Hur blev det så här?

Ja ni, vi har ju pratat om det där med värderingar, arv och miljö?
Vad är det som gör att man blir som man blir?
Hur stor del i ens värderingar och personlighet har egentligen arv, miljö och samtiden?
När det gäller hundar, pratar vi ofta om arv och miljö, men människor? Påverkas vi av vad vi har med oss, hur vi blir uppfostrade, bemötta och respekterade?
Har det betydelse, hur älskad, förtryckt, eller påhejad man blev som barn.....
Hur man blev bemött, provocerad, motiverad, i skolan...
Hur jämnåriga, kamrater, idoler, medmänniskor betett sig?

Ja, man kan ju fundera....

Min egen tro är att det spelar roll, arvet har sin del, den genuppsättning man har, den har man, men hur man utvecklar den, det påverkas med alla sannolikhet, av det man upplever, bemötande och coachning här i livet.
Varför blir barn annars olika, med i stort sett samma uppsättning av arv?
Ja, man gör olika, i sin roll som förälder, man blir äldre, mer erfaren och första barnet, får med alla säkerhet mer uppmärksamhet, men då är man också yngre, ibland väldigt ung, och med åldern/erfarenheter, blir man kanske mer säker, man har provat, man har fått sina smällar, upplevt vad som inte fungerar, och förhoppningsvis lärt sig nåt av det.
Sorry Tilda, jag hade dig som provbarn :) Men jag försökte göra så gott jag kunde.....
Och mig veterligen har du inte tagit nån större skada av det, snarare tvärt om, jag är mycket stolt över över dig, ditt driv, din självständighet och ja, hela dig!

Jag är stolt även över nummer två, Lilla O, framtidstro, mod och en underbart trevlig och social individ, har han blivit.

Nummer tre, Plupp, den lilla rebellen, som växt upp till en mycket förståndig kvinna, som vet vad hon vill, drivs av sina värderingar och sin tro på mänskligheten, ja mamman är stolt, det blev bra!

Nåja, mitt eget föräldraskap, kan vi ju prata om, och frågan är om vårt val av var vi bott, hur engagerade vi varit i våra barns barnomsorg, skola, fritidsintressen, påverkat deras utveckling.
Hur har det faktum att jag inte gett avkall på mina egna värderingar, mitt eget välmående, gjort?

Ja man kan ju fundera.....
Hur blev de som idag lever på andras rädsla och oro, som tydligen oroar sig själv över allt, tror på allt utan att veta hur man granskar, som mår så otroligt dåligt, hur blev de det de är?

Nåja, vi får återkomma till det, jag ska förbereda mig för att umgås med Plupp och mina Dreads idag :)
Ni kan ju fundera under tiden, hur kommer det sig att hon, tanten, plötsligt, får för sig att sätta Dreads i håret?
Kan det ha med mina värderingar, min uppväxt, mina föräldrar. mina upplevelser att göra, eller är det pga arv?
Nåja, det kan vi diskutera en annan dag....
Det kan ju helt enkelt vara så att jag revolterar mot åldern, hittar tillbaka till min "Jag ser ut precis som jag vill, och skiter i vad andra tycker" identitet, och vet ni, det mår jag bra av, bättre faktiskt.....

Jag tror jag vet....

Retorik, opinionsbildning, förtroendefrågor, solidaritet, demokrati, ja, frågor, ämnen som intresserar mig.
När jag funderar på mig själv, och vad jag tidigare gjort, hur jag fungerar, så finns en viss skepticism i mig, jag reagerar snabbt, "ramlar ner i kurvan" Ja ni som känner mig vet vilken kurva jag menar....
Jag är ganska snabb igenom den fasen också, hittar snabbt något att hålla tag i för att klättra upp, och hitta en ny verklighet.
Det händer att jag trillar ner, innan förändringen är ett faktum, bara så där i fall att.....

Nu är frågan, har jag hittat ett drömjobb, där alla de här frågorna och möjligheterna ingår, ja det återstå att se....
Om de nu vill ha mig vill säga?!
En sak vet jag i alla fall, jag behöver något som stimulerar min retoriska förmåga, som triggar min egen personliga utveckling.

Någonstans finns språngbrädan, även för mig.....
Någonstans, där man känner att man på något sätt bidrar till att göra skillnad.

Det är nog inte arbetslösheten i sig, som gör mig utbränd, om jag nu skulle bli det, utan, tiden som friges, för att se all skit i världen......
Jag förundras över hur människor, kan bete sig, hur vi skadar varandra, hru man kan ha åsikter, som är helt tvärt emot allting....

Jag borde fatta, men jag gör det inte!

Mulle transfering to Marley :)

Mulle blir Marley, skrev nån på facebook :)

Jo, tant har flera skepnader idag....

Förvandlingen har börjat!

Tycker det är lite kul faktiskt, alltid retar det nån, och får jag nåt jobb, med den frisyren, då är jag ju superbäst :)

Snart börjar jag väl skapa magnetiska fält också :)

Sök Magnetfält Molkom, på Youtube, skitkul :) https://youtu.be/bm6PGltCXHw

Styrka, Tabata, Yoga och promenader....

Ja, nåt ska man ju pyssla med....
Det har blivit en del tränande, under tiden jag varit hemma och varit arbetslös....
Kanske inte så många långa promenader, längre, då Ebba inte orkar, och jag har så svårt att gå ifrån henne, att lämna henne ensam hemma, tur Betty rör sig ganska självmant, när vi tar våra sakta och lite kortare turer :)

Kroppen mår i alla fall bra, den känns "fastare" och mer smidig, även om jag fortfarande har min domnande skuldra, mina domnande fingrar till och från, och domningar i två tår....
Vikten har ändrats med 7 kg ner, sen i januari, vilket är mycket bra, mest vatten och svullenhet, den där plufsigheten, ni vet....
Träningsvärk from Hell, har jag drabbats av, då och då.....

Mina träningstillfällen då?
Styrketräningen, är rena cirkelträningspass, i grupp, två gånger i veckan, tisdag och söndag.
Tabata, högintensiv träning, en gång i veckan, torsdagar
Yogan då, är en tillfällig kurs med KundalinaYoga, alltså ingen poweryoga, sex gånger på måndagar, den er mer en medvetenhet kring kroppen, andning, och lite andlighet, vilket jag tror kan vara väldigt bra, att kunna andas alltså....

Nåja, idag ska jag till Vårdcentralen, en sväng, träffa Söta S, och sen ha ett möte ang vigslar med vårt kommunalråd.
Så, jag får väl börja med att kamma mig... igen....

Förväntningar....

Ni vet känslan, när man skrapar en trisslott, ruta för ruta, skrapar man bort det grå skyddet över siffrorna, för att se, har jag tre lika, helst då av så stor valör som möjligt?
Man skrapar, lite intensivt i början, sen mer sakta, för att skrapa sista rutan, och en förväntansfull känsla sprider sig i magen, i medvetandet startar en snabb process, om jag vinner ska jag.....
Stora O var i begrepp, att beställa ny bilklädsel, till den Volvo, han skulle vinna första gången vi spelade Bingolotto, för nästan 25 år sen, ja ni fattar, man bygger upp en viss förväntan.....

Att söka jobb, är nästa samma sak, nja inte bokstavligt, men man bygger upp en viss förvätan, först när man sitter och kikar på annonser, lusläser platsbanken, går igenom alla mail från div jobbsiter, söker via TRR, kanske finns just mitt drömjobb där?
Det var första skraprutan.....

Plötsligt ser man nåt, som på rubriken ser spännande ut, man öppnar, och ögnar igenom...
Ruta två.....

Man laddar ner annonsen som PDF, skriver ut, läser lite mer noggrant, var, vad och vilket fretag/organisation? Man kanske har frågor, man ringer och pratar, frågar... Spänningen stiger....
Ruta tre....

Ser det tillräckligt intressant ut och telefonsamtalet gett något, börjar man fila på sitt CV, och förväntningarna börjar hopa sig i kroppen, jag börjar göra planer, för hur jag skulle vilja jobba, utifrån annonstexten och det jag fått via samtalet.....
Ruta fyra....

Utifrån min egen bild av vad arbete innebär, skapar jag sen mitt personliga brev, vad kan jag tillföra till just erat företag, varför är just erat företag bra för mig, hur kan vi matcha varandra, och varför ska ni välja just mig.....
Ruta fem....


Ansökan går iväg, man kanske ringer eller mailar, efter några dagar, för att höra hur processen går vidare, att de mottagit min ansökan, och bara för att visa sitt intresse....
Ruta sex
Här tar det oftast slut i processen, man ser redan efter sex rutor skrapade att det här kommer inte att ge nån strovinst, kanske inte ens en liten.....

Förhoppningsvis blir man kallad på intervju, för göra några tester, och visa vem man verkligen är. Man får lämna några referenspersoner, som man kontaktat i förväg.....
Ruta sju......
Tar det slut här, så har man i alla fall kommit på intervju....
Jo det var ju bra, men vad hade jag inte, som övriga sökande hade? ja den frågan borde man ställa fler gånger, jag är dålig på det, för jag blir så grymt besviken, förväntningsballongen bara spricker liksom...
Spricker....

Jag är ju inne i div rutor, på att antal sökta tjänster, vilket jag varit mer eller mindre under snart två års tid, och hela tiden byggs de där förväntningarna upp.....

Snälla låt mig komma längre än till ruta sju, snart.....
Men ska jag fortsätta dra parallellen med trisslotten, så blir det väl på sin höjd trettio kronor, dvs ett nollsummespel i alla fall i slutänden.....

Fast hoppet är det sista som lämnar människan, så snart kommer högvinsten....
Kanske nästa gång.....

Som att ha småbarn....

Jag sover, sover som allra skönast, ni vet vid typ 04.00, mitt i natten....
Hör långt borta, ett litet gnyende ljud, med jämna mellanrum återkommer det.....

Rör mig sakta i sängen, lutar mig över kanten, hör tassarna som tassar över golvet, mot sovrumsdörren, böjer mig ner, tar tag i den 15 kilo tunga hårbollen, som påverkad av månljuset, är lite halvt vaken, lyfter upp henne i sängen, lägger henne tillrätta, mellan mina och Stora O:s ben, sen drar jag täcket över kroppen, och vi somnar om.....

Har plötsligt, vid nästan femtio, fått småbarn igen, som vill ligga i mattes säng.....
Mina tvåbenta, har aldrig gjort så, gått till mammas säng under natten, men den här terroristen, den är som tre småbarn, tillsammans.....

Hon somnar om i alla fall :)
Och söt är hon, min "bebis"

Så blev det då måndag igen....

Och här sitter jag med min kaffekopp.
Har börjat förbereda mig inför ett spännande möte efter lunch idag, kanske är det idag, mitt slit med CV, personligt brev och div tester, ska ge resultat, eller inte....
Ni får gärna peppa genom att hålla tummar!
Det här är en spännande öppning :)

Nåja, det blir som det blir, det brukar det ju bli, och avsett så löser sig tillvaron på ett eller annat sätt!
Det viktigaste är väl att man är sig själv?

Hur blev man det? Sig själv alltså?
Arv? Miljö?
Va tror ni?

Själv tror jag att bägge delarna spelar in, att man har ett grundarv, som påverkas av händelser, människor, föräldrar, kamrater och vänner i ens omgivning.
En stor påverkan i mitt liv, har den här mannen gjort i mitt liv, en man som jag fick i treårsåldern, för att vara just min pappa, och jag är så tacksam för det!

Nåja, nu funderar ni förstås, men den historien tar vi en annan gång....
Nu behöver jag förbereda mig klart, och kamma mig!

Ha en bra måndag, folks! 👐

Underbar lördag!

Har haft en helt strålande dag...
Dock började den lite knasigt, när jag skulle köra diskmaskinen, tom, för rengöring, så blev jag blöt om fötterna!
Ja ni läste rätt, blöt!

De inneboende små mössen, har kalasat på avloppslangen, den smakade säkert jättegott, och i natt troligtvis har de fått upp ett ordentligt hål....

Bara att dra ut, montera bort och beställa en ny slang, som kommer på Onsdag, eller Torsdag.... Ja, man blir trött, men jag fisk städat bakom och under maskinen, och hur ofta drar man ut den liksom....
Som tur var, så funkade det med den där plastbaljan man har under som skydd, och vattnet rann ut framåt, det var ju plus i kanten!

Jag fick diska för hand, och vi tog sedan en tur till Gula Villan, vilket underbart väder att vara ute och greja i, sol, 1 minusgrad och lite snö på marken :)
Gula Villan gör sig även i vinterskrud!

Vi har fortsatt såga ner träd, och dragit ris och ved, det blir riktigt bra, och nu tronar att stolt hus fram, som syns riktigt bra från vägen också :) Det här kan bli jättebra!
Tar bort allt smått, och sly, samt alt gammalt som ligger, spar de riktigt stora asparrna och björkarna, och nån lite björk, sen ska jag plantera Lind och Ek, tror jag, och nån Magnolia kanske :)

Hemma igen, bra slitna, och varma, så käkade vi lite Wok, och till det ett glas rött....
Sen har vi dessutom spelat lite kort ;) Nej jag vann inte, jag har lärt mig att inte göra det....

Snart Så Mycket Bättre, sen sover nog tant gott!

Ha, märkte ni, inte ett enda ord, kusivt.......

Förtroende!

Man behöver ha förtroende, för sin frisör, och ja det har jag, det ju min unge liksom.....
Jag har haft en annan frisör tidigare, som jag också hade stort förtroende för, i flera år, gick jag hos henne, med mitt eget hår, mina barns och till och med min mans frisyr fick hon förtroendet att fixa till...
Det var till och med så att jag började med henne redan när hon gick sin utbildning, som modell....
Och förtroende, tar ett tag att få till, om ni fattar....
Om det här numer, är en typ av "mode och utseendeblogg" så blir ju min frisyr det jag kommer att blogga om nu ett tag, och då är förtroendebiten ganska bra att ta upp nu :)

När vi nu ändå pratar om förtroende, så tänkte jag fördjupa mig lite i det, vad betyder det? Förtroende?

Förtroende enligt Wikipedia

Vi pratar mycket om det i ledarskapskretsar, det gäller att skapa förtroende, att få förtroende, att ha förtroende.

Att ha förtroende, utgår ju från en själv mest, typ som att jag har förtroende för den där butiken, de är alltid trevliga, hjälper mig och är tillmötesgående, jag har förtroende för det klädmärket, det är bra kvalité, jag får förtroende, för att den eller det tilltalar mig på ett eller annat sätt. Förtroende tar ett tag att bygga upp, men går väldigt snabbt att rasera.... Eller hur?

Att skapa förtroende, är något som jag tror att alla ledare vill, alla brands, vill ha kundernas förtroende, banken vill ha kundens förtroende, ICA-butiken, vill det samma, men hur skapar man?
Genom att vara tydlig, ärlig, lyssnade efter vilka behov som finns, stå för det man lovat och det man säger, förtroende, kan ibland vara det samma som god Kvalitét, ja GOD Kvalitét, men det är väl hur produkten är producerad, eller hur hållbar den är, ja förvisso, men arbetssättet, dvs förtroendet, är också en typ av kvalitét, eller hur!
Har man förtroende, så borgar även det för god kvalitét, jag är nöjd, har förtroende för butiken/produkten, och därmed anser jag att de har god kvalitét.
Jag har förtroende för min ICA-handlare, och är övertygad om att de har god kvalitét på sina produkter!
Jag har förtroende för min bilverkstad, för de ger mig god kvalitét på just min service!

Ja jag svamlar, men jag tror att ni fattar!

Hur bygger man det då?

Förtroendet?

Steg ett, måste enligt mig, vara att man själv vet hur man känner förtroende, och varför det är viktigt, om jag själv inte har förtroende för något, hur ska jag då kunna förtjäna någons förtroende?
Jag måste bjuda på mig själv, visa var jag står, vad jag tycker är viktigt, att jag litar på förtagets visioner, ideer, produkten, eller tankesättet....
Hur ska jag kunna få en kund att köpa en Volvo, om jag själv anser att det är en skitbil? Jag måste alltså själv ha förtroende, för att kunna skapa förtroende.
I ledarposition, kan det vara att jag som chef har förtroende för organisationen, de högre cheferna, deras beslut, visioner och värderingar.
Sen kan jag i min tur, gå ut i verksamheten och skapa förtroende bland mina medarbetare, jag tror på idén, och tillsammans kan vi arbeta mot det här målet, ja ni fattar?!

Det är definitivt svårare, att skapa förtroende, för något om man inte tror på det själv!
Jag ses då som falsk, oärlig och inte övertygad, vilket gör inte mig övertygande i min diskussion.

Var i hela friden, vill jag komma med den här diskussionen?

Jo, det finns ett bristande, eller obefintligt förtroende i vårt samhälle, för våra politiker, massmedia, samhällsfunktioner, och etablissemanget (det har vi ju pratat om förut, som ni vet) och det kanske är dags att skapa det på nytt?
Eller vill vi inte ha förtroende för ovanstående?
Kan det vara så, förtroendet är brutet för att man vill vara Fördomsfull istället, jag vill vara motvalls kärring, så jag har minsann inget förtroende för dessa, det är löjligt, och inte alls lika roligt?!
Ibland funderar jag också, om man vet hur systemet fungerar, var är skillnaden på en anställd tjänsteman, och politiker, och vem blir politiker?

Men, nu har vi det system vi har, och innan det har ändrats, och om vi ska få det att ändras, så måste nog förtroendet skapas igen, och det, vet vi ju att det inte är det enklaste, eller hur?
Mycket i vårt system regleras i Grundlagen, och grundlagen, kan man liksom inte bara ändra... 
Här kan du läsa om Sveriges grundlagar

Så, om ni läser det här, #Löfvén #Sjöstedt #Fridolin #KinbergBatra #Lööf #Björklund #BuschThor #Åkesson #Schyman

Det är dags att börja skapa lite förtroende igen väl?

Jag har stort förtroende för att, de förtroendevalda vi har i landet, ändå har en förtroendefull inställning till sitt förtroendeuppdrag, så, nu jobbar vi lite då, så vi får tillbaka ett trevligt politiskt klimat, som går att prata om när jag till exempel sitter hos frisören....

Kom igen nu!

Och till dig som funderar:

Som att typ, skaffa sig dreads, fast man är utan jobb, och arbetssökande......
Ja, jag är en sån där samhällsparasit, rent tillfälligt givetvis, men ändå :)

Var står jag?

Nej frisyren, är inte platt längre......
Jag verkar stå på huvudet i sömnen.....

Kanske beror det på alla de funderingar jag har i mitt söta lilla huvud :)
Vilka funderingar, undrar ni nu?
Jo, ideologier!
Kanske är man lite förstörd efter några års studier av statsvetenskap, lite politisk aktivitet och arbetet som ledare, där jag kunnat reflektera över hur människor fungerar, och vad som driver oss....

Ja, ni det där med ideologier, och vilken del av vårt politiska utbud man ska välja, för att det överensstämmer mest med ens egna värderingar, det är inte enkelt.
Man får ge och ta, kanske tycker man lika som alla de nio partierna jag läst partiprogram/idéprogram/principprogram för, någon kan man mer identifiera sig med, någon mindre.
Att välja är inte lätt, men det bör man göra, annars kan man lika gärna skriva "Kalle Anka" på sin blanka röstsedel,,,,,
Och det tjänar ju knappast något till.....

Man får kanske välja ut de särarter, som man hittar och känna efter, är det här rätt, för mig?
Vilken fråga tycker jag är viktigast?
Vilken fråga kan jag absolut inte ställa upp på?

Exempel, om man absolut skiter i miljön, då tror jag knappast man ska rösta på miljöpartiet, om man inte bryr sig ett dugg om feminism, tycker att det är dravel, nej, då röstar man inte på FI, om man inte alls bryr sig om vilken religion, de som flyr hit från krigsdrabbade länder har, nej då röstar man inte på sverigedemokraterna.

Alla partier pratar om "Alla människors lika värde" men på bekostnad av vad?
Och i landet lagom, så är skillnaderna ganska små, ingen har något extremt revolutionerande....
Men man kan ju gräva i grundideologierna, och se vilka skillnader det finns. Partiprogrammen, och dess inriktning, är ju levande dokument, det är väl visserligen även värderingarna, men de känns kanske lite mer cementerade....

Kanske kan du få lite vidare bild av vad en ideologi kan vara om vi använder oss av wikipedia igen: Ideologi enl wikipedia

Vill du fördjupa dig i de olika partiernas idéer, läs deras program!
Finns att hitta på respektive partis officiella sida, även om vissa av dem kan vara svåra att hitta, men de flesta finns även på lättare svenska, vilket ger ett dokument, som är på färre sidor.

Här finns länkar

Nu har vi två år på oss att verkligen, ta ställning, för att kunna göra ett val so man verkligen kan stå för, inför sig själv, och inför andra....
Det viktigaste är väl ändå, att man gör valet för att man vill någonting, något man tror på, istället för att man röstar mot etablissemanget.... Men iofs mot, idag är ju de 8 största partierna en del av det sk etablissemanget.... Eller?!

Och vem vet, just du kanske egentligen sympatiserar mest med "Gula Partiet", "Cannabispartiet" eller varför inte "Spritpartiet"
Nej ni, det här med politik, är inte så enkelt......
Men jag tror vi vinner mer på att ta reda på, vad, vilka och varför.....

Och var står jag?

Ja, det vet jag inte riktigt, det enda jag vet är att frontfiguren, har mindre betydelse, att rösta på Centern för att Annie Lööf är söt, eller på Kristdemokraterna, för att Alf Svensson, var en trevlig kille, nja det argumentet håller inte, inte för mig, men är det din åsikt, så fine, då har du i alla fall gjort ett aktivt val, för någonting, och inte Emot!

Nåja, nog morgonsvamlat från PK-maffian i Värmskog......
Jag återkommer i frågan, när tillfälle ges, och jag kammat mig!

Förvandlingen, börjar nu, eller hur svårt kan det va?

Ja, jag tänker förändra, om än inte världspolitiken, så mitt eget utseende, och kanske innehållet i bloggen :)
Och idag var dagen jag började förändra, inför min resa in i världen med dreads, möjligheten till att med hela min skapelse, få vara den just jag är....
Med dreads :) (Och med åsikter)

Ytligt, jo jag vet, men en viss andlighet, infinner sig, när jag sitter några timmar, i en frisörstol, helt i händerna på frisördottern, och att dessutom få till en hel timmes helkroppsmassage efter det, ja det kan knappast bli bättre.....

Så istället för att skriva inlägg som handlar om typ:

Lyssna på folket!
Ingen lyssnar på oss!
Det finns vissa paralleller mellan att vara ledare på arbetsplatser, och att vara politiker....

Vissa ledare, skapar förtroende, rör sig bland medarbetarna, ute på golvet, lyssnar på vad de har att säga, som ledare behöver man komma in på fikarasten typ, när förtroendet har skapats, och det ska vara helt naturligt, då får man veta, vad medarbetare vill, hur de mår, vad det pratas om.....

Vissa ledare, ser sitt eget ledarskap, som den viktigaste delen, glömmer bort varifrån de kom, vem som gör jobbet, leder med en fullkomlig tro på att det de själva kan, vill och säger är den enda sanningen......

Medarbetare har också ett ansvar, att prata där det ger effekt, ideér som tas upp vid fikabord, är oftast de bästa ideérna, men om inte den som kan påverka hör dem? Då blir det inte annat än just fikabordsprat.... Tyvärr....

Förtroendet är det allra svåraste att skapa.

Politiker, som är folkvalda, förhoppningsvis, för att medlemmarna i en viss gruppering tycker att de är rätt personer, för att föra gruppens talan, ska kunna göra samma sak, om än inte kunna fika hemma hos varenda svensk, så i alla fall veta, vilka som gör det, och därmed lyssna på dem, för att "veta" vad folket vill, men så ser det tyvärr inte alltid ut...

Ja, politiker är folkvalda, men för att komma dit, behöver de själva vilja ta ett uppdrag som just politiker, och jag tror tyvärr inte att "alla" folkvalda politiker, är de som ni hemma i stugorna tycker är de bästa... För de är oftast nåt annat som tar tid, bra föräldrar i en föräldragrupp, bra fackliga ledare, bästa grannen som alltid ställer upp, ja ni fattar....
Alla som någon gång sysslat med ideell verksamhet vet precis vad jag menar, det är INTE lätt att rekrytera, de man tycker passar bäst. "Bara ett namn på ett papper", "Det är inte så mycket jobb" så låter ofta snacket när man försöker få med nån.... 
För de flesta politiker i Sverige, har börjat där, och en del stolpskott, kommer långt, de som är de bästa, orkar oftast inte ända fram.... Politisk verksamhet i Sverige, är en ideell verksamhet i grunden, och inget högavlönat arbete och det är de här politikerna, som måste påverkas, fr det är de, som sedan deltar i kongressen, landsmöten, representantskap, eller vad man nu kallar deras möten, det är de här gräsrotsmännisorna, som snappar upp vad folket tycker, och förhoppningsvis skriver en motion, eller ett förslag till sina resp. grupperingar för att föra dem vidare.

Det är det system vi har i Sverige.
Betald som politiker, blir man inte förens men tagit klivet upp mot kommunalråd, landstingsråd, EU-parlamentariker, eller statsråd, ska man "Jobba" på regeringskansliet, så är man oftast en avlönad tjänsteman, precis som kommunchefen, socialchefen, eller chefen för barnomsorg och skola i kommunen. Dessa är oftast ganska opolitiska, och ska följa sina politikers beslut, komma med förslag osv....
Givetvis, underlättar det både för politiker, och de anställda, iaf på riksdagsnivå, om man delar sin arbetsgivares värderingar, lättare att skriva tal åt en socialdemokrat om man känner till deras ideologi, om ni fattar vad jag menar.
Precis som det är lättare för en ledare inom exempelvis industrin, att jobba mot företagets mål, om man kan sympatisera med företagets värderingar....

Skillnaden mellan ledare i arbetslivet och en politiker, är hårfin, men du kan själv vara med och påverka vilka politiker du vill ha, chefen, bestämmer nån annan åt dig, och duger det inte, byt jobb, eller stå ut :) 
Funkar inte en politiker, som just du vill, hitta en ny, och organisera dig, så just du kan påverka, men för guds skull, kolla hela innehållet, på vad just den personen/grupperingen står för, det hjälper inte att bara göra det pga missnöje med något annat, risken finns ju att vi får nåt som är ännu sämre...

Det är alltså på gräsrotsnivå, vi måste börja agera, om vi ska kunna förändra något i vårt politiska system, det hjälper inte att skrika på Facebook, dela artiklar, som förvrängts av sympatisörer till vissa grupperingar, eller sitta hemma vid köksbordet och tycka, nej vill man förändra, då måste man också handla, göra, agera!
Dvs organisera sig!

Det hjälper heller inte, om våra politiker, inte har rätt tentakler ute i samhället, för då kommer inte informationen fram, det blir ett brus på vägen.... Precis som det kan bli ett brus på vägen, om man i arbetslivet säger nåt till fel eller ingen kanal, dvs det kommer aldrig fram, och svaret man får, är "Det har vi aldrig hört" 

Ska vi förändra etablissemanget, så måste vi delta i etablissemanget, och den "elit" man ofta menar med uttrycket, den har ju vårt system byggt upp under lång tid, är vi inte nöjda med den, GÖR NÅT!
Etablissemang, en enkel förklaring....

Jag är ingen företagsledare, inte heller är jag politiker, i alla fall vare sig organiserad, eller valbar, men jag är politiskt intresserad, kanske lite för mycket för att det ska vara nyttigt för mig själv, när jag ofta följer val och debatter, har åsikter om resultat, lyssnar, läser och reflekterar över uttalanden, beslut och ideologiska resonemang, som jag ibland inte förstår.....

Men om vi alla tror att vi har rätt åsikter, utan att föra fram dem, hur ska vi då kunna få in dem i "finrummet"?

Så kommer det här att vara en blogg, som handlar om utseende, mode, och smink.....

Typ....

Eller inte......
Jag är ju ingen blondinbella....

Kanske kommer mina egna tolkningar av div ideologier, så småningom, för jag vet inte vilken gruppering just jag, behöver organisera mig i, det är inte enkelt, det finns ju lite att välja på.... Men vi kan ju gräva lite...

Over and out!

Saknar ord!

Efter en mycket konstig dag, med radion i ena örat, och mina egna tankar i det andra....
Så saknar jag ord!

Ridå!

De där med hår.....

Hår har ju de flesta människor, mest brukar det vara ovanpå huvudet.....
Ja, det kan ju förekomma på fler mindre smickrande ställen på kroppen.
Vad sägs om på överläppen, i knävecken, på hakan....
Nåja, nu var det väl inte riktigt den vändningen den här håriga betraktelsen skulle ta.....

Jag har hår, både här och där, men om vi håller oss till den övre delen av kroppen, ovanför ögonbrynen typ, så har jag hår. Ett hår som är, ja, vad är det?
Risigt, kort och så lockar det sig, nej inga såna där snygga små lockar som lite busigt ligger runt ansiktetdet blir liksom vågigt, som ligger som det själv vill....
Ostyrigt, och iom att det är kort, tar håret en form av en jättestor pälsmössa, speciellt på morgonen, när jag sovit....
Lite svintoaktigt, om ni frågar mig......

Ett enda virrvarr av strån, som liksom lever sitt eget liv....
För långt för att vara prydligt kort, för kort för att kunna sätta upp.....
Och den senaste blekningen, har gjort det torrt och trassligt!

Det behöver hända nåt, nu!

Och Plupp, frisörungen, jobbar på en idé :)

Vi ska prova!
Ja jag vet att det inte passar i vissa yrken.....
Men om jag trivs med det, visst syns det på hela mig då?
Och trivs jag inte med det, då klipper i det kort igen :)

Man måste ju prova!
Tänk er en blandning av de här två......
Eller nåt :)

Ha!

Hur vet man?

Före detta......
Vad kommer sen?
Chef?
Ledare?
Företag?
Värderingar?
Arbetsmiljö?
Klimat?

Vad vill jag?

Ja, hur i hela friden ska man kunna veta?
Vad man vill?
Vad man egentligen är ämnad för att göra?
Vad man är bra på, på riktigt alltså?

Ledarskap, är ju alltid ett omtalat ämne....
När man än loggar in på Linked-in, så ligger de där, de där artiklarna och delningarna kring hur bra ledarskap ska vara....
Man ska kommunicera, vara tydlig, stå för sina åsikter, vara trevlig, bestämd, vet vad man vill.....
Men hur många organisationer tillåter det, egentligen?

I varenda annons, står det, "ta eget initiativ" Jo, men på vilka villkor, vilka är de egentliga villkoren bakom orden? Företagets värderingar? Visioner? Mål och utvecklingsmöjligheter?

Finns det några arbeten, där man INTE förväntas ta eget initiativ?
Men finns det några arbetsplatser, där det faktiskt är helt okey att göra det?
Där det är okey att få bolla knasiga ideér, utan att allt är en sanning, där man kan vrida och vända på saker och ting? Där man tar tillvara de anställdas ideér, åsikter, initiativkraft och vilja, på riktigt liksom?

Det finns säkert, men var, och var finns den platsen för mig?
Jag vill bara kunna fortsätta utvecklas, i vilken roll som helst, vilka arbetsuppgifter man ar är ju egentligen av underordnad betydelse, om man finner platsen, människorna, värderingarna och framförallt arbetssättet stimulerande och utvecklande...

Ja jag vet att jag analyserar för mycket....
Och kanske är det så, att för att få allt det man vill, så ska man vara sin egen lyckas smed, men var finns materialet att smida av?

Ja, ni hur vet man?
Tips?

Gå och tvätta av dig!

Ja, så sa han, 25:årige sonen, när mamman kom hem efter att ha försökt skrämma, några stackars barn i grannstugan..... Den som blev räddast var nog han, sonen....

I grannstugan, bor en mamma, en pappa, och två underbara små ungar, en flicka och en pojke, varje år har de Halloweenkalas!
Jag som är så gammal, och inte alls haft Halloweenkalas för min ungar, blev tillfrågad om jag kunde komma och häxa lite, blanda en häxbrygd, och gå en spökpromenad runt huset.
De kan jag väl.....
Eller?!
Vad gör en häxa?, det närmaste häxa jag kommit är påskkärringarna på påsk, eller mamman i Familjen Adams......

Och hon är ganska snygg, och mammig på ett skönt sätt....
Den här häxan skulle vara lagom skrämmande, lagom rolig, och ja typ lagom, för det "skulle" bara vara små barn där, på festen liksom.....

Sagt och gjort, barnens mormor, fick ställa upp och måla, och fixa, häxan, och jag letade upp lite svarta kläder i mina gömmor.....

Och resultatet:

Det var liksom inte meningen att de skulle kunna se att det var jag :)
Och det tror jag inte de gjorde.....
Tanken var ckså, att de inte skulle höra att det var jag, jag umgås ju ibland ganska nära med en del av ungarna, men att förställa rösten, nja det är inte riktigt my pice of cake, om ni fattar, vilket resulterade i att det blev en väldigt tyst häxa....
"Fel i halsen"

Nåja, det var kanske inte en så intensiv häxa, som de tidigare varit vana vi, och det var inte den vanliga häxan, men det var en häxa, och jag tycker hon är ganska lik min farmor, de sorgsna ögonen, och lutningen på huvudet, som mamma skrev.....

Nja, teater är väl kanske inte riktigt min grej, inte det intensiva och skräniga i alla fall, jag är mer av en Dramaqueen, med långsamma monologer och djupa samtal på min repertoar.....
Och jag behövde inte jobba för att få munnen att se sur ut, det är ju så jag ser ut :)
Hoppas ändå att de var lite rädda, fast de skrattade gott, emellanåt!

Och, ja, jag kan le, det har jag bildbevis på:

Och vet ni, jag kanske inte behöver måla mig och klä ut mig, för att skrämma barn, det räcker att vara sig själv, tror jag :)

Utmaning!

Jonas Parandian, Naprapat, utmanar sin klienter, enligt följande:

Och nu utmnar jag dig: (Texten skriven ac Jonas, och finns i hans blogg  Läs gärna hela inlägget.

Den går ut på att du under 30 dagar i rad ska tillbringa 30 minuter i din djupaste möjliga squat. Du får dela upp dina 30 minuter precis som du vill, men jag förespråkar att du försöker pusha dig själv hela tiden så att du kan sitta lite längre för var dag. Ta gärna tid och sträva efter att behålla squatpositionen lite längre för varje gång, för att få ut maximalt av utmaningen. Annars finns det bara några enkla regler att följa:

1. Sitt med hela fotsulan i golvet. Hälen får inte lyfta från golvet. (Om du verkligen inte kan sitta med hela fotsulan i så lägg något under fötterna, till exempel två utlästa Café-tidningar. Efter var dag som går så tar du bort ett par sidor, när ett par veckor har gått så är du förhoppningsvis nere på golvet med hela foten.

2. Sträva efter att ha fötterna axelbrett. Men börja med en lite bredare stans om det känns bättre.

Resultaten kommer snabbt! Många kan känna förbättring bara från en gång till en annan. Från att det är svinjobbigt de första gångerna och kroppen skriker NEEEJ, till att du plötsligt kan sitta hur länge som helst.

3. Häng inte upp dig på ryggen. Du kan vara avslappnad när du sitter i squat och behöver inte ha en perfekt rak ryggrad eftersom du inte har en skivstång på axlarna. Om du squatar med vikter? Då är det en helt annan femma! Men vänta med vikterna till du kan bemästra huksittandet med både rak och avslappnad ryggrad.

Ett tips för att göra det hela roligare är att ta före- och efterbilder. När jag kollar på hur min squat ser ut idag och jämför med hur den såg ut för ett år sedan (efter att jag redan gjort utmaningen) så kan jag se att den fortfarande utvecklas. Kör hårt!

Nu kör vi!

Nypickade fönster :)

Ja ni, när vi kom hem från Australienresan, så såg mina nymålade fönster ut så här:

Lite ledsen, lite besviken, men samtidigt lite irriterad över att jag inte läste mer noga i avsnittet om att småfåglar gärna pickar i sig linoljekitt, då det både smakar gott, är snällt mot deras magar och ger dem en bra fettreserv inför vintern....

Vi plockade hem dem, rutorna alltså, och istället för att börja med nästa fönster i huset, fick jag börja om med de åtta först....

Nåja, börja om, det gick ganska lätt att bara skrapa bort det sönderpickade med fönsterskrapan.

När allt kittet och färgen, var losskrapat, användes den gamla dammsugaren, till att få bort det lösa.

Och innan jag la dit nytt kitt, så blandade jag massor med vitpeppar i, vilket förhoppningsvis ska göra att fåglarna inte vill äta upp det :)

Kittet läggs på plats.

Och trycks fast, slätas ut, med hjälp utav kittkniven

Sen målas det över med ny röd färg.

Och, volia, åtta rutor är lagade och ska nu torka en vecka, innan de sätts upp igen.

Och, jag ska gnida kanten med vitlök, plus att jag troligtvis täcker rutona med tunn byggplast efter att jag satt upp dem, allt för att få småttingarna, att äta av talgbollarna istället.
Tror de är mer anpassade för små fågelmagar :)

In i nionde månaden!

Nej, jag är inte gravid, inte på långa vägar.....
Hur skulle det se ut liksom?
Nåja, min nionde månad, som startar idag avser den tillfälliga period, mellan jobb, som jag är inne i.
Åtta månader har gått, och den nionde startar idag!

Jag borde på de åtta månader som gått, ha hittat mig själv, kommit på vad jag vill göra, de femton år av yrkeslivet, som återstår, jag borde ha fått tummen ur och startat mitt bokprojekt, jag borde.... Borde ha gjort så himla mycket....

Fast vem säger det, egentligen?
Arbetsförmedlingen?

Jo jag har skött mina åtaganden, sökt jobb, varit på några intervjuer, haft både up and downs, För varje sökt jobb, tänds ju någon form av hopp i ens medvetande, och jag fungerar ju så...
"Det här är nog mitt drömjobb"
Men på tio ansökningar, så får man kanske komma på en intervju, eller så resulterar det oftast i att man får ett brev, "Vi tackar för visat intresse, men har valt att gå vidare med andra kandidater"
Har man varit på intervju, så får man förhoppningsvis ett telefonsamtal, där de även beskriver lite vad som inte riktigt räckte, eller vad de, de valt att gå vidare med hade, som jag saknade.

Nåja, under de här åtta månaderna, har jag också gjort en del research runt min egen person, vad jag kan, vem jag är, och visst även om Myers-Briggs testet och arbetet runt den, gav mig en negativ upplevelse, så resulterade det ändå i att jag fick hjälp att bearbeta det, att våga se det som jag faktiskt är bra på, och att våga tackla det jag behöver tackla, i form av värderingar, sanningar och invanda beteenden.
Våga fråga, våga reflektera, inte bara kliva åt sidan och "pissa" på det som känns jobbigt.
Jag har börjat en resa mot att ha ett kärleksfullt och accepterande förhållande till mig själv, och visst är det så att har man det, kan man också våga att både ta för sig av det man vill ha, men också våga acceptera att det här är inget för mig.
Och jag tror att mitt framtida yrkesval, kommer att utgå mer från mig själv, vad jag mår bra av och vad jag vill, än vad alla andra ska tycka....

Det där med vad alla andra ska tycka, tänk att det spelar roll, även om jag allt som oftast brukar säga "Det skiter väl jag i" men det är ju att skapa oren smärta och ett sätt att "pissa på" situationen....
Nu undrar jag om ni är med överhuvudtaget, eller om jag bara svamlar?
Jag kan ge er ett exempel:

Jag har de senaste 10 åren, arbetat som arbetsledande chef, i tung industri, och känner på nåt vis att jag förväntas vara nån form av chef, och helst då, nån form av operativ chef, med inflytande, snyggt visitkort och hög lön...
Ja jag är bra på det, jag vet hur man gör och har hittills fått samtliga medarbetares förtroende, jag är en bra och omtyckt chef, rättvis, lyssnande med medarbetaren i fokus, men finns utmaningen? Utmaningen för mig?

Utmaningen för mig, kan nu vara att hitta en organisation, där jag känner att värderingarna stämmer överens med mina egna, att "jag får vara jag", där det är högt i tak, där man får "tycka" utan att ha sanningen, där man kan bolla, skoja, reflektera och utvecklas. En organisation, där man inte behöver "Pissa på" det man inte förstår, utan kan ställa de dumma frågorna, för att växa och utvecklas, både som person, medarbetare och organisation!
Och hittar man en sån roll, kan den rollen vara vilken som helst, för trivs man med allt det, då går arbetsuppgifterna lätt att genomföra oavsett vilka de är....
Jag behöver alltså inte alls hitta ett chefsjobb, även om det är det jag kan!
Och vad andra tycker, det borde jag kunna skita i, om ni fattar.

Ja, jag är ganska nöjd, på att ha hittat mig själv lite mer, de här åtta månaderna, och hoppas att jag får fortsätta att utvecklas, till en bra medarbetare/chef, eller vad det nu blir!

In i den nionde månaden idag alltså, och efter nio månader, brukar förlossningen komma, och kanske är det dags, att jag får en slags förlossning i mitt arbetssökande, ett avslut på en utvecklande, jobbig och ibland väldigt tråkig period i livet....

Kanske är det dags, för den där Lotta, att bli den hon är ämnad för att bli?
Jag kan ju börja med att städa mitt hus, ett rent hus, kan ju vara en bra start...
Man brukar ju boa inför förlossningen :)