Om mig

Mitt foto
Här bloggar Pillargontanten, om fingrar som skulle vara gröna, hundar som inte lyder, ledarskap och medmänsklighet! Välkommen!

tisdag 2 augusti 2016

Lilla Stine!

Hon blev ju opererad i fredags, där de tog bort en inflammerad livmoder, ett relativt vanligt ingrepp på gamla tikar.
En UVI (urinvägsinfektion) hade hon också, så vi hämtade henne på fredag eftermiddag, nyopererad, med fixade tassar, ja klorna gick ju sönder, som ni vet.
Penicillin och smärtstillande.
Helgen har varit lugn och mycket stillsam, en mycket loj Stine har gått i hasorna på sin matte.
Måndagen började lika lojt, och fram på förmiddagen var det dags att ta bort det något blodiga plåstret, och det såg inte helt okey ut....

Känsliga läsare scrolla förbi bilden....


Det var ett litet blåmärke redan i fredags, men under helgen har de växt, och under eftermiddagen igår, så blev de bara mer och mer, och Stine blev hängigare och hängigare, när det plötsligt blödde igenom såret, så ringde jag in till Solstaden, något är fel!

Vi fick komma in direkt, och de tog hand om henne.
Vid elva igårkväll ringde de och berättade lite va de gjort, hon hade ingen blod i buken, men väl i bröstkorgen, vilket de sett på röntgen, och de undrade över råttgift, något som hon inte varit i kontakt med, vi har inget råttgift här, och någon annanstans har hon inte varit.
De hade i alla fall mätt hennes blödningstider, och de var helt klart för långa, dvs blodet koagulerar inte tillräckligt snabbt, de hade gett K-vitamin (som de ger som motgift när de fått i sig råttgift), satt in kortison, dropp, ny pencillin och troligtvis smärtstillande, och hoppas nu på att det vänder.

De ringer igen nu på förmiddagen, och vi behöver alla hållna tummar och tassar vi kan få, även om jag inte låter dem bråka allt för mycket med henne, hon får ju under inga omständigheter, lida i onödan.

Och bilden ovan är inte hur jag vill att ni ser henne, så här en helt vanlig Stinebild :)


Ja, jag är jätteorolig, ledsen och det känns skit, men jag vet att hon haft ett bra liv hittills och nu hoppas vi bara att vi får några år till, men som sagt, vi ska bägge ha nåt ut av det, inte bara jag....
Undrar om jag kan leva utan min fyrbenta skugga.....

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar