Min skugga

Hon är lite bättre, i alla fall var hon det igår, efter att de gett henne färskt blod, som en givmild blodgivare, delade med sig av :)
Men de har henne kvar, och även den här natten har varit..... Tom....
Stine är ju definitivt mattes hund, till och med så mycket att hon aldrig skulle nedlåta sig till att gå ut med Stora O, möjligtvis med nåt av barnen, men trivs bäst i mattes sällskap.

Och det blir en extremt konstig känsla när hon inte är hemma, ingen ligger i vägen när jag lagar mat, ingen tar, läs äter upp, det jag tappar på golvet, ingen smyger med mig in på badrummet, för att få lite extra gos, när matte sitter på toa, ingen följer mig som en skugga, var jag än går.....

Idag hoppas vi att vi får hämta hem henne, och att hon är piggare än när vi körde in henne.
Vi behöver lite mer tummar och tassar hållna idag!