Man ska ta sig an utmaningar, utmaningar som är lite större än det man är van, annars är det ju ingen utmaning?
Men att kasta sig in i en utmaning, där man tror att man kan utvecklas, utan att egentligen ens veta vad man gett sig in på.....
Ja, hur klokt är det?
Eller varför inte?
Jag har hoppat på en skrivarkurs på distans, och tänker att jag kanske kan få ner lite av mina tankar, inte så att det blir en roman direkt, men skriva, kanske poesi, kanske dikter, kanske noveller, kanske en hel roman.......
Vem vet?
En utmaning är det, en stor utmaning.......
Större än Olgas utmaning......
Nåja, åt ska jag ju använda tiden till, och i avvaktan på att drömjobbet dyker upp, så......
Uppgift ett avklarad i alla fall, presentation av mig och mitt projekt....
Mitt projekt?
Ja, ni, jag vet inte riktigt, har några uppslag, saker jag skulle behöva utreda, utveckla, dramatisera.
Kanske någon typ av fiktiv självbiografisk berättelse, kring hur blev det som det blev, hur kunde det ha blivit?
Parallella världar?
Hitte-på-saker.
Jag är ju bra på att måla upp katastrofscenarier, i mitt huvud när jag upplever saker, få ner dem på ett papper också, så har jag en start i alla fall :)
Herre Gud, vad har jag gett mig in i?
Jag har i alla fall, en skön penna, och ett block.....
Eller skriver man på datorn?
Inte ens det vet jag.....
Herre Gud!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar