikar oss, vi lär oss något och kan gå vidare?
Kanske behöver vi en riktig "Disaster" emellanåt, för att inte få tråkigt, kanske hänger det ihop med mitt "spring i benen" lynne, det måste hända nåt för att det ska vara utmanande och tillfredställande!
Kaffet är nu intaget, det är lördag morgon, Stora O jobbar fm, och jag har några timmar hemma innan det är dags att åka till min Molnfabrik, så dags att ta tag i arbetsuppgifterna jag satt upp till mig själv.
Nu, ut och börja greja!
Uppdatering kommer, och är du grymt nyfiken och inte orkar vänta på nästa blogginlägg, följ min story på Instagram vet jag :) @lottas_pinnar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar