"Om kriget kommer"

Jag har i alla tider hamstrat, allt som liksom bara fallit mig in, garn, ståltråd, pelargoner, fröer, tyg, böcker, mat....
Varje grej som jag nördat fast i, har gett ett visst behov av att ha saker tillgängliga, och då inte en, utan mycket av varje grej, ni vet väl alla vilka mängder av garn och tyger jag, och till viss del även min familj köpt på auktioner och loppisar.
Jag har också under åren, plockat svamp, odlat och bakat, för att ha i ladorna, och när ungarna frågat har jag slentrianmässigt svarat "Kan va bra om kriget kommer!

Nu i virustider, iofs en hysteri som jag tycker är lite överdriven, men ändå, den är här, hysterin alltså, och viruset, så känner jag att om, bara om, vi skulle bli isolerade, så behöver vi i alla fall inte svälta...
All denna svamp, all denna mat som jag har "räddat" via matsmart och Karma, som fyller min frys, som gör att frysarna nästan sprängs av varor, ja till och med all den gurka jag rev och frös, för att kunna ha i bröd, som gör att skafferiet inte ens är överblickbart, utan proppfullt, kanske kommer till nytta tidigare och mer sannolikt än jag trodde, och kanske ser mina ungar också en möjlighet att få ta del av mammans hamstrande.
Kanske vore det smart att använda min lediga fredag till att inventera?
Finns här Mjöl? Torrjäst? Ris? Pasta? Salt? Socker?
I ett virusisolerat land, kan man ju i alla fall tänka att man fortfarande kommer att ha tillgång till ström och vatten, så vattendunkarna behöver jag kanske inte bry mig så mycket om, än....

Nej jag är inte nojig, och heller inte orolig, men samhället kan ju bestämma annat, och då står jag mig i alla fall inte slätt....
Och vi har varit ute och rest, och de fall som uppstått, har ju direkt eller indirekt alla haft anknytning till utlandsvistelse, man pratade ju till och med om att sätta oss, som varit i Thailand i Karantän från jobbet under en period, nu blev det inte så, då man omvärderade risken från flera länder, däribland just Thailand, så både jag och Stora O jobbar enligt schema just nu. Men visst känner man av en viss skepsis till att man är på jobbet, man tänker sig för, av respekt för folks oro, innan man klampar in och bullrar, hostar och tar i människor, och jag har väl aldrig använt så mycket handsprit som de här dagarna. Och jag som alltid hostar, och har gjort i flera år, går nu och håller det inne, vilket gör att jag blir hes på kuppen, och det kan ju också uppfattas som ett förkylningssymptom.....
Inte helt enkelt det här att känna sig lite som något katten släpat in, när man gör sitt jobb.... Nej alla bemöter mig inte så, men det räcker med att några har den inställningen, för att jag ska känna olust.
Kanske hade det ändå varit bättre att stanna hemma, v respekt för de som faktiskt är oroliga? Nu gillar ju inte jag att vara hemma, i alla fall inte på det tvungna sättet, som en karantän eller isolering skulle innebära, hela mitt fria väsen protesterar mot tvånget i det, men i såna här fall kanske man skulle vara lite mindre egoistisk, och som sagt respektera att människor upplever olika fasor.

Nåja, jag fortsätter väl med mitt hamstrande, räddade senast igår två fläskstekar, tre paket strimlad rökt skinka och två paket fläskkarré. Jag var dessutom på All Mat och inhandlade Ris och div ingredienser till Thaimat, utifrån den Cockingclass vi hade i Khao Lak i förra veckan. Så vi klarar oss.....
Ja vi klarar oss, och vi är friska, även om jag har mina sen många år tillbaka djupa skrällande hostattacker, som är helt ofarliga för omgivningen...

Herre Gud, Cigaretter och Snus? Behöver vi hamsta det?