Att vara omtyckt!

Det känns fint att man är omtyckt, eller hur?
Att jag får komplimanger för mitt hår, ovanligt här i Thailand med dreads, inte som i Kap Verde där nästan alla har dreads, ja i alla fall männen....
Att tjejen som fixade mina naglar berömde dess form och jämnhet.
Jo de känns lite gött faktiskt, så nästa gång jag upplever att någon tittar på avsmak på min något för stora mage, som faktiskt härbärgerat tre underbara ungar, och ja ni vet ur lång Lilla O är, så är det så konstigt att den är stor, då ska jag köra upp mina händer, vifta med mina perfekta naglar och säga Ha, se är, de mest perfekta händerna som ni någonsin sett :)

Jaja, man ska va nöjd med hur man är, och man är fin oavsett, jag vet, men det känns ändå lite göttigt....

En annan kategori som gillar mig skarpt är de där små yttepyttiga myggorna, de som nästa inte syns, men som när de väl sticker, gör det grundligt.

Stora röda knöliga bett blir det, som sedan övergår i ilskna små blåsor på bettstället, och det kliar som bara den....

Nut berättade att Thailand är det viktigt att veta vilken blodgrupp man har, barnen får lära sig det tidigt, och att Myggorna gillar bäst de med Blodgrupp 0....
Förra gången vi var här, fick jag en annan teori, att myggorna gillar det ljusa och vita skinnet...

Jo då sörrni, jag är både vit och har blodgrupp 0, en riktig festmåltid för de små gynnarna alltså... Men det finns bot, både för att slippa myggen och när de väl kalasat på mig....

Så, nu är jag redo för fighten, för även om det är rätt gött att vara omtyckt, så finns det ju vissa gränser :)

Att en får ha det så här gött!