Ja, jag är tillbaka på Facebook, trots att jag vi min första statusuppdatering fick en sån där kommentar, som gjorde att jag valde att lämna den här "Kasta alla skit du kan" soptippen ett tag...
Jag skiter allra ödmjukast i om Bert Karlsson, tjänar pengar, när ungar i min absoluta närhet fryser!
Jag kommer att plocka bort "vän" efter "vän" som inte kan respektera mina statusar, genom att göra politik av mina hjälparstatusar. Precis som det är helt fritt för alla andra att plocka bort mig, om man "stör" sig på mina statusar, åsikter!
Tänk om världen kunde engagera sig istället, i verkligheten och inte bara sitta bakom en skärm och ha åsikter.
Allt engagemang, stort smått, hjälp en hemlös, en flykting, eller varför inte köpa en matkasse till en helt svensk barnfamilj, som inte får livspusslet att gå ihop?
Eller varför inte engagera sig politiskt om nu de som vi valt att styra det här landet, har misslyckats så fatalt? Spring på nämndmöten, och utse årets bästa kamratstödjare, bestäm om vattnet ska kosta några ören mer, eller om gatlamporna ska vara tända och om kommunen ska kopiera på hålat eller ohålat papper.....
Jo, jag gör det, engagerar mig på mitt lilla vis, och med risk att få kastat i ansiktet att jag redan betalt skatt, och att samhället ska ta hand om det, så kan jag berätta, att jag gärna överbetalar för "Situation Stockholm" när jag besöker huvudstaden. Jag lägger gärna några extra kronor i Frälsningsarmens bössa, eller i pappersmuggen som hon vid Ica håller i en kall hand. Jag har via Giving People, handlat vardagsmat till en helt vanlig (Svensk) familj i Arvika. Jag har kört lass efter lass med grejer och kläder till Arvika, för att en frusen ny svensk ska få en dräglig tillvaro här hos oss, saker som skulle ha blivit kastade på tippen annars.....
Är det fel?
Varför har jag gjort, och gör detta då?
Bara för att jag vill! Och kan!
Och det har inget alls med en bild på Lille Alan, på medelhavets strand att göra, inte ett dugg faktiskt, för den bilden och lille Alan, fanns inte när jag började stanna vid stans A-lagare när de ramlat, när jag tidigt fick lära mig att "hålla grytan kokande" att dela med mig av det jag hade.
Alltså, jag har svårt att förstå, att empatin inte verkar finns hos vissa människor, den här världen kommer tillslut att utplåna sig själv, och jag, du, vi, kommer inte att uppleva det....
Men låt mig för guds skull göra något som jag känner för, på mitt sätt, och jag vet att det finns fler där ute, som kan tänka sig att hjälpa, att återbruka grejer, som man valt att byta ut, för att man kan....
Jag har svårt att stå ut med den missunnsamhet, den avundsjuka, den girighet, som jag ser.....
Den, girigheten, eller är det rädsla, eller avundsjuka?
Avundsjuka för att någon kom på en idé, gjorde affärsidé av den och tjänar pengar på det?
Herre Gud!
Ja, ni fattar....
Eller inte....
I mina ögon, och i mitt huvud, blir det här totalt hjärtlöst, inte Politikst Korrekt, hjärtlöst!
Och att inse att ens "vänner" har en hjärtlös, missunnsam och avundsjuk inställning, det gör mig troligtvis sjuk, till slut......
Nåja, jag är tillbaka en stund på Facebook, en stund.......
Och du, om du nu, egentligen som mig, inte vill bli påhoppad för din vilja att hjälpa, men ändå vill bidra, hör av dig till mig, via meddelande, en trebarnsfamilj, som fått uppehållstillstånd, i en lägenhet, innehållande en pall, madrasser på golvet och en gryta, i din närhet, behöver vår hjälp nu. Och vi har grejer till övers, grejer vi annars troligtvis skulle ha kastat.......
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar