Nej, det blir ingen ny Golden....

... I alla fall inte just nu.
Det är inte juste att köpa en 8 veckorsvalp, och inte ha tid med den!
Det vet jag, även om det suger grymt i Goldentarmen, när man ser de ljuvliga valparna hos Kennel Wiggwills.

En valp kräver en hel massa, mat fyra gånger om dagen, fostran, sällskap och massor av tid, tid som jag inte i nuläget har. Att bara vara sugen, utan att ha ordnat att man kan ta hand om och fostra den som man vill, är inte okey mot valpen, det är bara egoistiskt, så NEJ, det blir ingen valp nu....
Men om jag någon gång kommer på idén att jag har tiden och möjligheten, så ska jag definitivt överväga att köpa en från Thomas och Veronica, för deras hundar är helt underbara. Helt min typ, deras strategi, stämmer överens med mina värderingar, och vi ser samma mål och mening med rasen!

Men, man kan ju alltid åka dit och gosa lite, när de alla är tingade :)
Och hundflickan var med, en väldigt mysig dag, tack för att vi fick komma!

Isolering - kliar!

Nu har vi, med gemensamma krafter fått till isolering i golven, i köket, och hallarna.
Vi mätte, skar till och pusslade ihop isoleringsmaterialet.
Vi glömde mått, hostade lite, fikade och la in ännu mer.....

Ett gott dagsverke, tillsammans, arbete när det är som allra bäst!

Nu är det bara att vänta på furagolvet, som ska läggas ovanpå, sen kan jag börja skrapa färg, i taket och på väggarna....

Och jag kan berätta att isoleringen kliar.....

Det driver på!

Fönsterrenoveringen går som på räls!
Nåja en och annan kroppsskada, ett och annat knäckt glas, och en och annan båge, som ställs i högen, för att göra nya....
Men alla fönster, utom de på glasverandan och vindarna är hemtagna och rengjorda, och det blir 12 bågar vi behöver få nygjorda, där det gått röta i nedre bågen.

Tråkigt, men det finns ju möjligheter att få gjorda, likadana, se här vilken pärla vi har här i västra Värmland Nymans Snickeri

Alla bågar är som sagt rena och oljade, nu återstår bara målning av bågarna, rengöring av glas och beslag, det absolut tråkigaste jobbet...... Sen ska glasen och beslagen tillbaka, med kitt, åsså slutmålning.

Och tack gode gud för min lilla Black&Decker skruvdragare, som jag vann på en limmerik, fr några år sedan.... Min armbåge hade in klarat att hantera Hiltin :)

Dock så behöver skruvspåren rengöras innan man kan skruva ur skruvarna, och det gör jag med en lite tunn mejsel, och igår slant jag, och körde mejseln rätt i pekfingern.....
Himmel vad det blödde.....
Men tvätt med tvål och vatten och ett plåster på, så blev fingern nästa som ny.

Ett visst adrenalinpåslag i kroppen, blev det dock, och när man då försöker fortsätta som om inget har hänt, för att undvika att bli "sjuk" så blir man lite stirrig, så jag lyckades givetvis spräcka ytterligare ett glas....
Nåja, nu blev jag inte "sjuk", plåstret gjorde sitt jobb, gömde det som blödde, och stoppade det.
Och världens Bästa Betty, har grym koll på matte!

Uppdatering Juli, Gula Villan.

Så har halva semestern gått, och än klagar jag inte, att ha semester är något helt annat än att vara arbetslös :)

Här går det i renoveringens tecken, vi har målat taket på gula villan.

Eller vi och vi, Stora O har hantlangat åt Lilla O, som ju "Är i branchen"

Gläder en säkerhetsmedveten mamma att ungen använder sele och lina :)

Vi har också varit till Ovolin, som ligger i Örebro och tittat på färg till fasaden. Det där med "rätt" gul färg, för en som egentligen inte gillar gula hus, är inte helt enkelt.....
Men när vi kom in i deras utställningslokal så möts vi av en provmålad fasad, med precis rätt smutsiga gul, som jag vill ha :)

Vi ska inte ha det grå runt fönstren, annars är den gula nyansen helt rätt, och den röda på fönsterbågarna

Köpte en liten provburk, och har nu testat att måla en av täckskivorna till verandan, för att kunna testa kulören i olika väderstreck på plats.

Skivan stor i direkt solljus.

Täckskivan ska målas en gång till, och sedan beställer vi den brytningen via nätshoppen, om vi gillar den i ljuset/omgivningarna vid Gula Villan :)
Färgen är en 25% brytning av Guldocker, och jag hade nog aldrig tittat åt den brytningen om jag bara kollat på nätet..... Ibland är det mycket bra att se i verkligheten :)

Annars renoverar jag fönster, och har börjat gett mig på att plocka ur glaset ur de bågarna som är helt trasiga, och ska bytas ut.
Räddar dock så mycket jag kan, och behöver idag få en glasskärare inköpt, jag borde klara att skära till glas till de små rutorna av de stora som råkat spricka :)

Vi har också fått en lite crazy idé att inte återuppbygga balkongen, uan sätta två stora fönster typ de som är i glasverandan där balkongdörren idag sitter, för att få så mycket ljusinsläpp som möjligt i hallen på övervåningen.

Tror att det kan bli riktigt bra faktiskt, och tar man bort den väggen som delar hallen i två hallar, och får en enda stor, med bara trappräck, så blir det kanon tror jag.

Vi har även under sommaren som varit målat hela uthuset, falurött, vitt och svarta dörrar. Ser genast mycket fräschare ut, det är kul att renovera när det ger stora synliga resultat.

Före och påbörjat!

En halv sida klar, helt tydligt resultat, och jag tror den gamla byggnaden tackar oss för lite kärlek!

Idag ska här handlas in isolering till golven, som vi fått nya trossbottnar i, och spontade ekologiska, värmskogs furaplankor är beställda till nya golv i hallar och kök. Kommer bara att ha dem behandlade med linoljesåpa.

De här är så grymt kul, så ni fattar inte!
Och det är ju en väldig tur att vi gillar det bägge två, eller hur?

Att vara tyst....

Jag kraxar som en kråka!

Försöker få fram ljud, men det låter bara helt fel, eller inte alls....
Känns ju så där lovande inför de återstående vigslarna jag har kvar under sommaren, men det borde väl gå över?

Får försöka vara tyst, och hur enkelt är det på en skala?
Rensa ogräs i rabatten, eller gräva lite kan vara ett bra alternativ, prata med någon är ett väldigt dumt alternativ....

Någon som har nåt bra knep, huskur mot heshet typ?
Och hur gör man, sjukskriver man sig? När man har semester?
Jag hade antagligen jobbat, om jag inte haft semester, så det behövs kanske inte.....

Två vigslar är i alla fall genomförda, och det är ett underbart uppdrag, så mycket kärlek och glädje!
Tre bokade kvar, och ytterligare två förfrågningar.
Går du i giftastankar, hör gärna av dig, kan jag, så hjälper jag gärna till :)

Det är lika jobbigt varje gång!

Varför utsätter man sig för det?
Man borde veta att varje gång man väljer att behålla/köpa eller ta hand om, den där ulliga lilla bollen, full av liv och bus, så kommer en dag, när de plötsligt är gamla. Gamla, slitna och trötta....
Plötsligt sitter man där, hos veterinären och ställer den där frågan
"Vad tror du?"
"Det är inte frågan om, utan snarare når?" Får man till svar....
Och när hon sakta, egentligen hela sista året när jag tänker efter, tynat bort, så är valet inte svårt att göra, även om man ställer nästa fråga
"Är det oansvarigt av mig att fatta beslutet nu?"
"Nej, det tycker jag inte"
Och beslutet är fattat!

En lugnande spruta senare, när hennes gamla kropp sover tungt på linoleumgolvet, i det fina mottagningsrummet, återupplever man många av de fina stunderna, glädjen över en gyttjepöl, att rulla hela kroppen i, lyckan över att ha krypit under staketet och hittat några till fåglarna upphängda talgbollar, som man kan stjäla, hur härligt det är när man hinner en tur till andra grannens dynghög, för att smaka lite på naturligt godis, innan matte hämtar hem en.......

Urmagrad och helt döv, full av knölar, både utanpå och även inuti kroppen, ett hjärta, visserligen fullt av kärlek, men som inte klarar att syresätta tillräckligt, artros i lederna, höfter som inte orkar.....
Nästan hundra år, om man tänker människoålder....
Det är nu inget liv, inget liv när man inte kan rymma, inte helt galet kan springa i skogen, inte rymma, inte orkar simma i sjön......

Nej valet var inte så svårt, även om det gör oändligt ont, och det är så tomt...

Sakta smeker jag den mjuka pälsen, i ansiktet, på öronen, halsen, tassarna, och en tår rinner sakta ner för kinden, brevid näsan, mot läpparna och droppar sakta ner i allt det mjuka.......
Jag tar hennes tass, tassen som hon inte så gärna vill att jag ska smeka, hålla i, då hon alltid varit kittlig.......
Jag håller, och hon reser vidare.
Vi släpper taget.

En gång för många år sedan, när jag förlorade an av mina då två katter, var det någon som sa till mig "Du har ju en till"
Ja, jag har en till....
Men det uppväger inte den tomhet som uppstår...
Dock vet jag, att det här är livets gång, och att vara ansvarig hundägare innefattar även den här delen av hundlivet, och det går inte att vara egoistisk i de här lägena, man får helt enkelt bita ihop, och ta sitt ansvar, hur ont det än gör.

Och den där andra, som letade efter sin kompis, gnällde och hoppade på mig när jag kom hem ensam, som om hon frågade var är hon? Hon måste få sin del, och all den kärlek som finns.
Och långa promenader igen, utan att vi behöver ha dåligt samvete för att vi lämnat gamla damen hemma, eller har henne med och får gå i snigelfart.....

Dags att rensa bort, en hundsäng, två koppel i hallen, Baggenbältet, dummiesar och spårselen....
Dags att börja vänja terriern vid att vara ensam.....
Från och med nu, är det bara en rompa på våra promenader.

För livet går vidare, det gör det faktiskt!
Och vi är många minnen rikare och några tårar fattigare....

Den som väntar på nåt gott....

Ja, ni vet, det gamla ordspråket....
Fast jag är inte så bra på att vänta...
Har man hur mycket energi och lust som helst så är väntan något av det värsta man kan utsättas för, helst vill man att allt ska ske direkt. Allra helst igår....

Nu får jag ändå snällt vänta, och ha tålamod, ända till på onsdag, då jag ska hämta min "nya" bil.

Nåja, jag börjar med att ta semester...
Visserligen tyckte jag i våras, att det lät väldigt onödigt med semester när man varit hemma i elva månader året före, men nu inser jag att beslutet att ändå ta de där tre veckorna ledigt är ett bra beslut, man behöver landa lite också :)

Två dagar till...

Innan jag har semester :)
Det ska faktiskt bli rätt skönt, nog för att jag bara jobbat fem månader på mitt nya jobb, men man behöver få landa lite också, eller hur?

Semestern kommer att starta med ett efterlängtat besök av vännen från öster, som vi mötte på vår resa till Kap Verde för sex månader sen, det ska bli så kul att träffa henne igen!
Ser fram emot, äta och dricka gott, diskutera resmål och bara få umgås :)
Kanske tar vi en tur åt andra hållet under semestern sen, man vet aldrig!

Åsså ska jag ju få hämta min nya bil, vilken dag som helst faktiskt!

Sen är det fyra vigslar inbokade under Juli månad, det är också trevligt.

Åsså Värmskogsdagen förståss!

Jo, semester ska bli riktigt bra, riktigt bra!

Två dagar till att jobba bara....

Dags att byta!

Efter tre år med rolig och dynamisk körning, verkstadsbesök och soppatorsk, så låter vi nu Minin gå vidare till någon annan lycklig människa, som kanske även har mer tålamod än oss.

In i mitt liv, där två timmar om dagen spenderas i bilen, kommer nu en storebror till Minin, BMW X1, 7 år yngre, mycket dyrare och med en rolig färg :)

Kommer bli perfekt det här, i alla fall vill jag tro det :)
Automat och Diesel.
Och den har rattvärme, Lilla O ;)

Ut med det gamla, in med det nya.
Och förhoppningsvis får jag den under veckan.

Oj, att köpa "ny" bil är kul, men dyrt.....
Nu blir det barkbröd under en tid :)

Någonstans ska man ju åka....

Jo, det är bara några månader kvar, till den där dagen, då jag helst vill resa bort.
Och ja vi ska resa bort, men var?

Melbourne lockar, med en tripp till Nya Zeeland, men då behöv nog minst tre veckor....
Fast visst kan man ta tre veckor semester i december?

Boa Vista, Kap Verde är ett annat alternativ, då räcker det med två veckor :) Sol, hav, folkliv och många böcker, kan det bli bättre?

Nåja, har ni tips på bra, och annorlunda platser, det ska vara varmt och jag ser gärna lite mer än ett resort med all inclusive, om ni förstår vad jag menar :)

Så, tipsa på nu, var ska tant åka?

Äntligen!

Vi har grejat, röjt, städat, rivit och byggt, målat fönster, fikat och flisat sly, allt med ett kontrakt och en betald handpenning.
Nu äntligen är avstyckningen klar, vi har betalt och köpebrevet är klart!
Ansökan om lagfart, eller vad det heter är på väg.

Så:

Nu är Gula Villan, helt vår egen!

Det firade vi med ett glas bubbel, helt på tu man hand!

Hjärtligt välkomna, att besöka oss och vår Gula Villa, som förövrigt heter Karlsro :)
Nu börjar det, på riktigt liksom :)

Midsommar!

"Vi åker ut klockan 12" Bestämde vi, och ja, klockan 12, satt vi hos våra goa vänner, tog en öl, nåja inte jag då, jag nöjde mig med nikotinet. Alla kylväskor och ryggsäckar var packade, med sill, färsk potatis, trangiakök, rödsprit, öl och kaffe. Extra kläder, filt att sitta på och ett extra litet lager av cigaretter.
Efter en promenad genom skogen, togs plats i båten, med flytvästar på givetvis.
"19 grader i vattnet" Oj, så varmt, men sugen på att bada var nog ingen av oss även om tre av vännerna faktiskt gjorde det medan vi andra kokade våra färskpotatisar med salt och dill på tre riggade spritkök.
Traditionell midsommarlunch på udden ute i Värmeln, där vi lagt till, intogs, Matjesill, potatis med dill, smör och salt, gräddfil och gräslök, gott knäckebröd med ost, gubbröra och en obligatorisk snaps.
Sen kom regnet!
Kaffet som vi bryggde på plats, intogs under en tall tillsammans med kladdkaka, jordgubbar och mandelkex, och vad är väl en midsommar utan regn, skrockade vi lite......
Tanken som slog oss, var när vi i början av vår gemensamma tradition, hade med alla ungarna och det badades, lektes och paddlades kanot. Nu för tiden är vi ett gäng medelålders, alla snart över femtio, och fortfarande utan barnbarn.... Men trevligt har vi och mycket lugnare, inga ungar som ramlar och skrubbar knän, inga gnälliga unga tonåringar som hellre velat umgås med kompisarna, inga bråk, och inga improviserade teaterföreställningar, där vi måste köpa biljetter och glatt klappa händerna gång på gång....
Man saknar det ibland.

När regnet blev för standardiserat, dvs det slutade inte som en enkel skur ibland kan göra, utan himlen var jämntjock av en grå massa och det strilade sakta, konstant, gjordes färden tillbaka till vännernas brygga, packade med de nu halvtömda kylväskorna, vandrade vi sedan tillbaka genom skogen, och återigen, satt vi där på deras veranda, med öl och cigarett...
Resten av vännerna anslöt, och en grillkväll med mat i massor, på inglasad altan tog vid.
"Vi har det för Jävla bra!" konstaterade en av vännerna.
Och det har vi, även om många av diskussionerna berörde dagens samhälle, krisberedskap om "kriget" eller ett längre strömavbrott skulle drabba oss...

Och när magen stod i fyra hörn, svullen och mätt av mat, sinnet uppfyllt av goda vänners sällskap, så for vi hem och dök i säng.
Och man kan säga vad man vill om det där med rökningen, men man kan köra bil efter det i alla fall :)

Och vi har det för jävla bra, eller hur?!

Hoppas ni också haft en bra, lugn och fin midsommar!
Nu har vi en "Bonusdag" som Stora O uttryckte sig, då ingen av oss är extra slitna pga alkohol idag!

Det är svårt, att veta....

Gamla hundar....
Eller gammal hund, kanske jag ska skriva, min erfarenhet av riktigt gammal hund går tillbaka till före 1997 när jag köpte min första Golden Retriever, jag hade ju med mig en helt underbar blandrastik, Sandra in i vårt gemensamma liv, och Sandra blev 13 år.

Det blev iofs min första Golden, Klara,  också, men hon levde ju sitt pensionärsliv hos mycket god och kär vän.

Min andra, Madicken, blev bara 7, pga sjukdom.

Min tredje, Lydia, flyttade även hon som äldre dam till kära vänner och blev 13 år....

Sen följde ytterligare två, som passerat, Indra som hastigt rycktes från mig när hon var 8.

Stine, som lämnade oss förra sommaren 9 år gammal.

Nu är det "bara" Ebba kvar, som blir 13 om några dagar.....

Gamla Ebba, som inte längre hör, harklar sig mer, inte har orken att gå med på promenader och sakta tynar hon bort från oss....
Det är lite jobbigt, att se sin vän, visserligen glad i blicken fortfarande, snabbt åldras, och hur vet man när det är dags att ta farväl? Det beslutet har jag aldrig behövt ta tidigare.
Och att en 20 år lång Goldenperiod i mitt liv kommer att ta slut, det känns också konstigt.....

Det blir Terriern och jag kvar, och hur ska terriern klara sig själv, som ensamhund?

Skrivarkursen klar!

Jojo, tant fixade att gör klart den där skivarkursen som påbörjades innan hon började jobba!

Ett antal, mer eller mindre, kortare och längre, självbiografiska texter finns nu i min dator, texter jag skrivit själv utifrån mina egna erfarenheter utifrån mitt perspektiv. Om de sedan blir nåt mer än bara texter i min dator, återstår att se....
Kanske är de inte för någon annan att läsa, kanske är de jättespännande, det vet man aldrig!

Har i alla fall bestämt mig för att fortsätta till hösten också, få lite mer struktur, hur man bygger upp en berättelse, skriva ner fler delar och kanske få ihop det till någon typ av helhet?

Känner mig ganska nöjd faktiskt!

Om ni får läsa? Nej inte riktigt än, det ligger för nära i tiden :)
Men skriva, är ett bra sätt att bearbeta kan jag i alla fall tala om!

Energi!

Tänk om jag hade haft den här lusten och energin förra året, den våren och sommaren när jag var arbetslös och hade all tid i världen....
Då hade jag haft en prunkande trädgård, ett rikt trädgårdsland och massor av grönsaker!
Blommor, nyklippt gräsmatta och inga nässlor.....
Men nej, i fjol orkade jag inte rensa odlingslådor, dra nässlor eller så ett enda frö.
I fjol satt jag mest inne vid TV:n och såg på serier, däremellan jagade jag Pokemons och funderade över vilken mening jag hade med mitt liv....
Vilken sorglig tillvaro.

Men i år, i år har jag både sått och förberett lådorna för sådderna. Renast bort två års ogräs och fyllt på med jord. Rensat runt jordgubbarna och dragit nässlor.
Planterat om övervintrade pelargoner och fått ut, sått mina långtidsfröer och till och med funderat på nya projekt.

Att jobba, och känna mig glad, ger energi och fast jag har mindre med tid över till trädgården så händer det massor.
Det är väl konstigt?