En Katt del tre

Ja ni, det här med ny hund, dessutom vuxen när den flyttar in, det var inte helt enkelt....
...För Wilma!

Wilma har efter senaste överfallet, där faktiskt Betty var hårdast mot henne, men Mae-Bee äve var tuff, valt att flytta ut i veboden....
Nu sitter hon där, tittar ut genom fönstret och är tovig och har fullt med skräp, fröer och pinnar i pälsen.....
Jag har klämt igenom henne, och sett att hon inte är skadad på något sätt, mer än att hon är rädd och väljer att inte gå in mot gården.
Hon kommer och kelar, dvs sitter på axeln när jag ropar, men hoppar snabbt ner när jag går mot gården, in till bestarna vill hon inte....
Och vem väljer det liksom, när de ser ut så här:)

Frågan är vad vi ska hitta på?

Mat har hon också fått, i mitt garage, som ligger vägg i vägg med vebon, men hon kan ju knappast bo där i alla evighet?
Tvinga henne in, är heller ingen lätt match....
Jag vet att hon var rädd länge för Betty när hon kom, och det löste sig till slut, men den här gången blev det väl antagligen för tufft, för så här länge har hon aldrig valt att hålla sig undan....

Kanske kan hon flytta till sin rättmätiga matte i stan? Bo tillsammans med Lyset, inne i lägenhet?
Får kolla det med Plupp!

För så här kan vi inte ha det!
Det är ett som är säkert.

Och Mae-Bee, som mår så bra, har fått fart på mig, och Betty, tänker jag inte lämna ifrån mig.

Och de kan hålla sig lugna också.....

Även om en viss kattnärvaro, triggar ett helt annat beteende.....