Det är ju snart jul....

 Måndag morgon, tidigt vaknar jag av att jag hostar, hostar så lungorna nästan vänder sig ut och in, nej jag är INTE sjuk, var ju ordentligt förkyld under förra ledigheten, med coronatestning och stanna hemma, som följd. Nu är jag frisk men hostan, som jag iofs har alltid, pga rökningen, är djup och jobbig, speciellt under natten....

Ah, det var väl inte det jag skulle berätta för er, inte alls...

Gårdagen gick i meddelandets tecken, men slänger man ut en kanske inte så genomtänkt fråga på Facebook, då får man nog räkna med det. Nu ska vi inte börja diskutera ämnet och frågan igen, men hur man bemöter, delar och reagerar kan vi prata om tänkte jag....  Om ni orkar, och om ni orkar scrolla förbi reklaminläggen som dyker upp på min sida.

Man kan ju för det första fundera på om en enkel fråga är så svår att svara på, om man vill? Eller är klimatet på våra sociala medier så infekterat redan, att det inte längre går att ställa en enkel fråga?

Vi gör ett tankeexperiment.

Du som valt att köpa en blå bil, varför valde du just det? Svår fråga? Nej inte enligt mig....

Svaren kan vara: Jag gillar blått, blått är enklare att tvätta, det fanns ingen annan av den modell jag ville ha, etc etc.

Men på sociala medier kan svaren bli: Man väljer inte en blå bil, för då kan man ses som Moderat, blåa bilar är ett otyg, och fula. Det är bara xxx som köper blå bilar. Det är en konspiration, vakna människor, blå bilar är tecken för att man är kapitalist, och det finns ingen rättvisa i världen, jag ville hellre ha en röd, nu känner jag mig diskriminerad.... 

Och vips så är diskussionen igång. Nu handlade inte min fråga om färgen på en bil, det här är bara ett exempel, ett kommunikativt exempel, man kan börja med en sak, men hamna precis var som helst. Kanske är det just här det är viktigt att ha ett starkt ledarskap, någon som håller i den röda tråden liksom, styr tillbaka till ämnet.... Fast det är inte heller okey, då är man mästrande, lyssnar inte på alla....

Sen börjar det delas, delas klipp från Youtube, artiklar, random bilder osv, och oftast utan källa, så den får man leta upp själv, vilket iofs inte gör mig något, även om jag i mina tankeprocess då blir lite trögare, men det ger ju också att det jag kanske sedan skriver förhoppningsvis blir något mer genomtänkt än om jag bara skulle kasta ur mig min första tanke... 

Sen börjar man ifrågasätta varandras delningar, det där är fejk, osv....

Tonen blir hätsk, och ibland faktiskt ganska otrevlig, istället för konstruktiv och utvecklande. För visst är det så att djupare diskussioner än färgen på en bil är jäkligt intressanta, men då får vi nog försöka vara mer öppna, mer öppna för att ta in andras åsikter, lyssna och vara nyfikna. "Ah du tänker så, vad spännande berätta!" 

Hur kom vi dit? Där man ser alla nyfikna frågor och alla påståenden som kritik på ens egna uppfattning om saker och ting, allt verkar nu för tiden vara så svart eller vitt. Man kan till exempel inte ha en blå bil och tycka om den, samtidigt som man kanske egentligen inte gillar färgen. Man måste liksom välja sida. Är det så enkelt, att man bara kan välja sida i alla frågor Sen statiskt bara stå där och stampa? Kanske.... Men utvecklar det oss? Som grupp, som människor, som varelser på den här planeten? 

För mig blir det lika kreativt som att säga "Jag är inte för miljön, för jag gillar inte Greta" 

Que??

Nåja, nu sticker jag lite, och raljerar över en väldigt bra diskussion om varför man valt att vaccinera sig mot Covid-19 eller inte. Att det sedan blev en diskussion om vaccinets trovärdighet, vaccinpass, diskriminering och judarnas situation under 2:a världskriget, det är historia nu....

Men vi borde kunna hantera sociala medier på ett bättre sätt, även jag borde kunna det, men här känner jag mig otillräcklig, osäker och faktiskt ibland riktigt rädd...

Nej nu drar jag ner luvan över ögonen och öronen och släpper det här, det jag inte ser och hör finns ju inte :) 

Och det är ju snart jul!